Med tanke på att jag är hypokondriker är det kanske förvånande att Nonsensakuten saknar en egen kategori kallad "åkommor".
Detta är nog ändå något vi skall vara glada för att vi slipper, då inläggen i denna kategori skulle bli tämligen många, för att uttrycka det milt.

Lättare då - men samtidigt tråkigare för oss hypokondriker - är de symptom som i möjligaste mån har en helt naturlig förklaring.
Åtminstone hoppas jag att dagens hälsotillstånd står att finna i högst naturliga förklaringar.
Sonen har ju som bekant drabbats av några små kräkningar medan jag (och resten av familjen) klarat oss.
Igår började min halsvärk försvinna och så även den huttrande känslan av feber, det hela rullade på, jag unnade mig ett glas vin och vi kollade på Mandomspovet på DVD. Allt verkade gå åt rätt håll, sämre kvällar har man upplevt.

Desto större blir då min förvåning när jag i morse vaknar med en känsla av illamående och frossa. Dessutom magvärk.
Jag drack aldrig vin i den utsträckningen att detta på nåt sätt var boven i dramat.
Istället har jag idag hankat mig fram med en väldigt orolig mage och en förlamande känsla av illamående, dock utan att skönja resultatet av denna känsla, något man så här på kvällningen får vara glad för.

Nej. Nu är det bäst jag slutar beskriva mina krämpor, annars riskerar detta att bli som Ingmar Bergmans Laterna Magica, en ändlös beskrivning av diverse fekala problem och lösningen på desamma.

Eller vad sägs om följande passus,  om ett kolibakterieutbrott under ett besök i Eiffeltornet:

"Vi drabbades båda av förfärliga trängningar och begav oss till hissarna. Där meddelades på stora anslag att de var stängda i två timmar , på grund av sympatistrejk i anledning av renhållningsarbetarnas lågvariga kamp. Vi tog oss ner för de vindlande trapporna utan möjlighet att förhindra katastrofen. En ofattbart beskedlig taxichuafför bredde ut sina tidningar i baksätet och forslade det halvt medvetslösa, stinkande paret till hotellet, där vi under de följande dygnen växelvis och gemensamt, krypande från sängen över golvet, omfamnade toaletterna".

Den store demonregissörens självbiografi är späckad med såna här intima beskrivningar av tarmtömning.
Man undrar varför?
-Jag är landets genom tiderna störste och mest fruktade regissör, men nu vill jag skriva en bok om hur det brukar gå till när jag bajsar...