I eftermiddags var det badpremiär. För barnen. Jag väntar till mitten av augusti eller så.
Vi var på Långö och det var helt fantastiskt.
Marken var lite blöt efter gårdagens regnande och stranden var full av spår efter traktorhjul men ner i vattnet skulle man.
-Vi har ingen handduk med oss.
-Vi kan springa oss torra...
-Ni blir för blöta tror jag.
-Vi kan torka oss på gräset.
-Gräset är blött...
-Hej då. Nu sticker vi ner och badar!
-Ehhh...



Jag satt med dem på bryggkanten ett slag. Vattnet var verkligen iskallt.
-Det är så skönt, pappa!

Elsa är inne i sin allra mest vetgiriga fas i livet och frågar om allt. Efter ett tag blir man en tråkig pappa som förklarar med hjälp av avmätta ordvitsar:
-Vad är det för fågel?
-Ingen aning...en and...
-Nej, det är en anka...
-Ok...
-Vad äter ankan?
-Den norpar i sig insekter och gräs och sånt nere på botten.
-Gräs i vattnet?
-Mmm
-Hur vet den vilken insekt den skall äta?
-Tids nog kommer den till insekt..jag menar insikt...
-Kommer änderna att bita mig?
-Kanske endera dagen...
-Det gör nog väldigt ont.
-Ja, usch ja...men du får inte ta på anden...
-Nej, för då kan den bli arg...
-Och en sak till. Jag tror inte anden äter insekter, förresten. Den äter nog mest sjögräs.
-Och bullar!
-Just det...bullar. Bullar och kakor...(sedan tyst, mest för mig själv) som man säger i Real Madrid: -Ta en Kaka till...