FILMEN FÖRSVUNNEN
Försvunnen är en ganska ovanlig, svensk film. Relativt sällan numera får man som biobesökare nämligen chans att ta del av ett rakt berättande utan störande parallellhandlingar.
Intrigen i Åkessons och Olssons proffsiga debut på vita duken är tät och psykologisk. Till en början påminner Försvunnen väldigt mycket om en annan klassisk regissörs debut; den då 25-årige Steven Spielbergs Duellen, där en man jagas av en lastbil, efterhand växer dock storyn och fylls med mer svärta och djup.
Björn Kjellmans karaktär Stefan som så småningom kommer in i handlingen, känns däremot till en början inte helt övertygande; man tycker att han beter sig på ett tämligen ologiskt sätt och den där riktiga tyngden i gestaltningen saknas. Manuset har en psykologiskt komplex tvist i fråga om förövaren som känns nyskapande, annars är det ont om riktigt tillskruvade manuslösningar a la Tarantino; på både gott och ont.
Filmen är dock fin reklam för Karlskrona, även om den kan skrämma iväg en och annan tysk. Den omedvetet roligaste repliken i filmen kommer då rutan till en krossad Iphone kommenteras med ett "aj, fan". Kanske kan bli det nya smeknamnet på Apples mobiltelefon, vad vet man.
Lät faktiskt riktigt bra när du beskrev den, dock brukar man oftast bli besviken på svenska filmer, tyvärr. Men eftersom du refererar till underbara Duellen så måste jag nog ta och se denna i alla fall någon gång!
Vad kul att du gillar Duellen. En av mina favoritfilmer. Det händer nästan ingenting men ändå säger den mer om livet än vilken annan typisk prettorulle som Kay Pollack får ekonomiskt bistånd till att producera,
Jag bloggade om Duellen för en tid sedan, by the way
http://nonsensakuten.blogg.se/2010/november/duellen.html
Less is more, stämmer verkligen bra ibland. Väldigt bra skrivet om filmen, dock kanske du avslöjade lite väl mycket för de som missat den. Kul att den gick på TV4 film på prime time 21:00, annars har den dykt upp på TV3 nån gång mitt i natten...
