Inför den kungliga vigseln i juni kan det vara läge att träna upp kunskaperna kring handhavandet av den svenska fanan, en klassisk symbol som sjävklart kommer att synas mycket under dagarna kring bröllopet.

Dessvärre är kunskaperna om hur den svenska fanan skall hanteras idag nästan helt bortglömda av gemene man. Er inställsamme hovreporter gör här ett försök att bättra på dessa brister i allmänbildning.

Först och främst: se till att din fana är av rätt storlek; officiellt brukar man säga att tre gånger två meter är att föredra. Den bör heller inte vara fransig, missfärgad eller kantstött.
Självklart ber vi dig kontrollera att den verkligen är blå och gul. Blått som havet och gult som Bregott.
Det gula skall vara i formen av ett liggande kors.



Innan upphängning skall fanan tvättas noggrant, något som man inte bör hänga upp sig alltför mycket på, då själva tvätten sker mycket enkelt. Det enda som krävs är ett badkar av guld med lejontassar och cirka två liter Barnängens schampoo. Detta blandas med dopvatten från Loka Brunn (kunglig hovleverantör).
5 liter vatten och två liter schampoo bildar ett riktigt rojalistiskt lödder.

Fanan bör så under 40 minuter stillsamt handtvättas av turkiska gästarbetare för bäst resultat.
Torkning sker på lina. Vinden skall vara sydlig, annars går det inte bra.

Efter torkning vikes fanan ihop enligt den sägenomspunna origamitekniken från 1556, utvecklad i Bayern.
Fanan blir då i storlek av ett kuvert från Konstitutionsutskottet.

Fanan hissas i gryningen eller senast klockan 08.00, hänger uppe till skymningen eller senast 21.00.

På sin väg fram till stången skall fanan hållas lodrätt i famn med två händer (tillhörande samma person) som stöd. Fanan bör ej nudda marken, bilen, busken eller någon annan kroppsdel än handen.

Att olla fanan är totalt uteslutet.

Av: John P Wallind