Den visar den demokratiske presidentkandidaten George McGovern i det för demokraterna så otursamma valet 1972. McGovern dog för bara några veckor sedan, den 21 oktober 2012.

Vid fototillfället har han just vunnit nomineringen vid partiets konvent i Miami och nu har han tagit av sig skorna för att sjunka ner i en av hotellrummets fåtöljer. Det ser så jäkla skönt ut. I TV-rutan framför honom ser vi den något mindre sköne motståndaren Richard Nixon.

Politiken kan vi egentligen lämna därhän, vi behöver bara snabbt konstatera att McGovern förlorade valet och att Nixon sannolikt hade sina fingrar djupt nere i de syltburkar som kretsade kring inbrottsförsöket i komplexet Watergate, det demokratiska högkvarteret i Washington. 

En händelse som ganska exakt två år senare skulle bli hans fall.

 

Det jag mest av allt vill uttrycka är detta: stackars, stackars hotellstäderskan. 

Även om McGovern inte har tårna nedstoppade i den gigantiska och luddiga heltäcknigsmattan (som mer ser ut som nån slags månkraterlandskap) på bilden, kan vi tänka oss att han har haft det innan eller efter att fotot togs. Det är ju så skönt att sticka ner fötterna i en sån här matta. Det gjorde alla på 70-talet. 

Det var därför heltäckningsmattetillverkarna hela tiden arbetade utifrån tesen; ju djupare matta, desto bättre. 

Helst skulle mattan vara lika hårig som pannan på en bearded collie. 

 

Man kan med lätthet tänka sig att det var mer än bara svettiga politikerfötter som stacks ner i den där hotellmattan. Jag kan mycket väl tänka mig sour cream, pickles, jordnötter, chips, fimpar, damm, aska, vin, öl, champagne, whisky och andra saker som kanske inte riktigt behöver namnges, vår fantasi gör redan hela jobbet. 

 

Att vara ansvarig för rengöringen på hotellrum som dessa, med mattor som dessa, måste ha varit en närmast övermänsklig uppgift. 

Om denna samhällsnyttiga insats hölls det dock aldrig några brandtal på de politiska konventen.