ETT STÄNDIGT HATTANDE

Jag tillhör den begåvade skara gentlemen som anser bärandet av hatt vara rejält eftersatt i detta sekulariserade och Idolfixerade konsumtionssamhälle som Sverige blivit.

Med ett nostalgiskt skimmer har jag sett mig själv gå omkring i ett annat land, i en annan tid...kanske 40-talets New York eller Chicago, bärande snygg rock och proper hatt. Tänkande tankar som betyder något, gnolande en liten tradjazzlåt.

Idag - på Fars Dag - (eller igår, rättare sagt) slog drömmen in. 
Av min underbara familj tilldelades jag nu en svart och fin hatt.



Frågan blir väl nu om jag är lika mycket Humprey Bogart eller Clark Gable som jag tror.
Om jag kommer att våga visa mig i dagsljus utan att bli utskrattad och om det helt enkelt går att ta sig fram i den här stan med hatt på huvudet, utan att bli totalt hånad och förnedrad. 

Frankly my dear...I don't give a damn.... 

Kommentarer
Postat av: Tomtenietzsche

Det ser fett ut! Da hat is da shit! som vi gangsta rappare med hatt pläga säga!

2008-11-10 @ 10:35:03
Postat av: Nonsensakuten

Jo..det är lite Ralph Fiennes. Fast med längre näsa. ;)

2008-11-10 @ 10:38:04
URL: http://nonsensakuten.blogg.se/
Postat av: Lilla Blå

En hatt är aldrig fel. Aldrig! Sov med den på, vetja.

2008-11-10 @ 19:59:00
URL: http://www.lillabla.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0