Här ser du ett foto på riksdagspartiernas ledare glatt grupperade framför talmannen Per Westerberg (rosa)  och vice talman Birgitta Sellén (svart)



Längst ut till höger finner vi Barbaskön (Peter Eriksson, mp) vars främsta egenskap är att han ter sig lätt utflippad, alternativ och hårig.

Intill honom återfinner vi statsminister Barbaflink (Fredrik Reinfeldt, m) som sig bör, eftersom han ju leder partiet för de som är flinka, nämligen "det nya arbetarpartiet". Visste du förresten att Reinfeldt faktiskt också arbetat som socialarbetare och tagit hand om de utslagna..eller...blandar jag ihop honom med Obama?
De är ju så lika. Karisman, personkulten...och så gillar de bägge basket, efter vad jag vet.

Hand i hand med Barbaflink står Barbabok (Jan Björklund, fp). Han prisar kunskapen och skolan och pratar ganska mycket om utbildning och lärande...pedagogik...bestraffning och mobbning, huvuden doppade i toastolen och annat som hör skolvärlden till.
Han är som synes en hård man, redo att ta tag i situationer, lösa problem och piska med en morot eller hur det nu var...

I en traditionell armkrok med honom återfinner vi Barbafin (Mona Sahlin, s).
Hon putsar sitt utseende och sin image...ser hon en kändis gå förbi så slänger hon sig plötsligt fram och kysser vederbörande på munnen. Barbafin hade tidigare små Tobleronebitar i sitt halsband. Något hon numera bytt ut mot Mozartkulor.  Den lila färgen som ju är en blandning av rött och blått ter sig rimlig, enligt partiets vänsterfalang. Själv hade hon önskat att hon var regnbågsfärgad.

Till höger om Barbafin ser vi Barbazoo (Göran Hägglund, kd). Han är ljuvligt fascinerad av allt smått. Han älskar att krypa omkring på marken för att med förstoringsglas titta på alla småkryp; myror, skalbaggar och knott. En gång såg han sitt partis opinionssiffror som en bajsbrun liten spillra, liggande invid en tvestjärt. Han ryckte självklart till av äckel.

Invid honom hittar vi Barbastark (Lars Ohly, v) eller kanske snarare Barbamagstark med tanke på alla de hiskeliga kommentarer han kläckt ur sig. Kommentarer om den oförargligt småputtriga och familjetillvända ideologi som genom åren skapat allsköns lyckoriken på jorden. Ställen som Kuba, Sovjet och Nordkorea.

Slutligen kan vi inte undgå att lägga märke till Barbalala (Maud Olofsson, c). En kvinna som kallas Barbalala inte så mycket pga sin musikalitet som av de svar hon brukar ge till reportrar i trängda lägen.
I de flestas öron låter det nämligen "lalalala"...