BIRRO ANDAS IN SIN SON
Har den senaste tiden snöat in på de talangfulla bröderna Birro, Peter (född -66) och Marcus (född -72).
Har alltid fascinerats av dem, ända sedan jag såg dem läsa sina blödande och brännande dikter i Robert Aschbergs program på TV3 under det tidiga 90-talet.
Länge var Peter den klarast lysande stjärnan, Peter med sina fantastiska manus. TV-serien Hammarkullen (1997) är något av det absolut bästa som visats i svensk tv.
På senare tid har dock Marcus Birro hamnat i rampljuset och blivit en förebild. Dels som utmärkt programledare i Karlavagnen, dels som tongivande och närmast sprakande stilist inom bloggosfären.
Hans språk är vackert, distinkt och träffande. Hans bilder kusligt exakta, när de målar upp och klär av den svenska vanligheten, likgiltigheten eller maktlösheten.
Förra veckan föddes äntligen hans och sambon Jonnas barn, en pojke som heter Milo Santino.
Få har väl missat parets tidigare historia av oönskad barnlöshet.
Nu finns han; Milo Santino, och han är knappt en vecka gammal.
Och den stolte fadern fångar stämningen så här fint i sin blogg:
Har alltid fascinerats av dem, ända sedan jag såg dem läsa sina blödande och brännande dikter i Robert Aschbergs program på TV3 under det tidiga 90-talet.
Länge var Peter den klarast lysande stjärnan, Peter med sina fantastiska manus. TV-serien Hammarkullen (1997) är något av det absolut bästa som visats i svensk tv.
På senare tid har dock Marcus Birro hamnat i rampljuset och blivit en förebild. Dels som utmärkt programledare i Karlavagnen, dels som tongivande och närmast sprakande stilist inom bloggosfären.
Hans språk är vackert, distinkt och träffande. Hans bilder kusligt exakta, när de målar upp och klär av den svenska vanligheten, likgiltigheten eller maktlösheten.
Förra veckan föddes äntligen hans och sambon Jonnas barn, en pojke som heter Milo Santino.
Få har väl missat parets tidigare historia av oönskad barnlöshet.
Nu finns han; Milo Santino, och han är knappt en vecka gammal.
Och den stolte fadern fångar stämningen så här fint i sin blogg:
Sedan låg han på mitt bröst tills våra hjärtan började slå i samma takt.
Han somnade och jag andades in honom som ett löfte.
Kommentarer
Postat av: Lennart Hill
Håller med till viss del, men börjar inte Birro låta universum kretsa lite väl mycket kring Birro med familj? Är det inte dags att kliva ut från jaget? Navel kan skådas ett tag, men skådandet kan till sist bli trista upprepningar.
Postat av: Nonsensakuten
Den enda man verkligen och uppriktigt kan lära sig förstå är en själv..eller nåt sånt. Inte för att det hjälper men det känns självklart att åtminstone försöka. Något i den här pretentiösa stilen hade Ranelid kläckt ur sig, om han kommenterat Nonsensakuten. Håller kanske med om att Birro är självcentrerad men jag gillar att någon får lov att vara det också...
Trackback
