VAD ÄR EGENTLIGEN EN DISNEYKLASSIKER?
Frågan föranleddes av att Disney just då relanserat sina gamla filmer på VHS under samlingsnamnet Disneyklassiker. De första filmerna i denna serie hade nu delats ut som julklappar.
Kan ännu idag minnas mannens väl underbyggda argumentation:
-Nä, säger jag. Basil Mus är fan ta mig inte en klassiker. Askungen är en klassiker, Snövit är en klassiker..
-Micke & Molle? var det nån som sa.
-Nä, det är inte heller en klassiker..
-Aristocats?
-Nja....tja, det kan vara en klassiker men Basil Mus är i alla fall ingen klassiker...
Nu sitter man här själv med små barn och ser ofta hur den ljusblåa silhuetten av Disney-slottet Buena Vista gnistrar till och bokstäverna WALT DISNEY PICTURES blinkar fram på skärmen.
Mycket har hänt. VHS har blivit DVD men frågan kvarstår.
Lilla Sjöjungfrun. Är det verkligen en klassiker?
Bernard & Bianca. Den var i alla fall en klassiker för mig. Den hade allt. Möss med basker på huvudet.
Vatten, action. En labil pelikan med pilotbrillor.
Fast jag tror inte Disney skulle sätta etiketten KLASSIKER på den.
Troligen för att den rent ekonomiskt inte blev lika framgångsrik som exempelvis Lejonkungen.
(Uppdatering: vid en googling på filmen hittar jag den faktiskt som klassiker något som självklart gör mig glad men samtidigt förvirrad. Utifrån vilka kriterier? Är det bara ålder?)
Ganska bra det där för Disney; att de har möjlighet att själva bestämma vilka filmer som publiken skall komma ihåg och vilka som skall förpassas in i glömskans gravkammare.
Tänk om andra institutioner skulle fungera likadant.
Man kan t.ex tänka sig Folkpartiet Liberalerna med etiketterna redo.
Bertil Ohlin - klassiker.
Bengt Westerberg - klassiker.
Ola Ullsten - inte klassiker.
Bernard och Bianca är en klassiker. Fast för oss - den bortglömda Disney-generationen (födda 70-80 ca) Vi fick ju nöja oss med ovannämnda och Micke o Molle när generationerna runt oss hade Robin Hood, Askungen och Toy Story...
För övrigt är Ola Ullsten en given klassiker. Med de glasögonen...
Nä, det kom igen riktigt stor Disneyfilm under vår barndom, inklämda som vi är mellan Djungelboken (1967) och Lejonkungen (1995).
Vi fick Basil Mus.
Visst, Ullsten är väl lite klassisk, det hade varit enklare att avfärda Maria Leissner som inte klassisk men då skall man veta att hon avgick i förtid pga en familjetragedi.
Centern däremot:
Torbjörn Fälldin - klassiker
Lennart Daléus - inte klassiker
Vad jag vet har Disney bara ett krav som måste uppfyllas för att filmen ska bli en "klassiker": Att den ska givits ut på VHS/DVD(!) Kolla "Bolt" från förra året. Den är utgiven på DVD - och märkt klassiker...
Åh, Bernard och Bianca! Jag älskade Aristocats också, fast den var väl äldre. Och 101 dalmatiner. Nu fick jag en nostalgichock.
