Bloggen är som en hungrig tiger.

Man vet aldrig om djurskötaren har kastat åt den tillräckligt med kadaver så att man vågar gå in...och väl inne märker man att det inte var så farligt.
Eller blir man uppäten.

Det är farliga saker, det här...
Efter en tids frånvaro där jag valt att fokusera på familj, mat, umgänge, liv, sömn och så vidare kommer inläggen åter som svischande piskrapp.

Vi får se hur länge det håller...innan skinnet spricker...