Min bloggkollega Mrs Li skriver att hon och familjen skall åka västerut (Falkenberg?) och bara koppla av; gå i sanden, sparka lite förstrött på de kluckande vågorna och vakna av att havet morgonsusar.
Det är ett vackert inlägg.

Det är lätt att bli lyrisk vid denna tid, då vårt gnälligt och avundsjukt blaserade, inskränkt avdomnade fosterland för en gång skull visar upp sig från en solig och positiv sida.
Den svenska sommaren är nämligen allt det vi gått och drömt om när vi plaskat runt där i våra våt-hund-luktande höstjackor med söndriga dragkedjor eller handlöst halkat mot marken eftersom vi råkat trampa lite fel på en gnistrande och isbelupen asfaltsteg utanför ett ICA Maxi draperat i en ständigt vintergrå kulör.
Länge, länge har vi gått och planerat, tänkt, dragit upp riktlinjerna.
Om bara sommaren och ljuset vill komma, har vi sagt.

Nu har den kommit; sommaren.
Nu är det dags.
Lev då, för i helvete!

Vi vill fånga nuet, hålla kvar om så blott en liten, ångestdallrande sekund av sommaren, skapa minnen av varenda kvart...

Många av de minnen vi vill skapa kretsar kring avkoppling, pånyttfödelse, uppbrott, gemenskap och värme.
Stranden är en bra metafor för vad vi egentligen söker. Känslan av samhörighet med jorden.
Vattnet, vinden, solen.
Att känna livet strömma genom kroppen i samma rytm och med samma kraft som de vitbubblande vågorna förintas mot strandkanten.

Vi strandmänniskor lämnar vår kokong och ser oss själva i ett större sammanhang, en outtalad intimitet omsluter oss.
Vi trampar alla på samma sand, gemensamt intar vi vattnet och vågorna.
I vattnet är vi alla lika ömtåliga och utsatta.
Vi känner oss också delaktiga i något större, en helhet och en känsla av att verkligen leva.

Det svala vattnet väcker oss till liv, låter oss alla ta del av det som är våra känslor, våra funderingar.
Det finns tid att tänka, där i solgasset, där vid kustremsan, detta underbara ställe, exakt vid vattenbrynet där två tillstånd förenas, land blir hav, mark blir vatten.

Och vi står mitt i detta naturens märkliga men uppenbart nödvändiga förutsättningar.