TROGEN DOKTOR

Både jag och Sara brukar titta på Dr Phil av ren tristess. Avmätt konstaterar vi hur den flintskallige smilfinken Philip McGraw berättar uppenbara självklarheter för småfeta amerikaner med våldsam libido eller lär dem de mest uppenbara vetskaper om det man skulle kunna kalla "civiliserad kultur" av typen "det är ohälsosamt för syskon att inleda en sexuell relation".

Han brukar även manifestera någon slags europeisk livsstil i fråga om familjeliv och jämställdhet.
För att inte tala om alla franska viner han rekommenderar...



Förutom den enerverande och plinkade signaturen som ständigt återkommer i programmet minns man Dr Phils terapeutiska samtal som går ut på att jämka och dela med sig men samtidigt vara rädd om det man har och visa ärlighet och ömhet.

Mänskligt, sunt förnuft förpackat i Armanikostym och tandblekning,
Något man kan raljera över men det som gör att man samtidigt charmas är McGraws till synes tröstlösa försök till att kultivera sin publik, en ganska ovanlig företeelse i amerikansk tv.

Länge satt jag förundrad i samband med programmets slut. Visste inte riktigt vad som pågick.
När slutsignaturen spelas brukar Dr Phil nämligen hoppa ner från sin alltför höga skinnfåtölj och traska fram till en urläcker kvinna som tar honom i hand och leder ut honom ur studion. Detta upprepas i varje sändning.

En kväll frågade jag förbluffat Sara:
-Hörru du, vem är den där tjejen som han lämnar studion med varje gång?

Hon bara tittade på mig en lång stund och sa sedan:
-Det är ju hans fru! Vem fan trodde du att det var?

Kommentarer
Postat av: pseudonaja

Kan man tro att han är gravt synskadad och därför måste ledas ut? En kvinna (fru) ser kanske lite trevligare ut än en blindhund.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0