DET HÄR JÄKLA TWITTER

Jag var väldigt länge tveksam till Twitter.
Tyckte det var en ganska ful och tråkig layout på sajten och förstod inte riktigt de här konstiga tecknen som fyller folks så kallade tweets; de här @ och # och märkliga förkortningar som RT och sånt. 
 
 
Nu - efter ett drygt år på Twitter och 4517 tweets senare - har jag delvis reviderat min uppfattning. Twitter är i sina bästa stunder det nästan snabbaste mediet när det handlar om nyhetsförmedling (radion kommer självklart alltid att vara snabbast och bäst). I nästan samma sekund som en sak sker (ett domslut faller, en matchvinst, ett dödsfall) så kan man läsa om det på Twitter. Detta eftersom merparten av de som twittrar är journalister, har jobbat som journalister eller tror att de är nån slags journalister (jag passar in på kanske samtliga nyss uppräknade kategorier). 
Det finns ett starkt intresse för debatt, information och politik.
 
Man skulle kunna dela in twitter i tre delar: Humor, politik och mediedebatt. 
Sorgligt nog är detta också det jag ibland kan ogilla med Twitter; det här att alla skall vara så streetsmarta, mediedrivna och debattglada hela tiden; att allt skall handla om samhälle och politik utifrån ett makthavarperspektiv.
Det är väldigt sällan man läser om städpersonal som twittrar om sin nya städvagn eller en bilmekaniker som skickar ut en förfrågan om nya motorblock. De kanske finns, men jag har då aldrig sett dem.
Jag följer förvisso en man som arbetar heltid som lantbrukare, hans tweets är å andra sidan så tråkiga att man ramlar av stolen.
 
Nä, Twitter har blivit den kreddiga, vita, medelklassens forum. Gärna mediefolk, helst boende på södermalm i Stockholm och självklart med ett antal surdegar i köket eller på det närbelägna Surdegshotellet.
Den ultimate twittraren är en modemedveten man i 27-årsåldern utan barn som jobbar på reklambyrå och röstar på Piratpartiet. Han kan vara ironisk men är allra mest lite snarstucket utled på alla lantisar, facebookanvändare, epa-traktorförare och nostalgiker som slåss om medieutrymmet.
 
Nostalgi är nämligen svårt på Twitter, om det inte handlar om att ha varit med i Tippenklubben eller sett alla avsnitt av Teenage Mutant Ninja Hero Turtles (eller vad de nu heter, de som 80-talistkidsen växte upp med istället för Boktipset med Stefan Mählkvist och som därför formade dem till det de är idag).  Då ryggdunkas det friskt, ty detta kan 27-åriga hipsters relatera till. 
Aversionen, för att inte säga det direkta hatet, mot Facebook genomsyrar många tweets. Det pratas om "de där" som håller till på Fejan och skriver om sina vardagliga små bekymmer och lägger ut bilder på fredagsmyset, deras värsta farhåga är att en vacker dag vakna upp och finna att Twitter blivit precis likadant. Enligt en del håller detta redan på att hända, mycket beroende på alla instagrambilder på lattemuggar som fyller feeden.
 
Det finns alltså en irriterande von oben-attityd på Twitter som också utmärker sig i att väldigt få "kändisar" interagerar med sina följare. Om en person har mer än tretusen följare är det nästan otänkbart att denne någon skulle nedsänka sig till att ge svar på den återkoppling som små, okända twittrare lämnar. Till viss del kan det förstås vara en fråga om tid men jag får intrycket av att en del bara ser sina följare som ett slags boskap och jag vet varför. Många av dem jobbar med radio/tv eller tidningar och där har man nästan alltid betraktat sina mediekonsumenter som mindre vetande, ja, närmast efterblivna. 
Ändå brukar man framhålla Twitters styrka som just varande ett väldigt interaktivt medium, där alla - på lika villkor - kan munhuggas. Vem som helst kan exempelvis sitta och tjöta med Carl Bildt, Blondinbella eller Jonas Gardell, det enda man riskerar är att bli blockad (eller ännu värre; att den stora kändisen uppmanar alla sina tusentals följare att blockera dig samtidigt, då är det kört).
 
Även om Twitters roll som bärare av demokratin (fniss) och yttrandefriheten (i vissa diktaturer) inte får underskattas, är det ändå som humorforum jag gillar det mest. Twitter är nämligen en guldgruva för alla oss som föddes med överkokta ordbajshjärnor, som bara måste få ur oss diverse dumheter och kvickheter snabbare än Perry Mason hinner ropa: -Objection! 
Själva kontexten gör det också spännande (och ofta otroligt enerverande; dessa 140 jävla tecken driver mig stundtals till vansinne). 
Som konstform är det ändå intressant. Det gäller att vara effektiv, intressant och gärna underhållande. Lite som Juholt planerade sin partiledarkarriär.
Man skulle ge ganska mycket för att se en sådan wit-gigant som Oscar Wilde twittra, exempelvis. 
Nu är detta dock omöjligt men NONSENSAKUTEN finns ju i alla fall. Om du känner för att ta del av en högst vardaglig men ibland (förhoppningsvis) underhållande och (kanske) smart och (möjligen) nyskapande twittrare, kan du ju alltid göra som Petrus och de andra lärjungarna gjorde, dvs håglöst följa efter. Länk finns ovan. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Jonas (SEX NOLL TVÅ)

Åh, vad bra skrivet. Där fick du nog med precis allt twitter handlar om. Har inget att tillägga.

2012-08-25 @ 23:49:42
URL: http://sexnolltva.blogg.se
Postat av: Mattias

Tack. En sak, eller en reflektion snarare, kan kanske läggas till; nämligen det intressanta fenomen att nästan INGEN hipster twittrar om programmet Doobidoo i SVT (varken i realtid eller efteråt) medan ALLA sitter och toktwittrar om Melodifestivalen. För mig är det samma koncept, mer eller mindre. Möjligen med undantaget att Doobidoo ibland kan vara underhållande och alltid sänds från Göteborg. Kanske är det därför det skrivs så lite.

2012-08-25 @ 23:57:35
URL: http://nonsensakuten.blogg.se
Postat av: Jonas (SEX NOLL TVÅ)

Dock tycker jag att du har hakat upp dig på det där med surdeg. Jag tror faktiskt inte att jag har läst en enda tweet om surdegar... annat än från dig då förstås. Men, det är en fantastisk metafor och man förstår vad du menar.

2012-08-26 @ 13:02:51
URL: http://sexnolltva.blogg.se
Postat av: Mattias

Nä, de anser väl inte att de så ofta behöver twittra om sin surdeg, den bara finns där som ett naturligt inslag tillsammans med tonfisk-carpaccion....

2012-08-26 @ 16:04:28
URL: http://nonsensakuten.blogg.se
Postat av: Jonas (SEX NOLL TVÅ)

Nånting säger mig att surdegsbakarna även har en spikmatta liggandes i garderoben. Och en tamagotchi.

2012-08-26 @ 20:17:28
URL: http://sexnolltva.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0