ERKÄLTUNG

Somnade in vid 23-tiden igår kväll och vaknade sedan av gråt från Villes rum.
Desillusionerad trodde jag att det redan var morgon. Tänkte; jaha...det var den natten det. Vad fort det gick.
Tursamt nog var klockan bara 02.21. Sådant innebär lycka...hela fyra timmar kvar tills man skall gå upp.

Somnade om Ville och slockande själv i hans säng.
Har något vagt minne av att jag tyckte att han var varmare än normalt.
När vi vaknade 05.45 var han fortfarande varm men inte så varm att han behövde stanna hemma, ansåg jag.
För några veckor sedan trodde jag att han var febrig och lät honom vara hemma från dagis.
När vi släppt av Elsa och återvänt hem visade det sig att han bara hade 37,3.

Värre då idag, de ringde från dagis, killen uppmätte 38,5 på Richterskalan.
Det blev omedelbar hemgång. Nu sitter han tryggt i soffan, tittande på Pingu.
Som Celine Dion sjunger: These are the special times

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0