UTVÄXLINGSRUMMET
Samtalen har ägt rum i något som personalen uppenbart kallar för utvecklingsrummet.
Det är bara det att Elsa missuppfattat detta.
Idag sa hon plötsligt: -Utväxlingsrummet!
Tyckte att det hela lät märkligt. Som taget ur någon gammal spionroman av John le Carré.
-Okej, vad har du?
-En subversiv 2-åring vid namn Torkel. Sabotage och förstörelse. Husarrest.
-Okej.
-Du, då? Vad har du?
-Leon, 3,5 år. Tjuvlyssnare, tjuvtittare, expert på bakhåll och trots.
Och så sker utväxlingen stilla och diskret. Spionen som kom in från lekrummet.
Inte ungarna emot tror jag. De gillar ju sånt där hemliga agenter och sånt.
FÖ tycker jag att "utvecklingsrumet" låter ungefär lika bissart (bisarrt - stavningen där - bizarrt?). Ett rum där man ska utvecklas. Känns som en kusin till "koncenrtationsläger". Inte sant?
Jo. Hon bara sa så: Utvecklingsrummet. Och sedan: Utväxlingsrummet.
Dottern kan ju ha fått det hela om bakfoten eller hittat på det själv, vad vet man.
Om det verkligen kallas för utvecklingsrummet, håller jag med dig. Verkar inte klokt. Fast jag tycker ju å andra sidan att "utvecklingssamtal" också är mysko. Framförallt som de väldigt sällan är "utvecklande", snarare tvärtom.
Bisarrt. Ett s, två r.
Bisarrt - visste du det eller var du tvungen att slå upp?
Jag visste det. Märkligt nog har jag (oftast) ett bra minne för ord och bokstäver. Det är en mest ordsammansättningar jag tvekar på.
Som idag, då en elev skrivit "någon annan stans".
Jag visste att det var fel men VAD exakt var det som var fel? Efter ett tag kom jag på att "annan" och "stans" skall skrivas ihop.
Siffror är jag däremot helt körd på. Om någon frågar mig: 22 minus 13 får jag tänka en jävligt långt stund.
