Hej Björn.

Här får du några aforismer att trycka in i någon av dina av ord översvämmande böcker.
Jag bjuder på dem. Alldeles utmärkt blir det om du använder dem i samband med att boken berör ämnen som regn och dysterhet.
Börja gärna lite högtravande, så där fint som bara du kan om mänsklig uppbygglighet trots livets alla jävliga kantigheter.
Kanske något i stil med:

Varje smula av tegelsten som du lämnat kvar, är för alltid fastetsad i handlovarna, ett stycke samtid att bära inombords, inkilad under huden.
Du hade spanat upp i luften för att skymta molnen, det var mörkt, kvällen var kvav och fylld av regn.
Det var ännu blött när du lät dina slumrande fötter trampa Disponentgatan fram.
Regndropparna var så vassa att du skar dig på dem och nu stod du utanför porten till nummer 24, fullständigt regnskuren.

Självklart står det dig fritt att justera och redigera i texten. Man kan exempelvis tänka sig flinta istället för tegelsten, nagelband istället för handlovar, Broadway istället för Disponentgatan osv osv...

Hoppas att jag åtminstone hjälpt dig lite med inledningen av boken. Låt sedan sisådär 300 sidor rulla på med små rapsodiska berättelser om längtan, regn, 40-talsboxare, filmstjärnor, brödbutiker och kärlek så lovar jag dig att du får en ny kioskvältare.

Med högaktning
Mattias Nilsson