Jag har blivit utmanad (som det så käckt heter) av Vita Brevis om att blogga om tio saker som skall vara avslöjanden/hemligheter/lögner/nyheter om mig själv...

Eftersom jag är en konflikträdd jävel hakar jag på direkt, här kommer de:

1. Jag höll på att gå in i väggen 1999 eftersom jag jobbade nästan all min vakna tid, levde ensam och nästan helt avskärmad från socialt liv i en ostädad etta på 27,5 kvm. Gamla ölburkar med mögelrester kvar på en lortig diskbänk och travar med foliepaket från gamla fiskgratänger liggande på golvet.
Vår kompis Bosse som hjälpte mig när jag flyttade därifrån stod bara och gapade på denna mörka, instängda, smutsiga lilla lokal med kokvrå. Efter ett tag plockade han upp sin tappade haka och sa: -Va? Har du bott här? Kan man bo såhär? Det kunde man inte. 2000-talet innebar en uppryckning på alla fronter.

2. Jag föddes med grå starr på bägge ögonen och har opererats för det. När jag var elva blev det vanlig operation. Två år senare fick jag reststarr och genomgick då en laserbehandling. Har sedan 1985 burit kontaktlinser som är absolut nödvändiga för att jag skall kunna se någonting överhuvudtaget.
Klassas som handikappad av landstinget och erhåller därför linserna gratis. Tack för att ni betalar skatt.

3. Har aldrig fattat hur en så pass usel programledare som Henrik Johnson lyckats komma så långt...ända till Utbildningsradion...wow...

4. Jag kan inte blåsa luftbubblor av tuggummi. Har aldrig lyckats lära mig. Detta känns ganska förnedrande eftersom den allra mest korkade högstadiebimbo lyckas med bedriften.

5. Reagerar på det här med belöningar av mediemänniskor. Det finns många programledare som gör ett jättejobb i det tysta. Tycker att bl.a Tomas Gylling, Robin Paulsson, Jesper Aspegren och Anna Hedenmo aldrig fått det erkännande som de förtjänar som yrkesmänniskor. Mats Olsson i Expressen är en stor (och rätteligen belönad) stilist. Lasse Holmkvist var en formidabel tv-personlighet. Kjell Alinge är den störste inom svensk radio. Märkligt att han aldrig blivit belönad på nån radiogala.

6. Jag bär på kunskaper som ingen efterfrågar. Hela den här grejen med att Henry Allard var talman i riksdagen på 70-talet, att Milorad Pavic utkom med en Kazarisk uppslagsbok 1987 eller att gruppen Elvira släppte sin utmärkta poplåt Bli bra igen 1993. Det finns väl absolut ingen som tycker det är någonting att komma med?

7. Och då skall vi inte nämna all annan svensk pop som kom på 90-talet som ingen minns idag. Girlsmen. The Electric God, In Blanco och allt vad det var för nåt som Stockholm Records skickade ut.

8. Jag kan inte räkna. Min huvudräkning är sämre än Adaktussons förkärlek för dreadlocks. Genom hela grundskolan och gymnasiet erhöll jag alltid samma betyg i matematik. Det lägsta. En etta. Man kan säga att jag var klassetta i matte.

9. Min kulmage har kommit tillbaka.

10. Det bästa till sist. Jag har varit barnmorska åt min egen son. När Ville föddes 2006 hann vi aldrig in till BB. Istället föddes han på köksgolvet, kanske fyra meter från farstun. Han lade sig liten, lila och skakande i mina armar. Moderkakan fick vara kvar.
-Har ni en ICA-kasse, kan ni lägga den där och ta med er, sa BB-personalen i telefon.
-När kommer ambulansen, sa vi.
-Vad?
-Ni har väl beställt ambulans?
-Nä, då måste vi lägga på det här samtalet och ringa upp 112. Vill ni att vi skall göra det?
-Nä, det är okej. Vi gör det...
Inser nu att rubriken på inlägget känns fel. De nio första punkterna är ganska ointressanta men denna sista är självklart något av det finaste jag kommer att uppleva.

Sådär. Klart. Nu är det väl meningen att man skall skicka en sådan här utmaning vidare.
Jag skulle därför djupt uppskatta om någon av följande bloggare ville haka på trenden:
Carl Bildt, Marie Göranzon och Jonas Gardell. Jag vet att ni läser det här. Se nu till att få tummen ur...
Ni andra får självklart också blogga vidare på ämnet, vad jag vet - senast jag kollade med Guilllou - lever vi i ett fritt land...