VIKINGADISCO OM NORDISKT VEMOD

Nu när Martin E-Type Eriksson är så fruktansvärt uppe i smöret och närmast dagligen figurerar i de mest Pulitzerprizedoftande kvällstidningsartiklar man kan tänka sig, känns det skönt att backa några varv (så där som gubbar i scarves och noppiga koftor ofta gör på vernissage), ställa sig lite på avstånd och verkligen ta in E-Types egentliga konst; själva frukten till hans framgång.

Kisa lite med blicken, ta några rejäla andetag och liksom dofta oss fram till den olja varmed han målat sina musikaliska dukar genom åren. Det är då vi påminns om hans gärningar, all den konst han kommer att bli ihågkommen för; den något ödesmättade vikingadisco som så elegant fångar det nordiska vemodet.

Texter om uppgivenhet. Om att resignerat finna sig i sin livssituation: "This is the way...the way I wanna live..."

Eller lyrik om potens, urkraft och självförverkligande, ett annorlunda inslag i den svenska vistraditionen. E-Types yppiga tjejer sjunger: "Set the world on fire, I'll do anything, to get what I want..." och man ser det blixtrande ursinnet framför sig.

Det finns uppenbarligen ingenting som kan stoppa dem.

Vidare behandlar han stundtals tunga ämnen som missbruk och de svåra återfallen som ofta försätter människan i en känsla av vanmakt: Here I go again, It's time for me to fade away, here I go, It's time to let the storm rise and I'm waiting." som en av de allra mest ömtåliga låtarna i hans katalog som bekant går.

Det är dock inte alla som har vett att uppskatta denne titan bland svenska visdiktare. En kulturkofta till recensent på Svenska Dagbladet avfärdade i en recension E-Types platta Eurotopia 2007 med följande kommentar:

"Låtarna är som vanligt en motsvarighet till de snabba, snurriga och färgglatt blinkande karusellerna på Gröna Lund. En åktur kan vara hisnande, åk två gånger och du spyr rakt ut."

E-Type själv lär ha kommenterat denna recension med ett lågmält: "abadi bom bodi bom bom...."

"Låtarna är som vanligt en motsvarighet till de snabba, snurriga och färgglatt blinkande karusellerna på Gröna Lund. En åktur kan vara hisnande, åk två gånger och du spyr rakt ut."

E-Type själv lär ha kommenterat denna recension med ett lågmält: "abadi bom bodi bom bom...."

"Resignerat", haha! Martin skulle inte fatta ett jota av denna text!

Nja, jag tror faktiskt att Martin är ganska kultiverad; både beläst och historiskt bevandrad. Ännu större anledningen då att beklaga det sätt på vilket han har slösat bort sitt liv...

Han är nog inte helt tappad bakom en vagn, det är sant. Håller med om att han kanske borde pysslat med något vettigare. Är det förresten någon som läst hans vikingaroman? Jag vet att han har gett ut den men har knappt hört något om den. Kanske är värsta häftiga grejen. Eller inte.

Ja, hans pappa är ju Bo G Eriksson: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bo_G_Eriksson. Mycket soignerad, redan som bebis. Alltså Bo G. Kultur & bildning i blodet. Men han döljer det väl. Alltså E-type.

Många svenskar verkar annars se engelska språket som stor poesi. Med automatik. Vilket blahablaha det än är - egentligen.