Jag och min sambo är som tidigare nämnts grymt analoga.
Vi har inte mp3 eller bluetooth eller FaceBook eller så...vi hänger helt enkelt inte med i teknikutvecklingen.
Bara det att jag har två bloggar är stort, egentligen inte riktigt greppbart.
Normalt sett vet jag nämligen knappt hur man skriver ett snabel-a, för att raljera en aning.
Du kanske läste om mina äventyr med att försöka skärmdumpa, tidigare i veckan.
Tummen mitt i den virtuella handen.

Nu har jag dock (äntligen) fått en inbjudan till Spotify och är förstås helt såld.
Som radiomänniska och fd musikläggare bubblar alla minnen fram.
Undrar om man hittar den? Och den? Och kanske den här gamla dängan....?

Mycket finns men självfallet inte allt.
Det roliga nu - tycker den gamle musikläggaren - att bilda små listor utefter format.
Kanske en lista classic rock (Led Zeppelin mm), en drös countryträsk (Kenny Rogers!), lite "lugna favoriter" och så listor anpassade efter besökande gäster i hemmet. Kalle och Johanna i Kuggeboda skall få en "raggarkitsch möter svennerock"-lista med mycket Eddie Meduza och Svenne Rubins, ety sådant gillar man på landet.
Har nog aldrig blivit så rädd som när jag en mycket tidig lördagsmorgon svarar i telefon och får nån snuskig skit med Meduza på högsta volym rakt in i örat.
Eller om det var Joddla med Siv. 
Det kändes - just då - som att det kvittade vilket...