Långt om länge börjar talet lossna för min son.
Han är ju kille och därför inte så värst snabb med det verbala. Hans syster var betydligt raskare när det handlade om att uttrycka sig, när hon var i den åldern.

Hursomhelst har nu lillgrabben upptäckt ordet "faktiskt"; ett ord som i hans värld antagligen ter sig som ordet "onomatopoetiskt" för oss.
Han slänger sig med ordet "faktiskt" men har (till skillnad från Elsa) inte någon vidare förståelse för hur och när det skall användas.

Vad gör faktiskt du? kan han fråga.

Jag brukar svara:
-Jag vet faktiskt inte.