Imorgon är det tänkt att Ville slutgiltigt skall lägga sina nappar på hyllan.
Hans tandläkare har redan hoppat baklänges, tagit sig för pannan och himlat med ögon samt lämnat rummet mumlande "öppet bett, öppet bett..."

Vi är medvetna om problemet. Ville har missbrukat nappar alltför länge. Nu måste det bli ett slut.
Hans syster slutade med napp några månader innan hon skulle fylla tre. Ville har redan fyllt tre men visar inga tecken på att tröttna på nappar, inte heller förstå situationen.
-Ville! Du vet att till helgen då skall du lägga ifrån dig alla napparna.
-Nappträdet!
-Just det. Vi skall gå till nappträdet och ge dina nappar till napptrollen och sen så skall du aldrig mera ha några nappar.
-När man sover...
-Nä, inte ens när man sover.
-Napptrollen har mina nappar.
-Ja...så är det, vet du.
-Man kan plocka ta vet i nappen på innan man sover.
-Va?
-Jag vill ha napparna...Ville har napparna...

Till saken hör att killen aldrig riktigt haft något gosedjur som många barn tyr sig till. Ända från början, eller åtminstone från det att han fick napp, har han behandlat sina nappar som små lekkompisar. De har varit hans stora trygghet i sängen om kvällarna. Helst skall man ha en i munnen, en att gosa med och en i reserv...
Man undrar ju lite hur detta skall gå.
Tror inte att Ville inser vidden av detta.

Det är som att slita en tupé av Elton John och sedan säga:
-Nädu, Elton. Nu tar vi tupén och ger den till tupétrollen, så nu får du aldrig mer ha din tupé på dig...
Han skulle ju börja dricka igen.


Sara och Ville hos gamlafarmor, midsommaren 2008.