NONSENSAKUTEN FYLLER FEM ÅR IDAG

Den 5 mars 2007 var ett historiskt datum.

Kompensationsnivån i Småföretagarnas arbetslöshetskassa ändrades just denna dag så att 80% av en inkomst omfattande 18700 kronor gav en högsta dagpenning på 680 kronor.

Samtidigt, i en annan del av det offentliga Sverige, startades Nonsensakuten av en 33-årig exilskåning, sittande i ett kommunalt lärarrum i Karlskrona. Denne man hade så kallad förberedelsetid mellan två lektioner på ett gymnasialt medieprogram att pyssla med och det hörs ju direkt att en sådan tid bäst spenderas med att upptäcka det världsomspännande internet. Av några hipsterelever med ständigt fuktade fingrar i luften, redo att känna av den minsta trend likt popkulturella seismografer, hade han hört talas om begreppet "att blogga" redan på hösten 2006 men aldrig egentligen fattat vad det hela handlade om. Måste man bli medlem? Kostar det pengar? Hur hittar man bloggarna, har de inte lite konstiga adresser?

Denne man var självklart jag.

Minns att jag frågade en elev:

-Vad behöver man för att komma igång, då?

Han bara tittade på mig och kvävde ett skratt när han sa:

-Eh...en dator...du behöver bara en dator med internetuppkoppling, sen är du igång.

Det var den femte mars 2007 och jag satt nu i en grå lokal med en kontorsstol från 1978 och stirrade på en IBM-skärm från 1992 mot ett internet som surfade mig fram till Google. Jag skrev in ordet BLOG i sökraden. Den svenska termen och stavningen hade jag ännu inte lärt mig; lite som när avocado kallades för advokatäpplen en gång i tiden.

Även om vi kollar historiskt är just den 5 mars en dag att för alltid minnas. 

1963 på detta datum uppfanns rockringen som gett så många tuggummituggande tjejer livskvalitet och så många tjocka skolkillar komplex.

1946 på denna dag lanserade den cigarrökande sybariten Winston Churchill sitt klassiska tal där han menade att en järnridå slagits upp rakt igenom Europa; från Gdynia i norr till Trieste vid Adriatiska havet.

Churchills antagonist Josef Stalin, avlider också den 5 mars, fast sju år senare; 1953.

1922 hade den tyska kultfilmen Nosfertu världspremiär.

Min sökning på Google gav självklart resultat. Bland de översta träffarna återfanns Blogdog.se och det lät ju lite kul.

Därav mina första stapplande steg ut i cyberrymden på adressen mattiascf.blogdog.se!

De första inläggen bestod av oerhört genomarbetade men fruktansvärt tråkiga texter om media och samhälle. Texter som jag delvis använt i undervisningen sedan tidigare.

Det första riktiga inlägget där jag med egna ord formulerade mig någotsånär personligt (men ändå makalöst högtravande och idag nästan skrattretande naivt) var en sak under rubriken Den bloggande ministern som här återges in exstensio:

//

Har med stort intresse följt debatten om Carl Bildts rätt att blogga eller inte. Faktum är att detta nog triggade igång mig själv till att skriva en blogg. Vikten av kommunikation och åsiktsutbyten har aldrig varit större än just nu när vi fått detta underbara redskap; internet! Jag vet att jag låter som en amerikansk pastor på 30-talet som lovprisar detta nya fenom för förkunnelse; ljudradion...men, jag bjuder på det. Internet är förvisso ingen ny företeelse, redan 1997 uppfanns det ju av Al Gore; men nåväl: det jag vill säga är följande. Bloggen är det kanske just nu viktigaste redskapet för demokratisk utövning. Och självklart kan en utrikesminister blogga. Av samma anledning som Bildt kan cykla, mata ankor, käka knäckebröd och se på Halmstads BK (om han nu finner detta intressant.."ahh...rrrunda bollarrr"..) Kort sagt; killen är mänsklig...han måste få utrycka sig på ett mänskligt sätt och Bildts sätt är att blanda formella haranger om Mellanöstern med ironiska inpass om marmelad. Jättekul och sänker inte alls UD:s trovärdighet. Tänk istället om Göran Persson haft en blogg, då skulle vi kanske få reda på mer om vad den mannen verkligen tyckte om statsråd, oppositionspolitiker, miljöpartiet och annat som han offentligt alltid kramade in i en småputtrig och mysmullig ordvärme. Nej - fram för bloggande Bildt! Det stärker demokratin att få reda på hela processen. Från marmelad till budgetsammanträde. //

Som synes tog det ett tag innan jag hittade formen. I början var det stelt, trevande, formellt och nästan lite insändaraktigt. Ibland saknade man bara en stiliserad ros eller ett knippe ris som bildackompanjemang.

Långt senare hittade jag dock min stil och en del läsare hittade också hit.

Därför är det en glädje att kunna konstatera att jag fram till denna dag i runda slängar publicerat en bit över 3000 inlägg; ungefär ett inlägg om dagen (ibland mer) sedan 2007.

Om du vars ögonpar just nu smeker sig fram över dessa bokstäver känner dig på något sätt berörd av det jag skriver, blir jag förstås väldigt glad och sporrad att fortsätta min dagliga hobby.

Det är i alla händelser betydligt billigare än psykoterapi.

Nonsensakuten - 2007-2012

Fortsätt, fortsätt :)

Hipp hipp hurra! Stort grattis! Självklart kommer du fortsätta med den här drömbloggen, tycker du är så fruktansvärt rolig (och trevlig, smart osv.).



Har läst din blogg sen i våras någon gång och tycker det allra mesta är riktigt bra inlägg. Är väldigt glad över att ha "hittat" dig ska du veta!

Nipe: Okej, jag ger det väl några veckor till ;)



Jonas: Tack för fina ord. Drömblogg känns som en bra etikett; den blir liksom lite lagom upphaussad. Är också glad över att ha hittat din blogg, den senaste nu om Guns n roses gör läsaren onekligen mer nyfiken på bandet.

Alltid kul om man kan få någon att upptäcka de okända och obskyra banden man gillar ;-)