ALLA DESSA BÅGAR 1966
Nonsensakuten har tidigare - inte utan en viss framgång - publicerat analyser av de svenska riksdagspartiledarnas glasögonmode 1979, 1982 och 1988.
Denna serie som mången trott varit både avslutad, balsamerad eller nedgrävd, vägrar helt enkelt att dö då det ständigt - genom SVT:s Öppet Arkiv - ges möjlighet att ta del av äldre tiders slutdebatter.
Sålunda har turen nu kommit till det avslutande munhuggandet inför 1966 års kommunalval, en tv-sändning som leddes av dåvarande radiochefen Olof Rydbeck den 16 september nämnda år.
Vi kan börja med honom då han bär de kanske djärvaste bågarna av alla.
Här ser vi ett par extremt utskjutande glasögon, lite av samma modell som Ingvar Carlsson (S) skulle få en sådan framgång med på 80-talet. Eventuellt bar Carlsson den här typen av glas redan på 60-talet. Om vi ska sätta nån sorts etikett på dem skulle det kunna vara "akademiker öppen för allt".
En väldigt ledig look där skalmarna och sammanbindningen över näsroten signalerar "jag har läst på universitet" samtidigt som själv glasens djup och tillhörande upphängningsbågar andas en vild och lite crazy livsstil. Jämför gärna med Harry Schein eller Kid Severin, de kanske främsta företrädarna för begreppet "intellektuell swinger".
En väldigt ledig look där skalmarna och sammanbindningen över näsroten signalerar "jag har läst på universitet" samtidigt som själv glasens djup och tillhörande upphängningsbågar andas en vild och lite crazy livsstil. Jämför gärna med Harry Schein eller Kid Severin, de kanske främsta företrädarna för begreppet "intellektuell swinger".
Eftersom detta var i mitten av 60-talet var det alldeles självklart att landet styrdes av Socialdemokraterna. Även om Folkpartiet (främst efter valet 1948) seglat upp som en rejäl utmanare till arbetarepartiet var det få om ens någon som på allvar trodde att Tage Erlander skulle lämna den post han innehaft sedan 1946. Faktum är också att han skulle sitta ytterligare tre år och uppleva en jordskredsseger i 1968 års val innan han (mätt och förmodligen trött) ansåg tiden mogen för Olof Palme att ta över rodret 1969.
Tages glasögonmode kan idag kännas löjeväckande men så här såg han ut:
Detta var de förhärskande glasögonbågarna i Sverige på 1960-talet. Alla som nån gång sett ett gammalt avsnitt av Hylands hörna har sett både tanter i basker samt herrar i kostym och gymnasister i polotröja bära dessa kulturbrillor. Eventuellt ansåg Erlander att han manifesterade sin vanlighet genom att bära dem.
De är kärva, gedigna, ändamålsenliga men något torra. De utstrålar inte sex, direkt, om vi säger så.
De är kärva, gedigna, ändamålsenliga men något torra. De utstrålar inte sex, direkt, om vi säger så.
Något även en annan känd brillbärare; Jan Myrdal, fick erfara dessa år varvid han bestämde sig för att istället lusa ner sina böcker med snusk. Som en slags kompensation.
Och när vi ändå tangerar ämnet kommunister:
Se där, kommunistledaren CH Hermansson, revolutionärt förkastande synhjälpmedel. Hans glasögonfria look får honom nästan att se ut lite som Lee Harvey Oswald.
Och när vi ändå är inne på Kennedy:
Detta är Sveriges egen Kennedy, Högerpartiets karismatiske ledare Yngve Holmberg. Inte heller han bar glasögon 1966. Förståeligt. Hur skulle det se ut...om han burit brillor hade ju likheten med JFK minskat med...kanske en procent.
Ytterligare två debattdeltagare inför kommunvalet 1966 var glasögonlösa. Dels den obligatoriska dubbeldeltagaren från regeringspartiet (Arne Geijer) men också Centerpartiets skojfriske gamäng Gunnar Hedlund.
Visserligen ser han sammanbiten ut här på fotot men tro mig...skojfrisk gamäng...
Den siste glasögonormen i tv-debatten 1966 var inte bara professor utan även oppositionsledare. Och pappa till Anne Wibble.
Många strängar på lyran för Bertil Ohlin (FP).
Denne eftertänksamme skåning valde glasögon som väl passar ansiktets strama linjer. Formen på glasen hamnar nånstans mellan oval och rektangulär och skapar tillsammans med frisyren en slags "jag är spion i ett Tintin-album"-aura.
Modellen på bågar är tunnare än Erlanders men inte lika sedeslös som Rydbecks.
Lite märkligt då 60-talet var ett decennium där liberalismen gjort många landvinningar på det sociala och sexualpolitiska området.
Detta signaleras dock bristfälligt i Ohlins glasögon.
Detta signaleras dock bristfälligt i Ohlins glasögon.
Men andra tider skulle stunda.
Per Ahlmark skulle plocka upp den nischen ett drygt decennium senare; 1975.
Kommentarer
Trackback
