OCH VINNAREN ÄR...BLUR

Efter sisådär arton år kan vi nu konstatera att Blur vann det stora britpop-kriget. Det var i mitten av 90-talet som media tvingade oss att välja sida; Oasis eller Blur.

Nu meddelas det att Blur skall spela på London-OS stora avslutningsfest i sommar. Kan man tänka sig - det finns ett sug efter Blur 2012.

Vad de båda bröderna med sammanväxta mördarsnigelögonbryn skall göra framgår märkligt nog inte. Noel har väl fullt upp med sitt nya band Bed & Breakfasteye eller vad det heter och han den andre galningen; Liam, surfar väl på taket till nåt pendeltåg eller så...

I mitten av 90-talet tvingade medierna oss att välja sida; antingen Oasis eller Blur.

Det hela var självklart fabricerat efter den sedan länge inarbetade nöjesjournalistiska rutin som går ut på att skapa konflikter mellan olika grupper av fans till "tonårsartister".

Varje decennium har haft sin popkulturella fejd; på 50-talet stod den (märkligt nog bara i Sverige) mellan antingen Tommy Steele eller Elvis Presley. På 60-talet var det en fråga om valet mellan The Beatles och Rolling Stones, på 70-talet (också i Sverige) gällde det att välja mellan alternativ progg eller kommersiell svensktopps-schlager. 80-talet gick sedan ut på en skarp konfrontation mellan synthare och hårdrockare.

Även inom synthen fanns det förvisso anledning att ta ställning; gillade man verkligen industriell råsynth eller var man en new romantic-fjolla? Liksom hårdrocken splittrades mellan heavy metal-ligister och pudelfjantar.

När så det ironiska och alltigenom räddhågsna och ängsliga 90-talet gjorde entré kändes hela idén med att tvingas ta ställning och verkligen hårdnackat stå fast vid en åsikt och aldrig svika sin övertygelse, något orealistisk.

Kvällstidningsjournalisterna som dock var uppvuxna med de ovan angivna låtsaskonflikterna, försökte återskapa samma slags rivalitet mellan popbanden Oasis och Blur. Medlemmarna i nämnda band var heller inte sena med att hänga på. Framförallt Oasis odlade myten om sig själva som det bästa som hänt popen; självklart bättre än BÅDE Beatles och Stones tillsammans. Därför var egentligen en jämförelse onödig, ansåg man men att kasta skit på folk och vara allmänt otrevlig var ju alltid kul. Provocerandet för provocerandets egen skull.

För att parafrasera Hasse å Tage: Noel Gallagher var alltid väldigt kvick. Men tiden gick.

Efter sisådär arton år kan vi nu konstatera att Blur vann det stora britpop-kriget. Kul för mig, som tillhörde den av media påhittade "Blurfalangen". För mig är det mest en fråga om preferenser. Jag anser att Blur var festligare, hade roligare låtar och framförallt lite gladare look; det var mer färg och spänst i deras produktioner. Oasis var bara surmulna, gråa och löjliga. Lite som en jämförelse mellan Erasure och Depeche Mode.

Nu meddelas det att Blur skall spela på London-OS stora avslutningsfest i sommar. Kan man tänka sig - det finns ett sug efter Blur 2012. De kommer också till den svenska festivalen Way Out West.

Vad de båda bröderna med sammanväxta mördarsnigelögonbryn skall göra framgår märkligt nog inte. Noel har väl fullt upp med sitt nya band Bed & Breakfasteye eller vad det heter och han den andre galningen; Liam, surfar väl på taket till nåt pendeltåg eller så...

Själv föredrog jag Oasis, men i efterhand är det i ärlighetens namn bara deras första skiva som håller måttet, den är fortfarande en av 90-talets bästa skivor. Blur är mer ett singelband tycker jag, de har gjort jättemånga bra låtar. Har du förresten läst basisten Alex James självbiografi, "Inget annat sätt: Blur, britpop och jag"? Den rekommenderas!



...men mitt favoritband under 90-talet var ändå Primal Scream.

Alex james, är det han som startade nån grönsaksaffär eller vad det var, nåt ekologiskt projekt. Har inte läst boken. Ligger på min "to do-list".

Åh, Primal Scream är bra. Jag gillade förvisso Suede mer men..det fanns mycet bra rock under 90-talet. Oasis har en del bra låtar; Live Forever och Some Might Say och sånt tidigt (Cigarettes & Alcohol inte att förglömma och självklart Dont Look Back In Anger) men efter 1997 ballade de ur totalt.

Han köpte sig ett hus ute på landet och började tillverka ost! Boken var inte super-duper men helt klart läsvärd!



När Oasis andra skiva kom tyckte jag den var väldigt bra, men tidens tand har gnagit lite väl mycket på den ("Wonderwall" tål jag inte längre). Min favoritlåt med dem är "Columbia".



Håkan Steen på AB ångrar verkligen att han gav Oasis tredje (när hypen var som allra störst) skiva fem plus! Den skivan är inte så bra alls, tre låtar håller kanske.



Primal Screams "Vanishing Point" var nog 90-talets allra bästa skiva.

Ost, var det ja...skön snubbe.

Har alltid hatat Wonderwall. Världens mest överskattade låt.



Hmm..tredje skivan, var den med All Around The World, ja. Som Liam sa var bättre än alla låtar Beatles skrivit sammanlagt eller nåt i den stilen. Vilken nolla han är.

Ja, men var det inte Noel, den ödmjuke låtskrivaren som sa det? Sen kom den, med en PINSAM video. Sett dokumentären om Britpopen? Tror den heter "Live Forever", gick på SVT 04-05 ngn gång.

Jo, Noel var det. Videon, ja.

Fylld av Beatlesklichéer.

Ja, pinsam. Och låten var ingen ny "Champagne Supernova". Deras bästa låt är i mitt tycke "Columbia".

Förstår att du gillar Columbia, det låter lite skitigt och slirigt. Jag gillar det också.

När Liam var som bäst, (endast 21 år när första skivan kom) lät han som en blandning av Johnny Rotten och John Lennon, just den låten ska man spela svinhögt.