Söndagen bjöd på fin väderlek. Jag och Ville cyklade till Amiralitetsparken i förmiddags och Ville passade på att gunga i januarisolens sken.


Senare tog jag och en (för dagen märkligt nog utvilad) sambo våra bägge ungar på en klassisk, småborgerlig söndagsutflykt. Vi skulle ta med oss både sockerkaka, dricka till barnen och kaffe varpå den annars så praktiska ryggsäcken från Tidningarnas Telegrambyrå (TT-ryggan i dagligt tal) visade sig vara för liten. Istället  blev det en  gammal hederlig picnic-korg.

-Vi åker till Långö, sa Sara.
-Okej, sa jag.

Väl där upptäckte vi att det blåste kärringar, småspik, kommunpampar och shetlandsponnies, varpå vi istället fick styra vår kosa till de alls inte så fashionabla kvarteren runt Bergåsa, mot Galgamarken till.

Höghus, tegel, betong, skitiga väggar, Friskies & Svettis träningslokal och parkeringsplats för taxibilar.
Kanske inte den mest inspirerande miljön att fika i en solig söndagseftermiddag men likväl. Det erbjuds ju en härlig lekplats. 
Där satt vi. Med fikakorgen.

Lägg märke till Elsas tveksamma min. Ville verkar å andra sidan gilla läget.
Eller möjligen sockerkakan.

Samma visa, denna vecka. Elsa har uppåt 40 graders feber och (enligt egen utsago) halsont och huvudvärk. På frågan vad det är som orsakar frossan, svarar hon att det är fullmånens fel.
Så kan det mycket väl vara.

Här ser vi henne imiterande Jan-Öjvind Swahn.

Under en tidsrymd av cirka 9 timmar hade vi ett vinterklätt landskap utanför fönstret.

Natten till den 6 januari kom snön, klockan tio på förmiddagen hade plusgraderna smält ner det mesta till en sydsvensk, blöt, isgegga.

Här ses dottern desperat försöka sig på konststycket att göra snögubbar på Saltö. Det bruna är gammal sand, det gråa är snön.
Det rosa/bruna/blåa är Elsa.

Vi vill varna för denne man. Han är totalt livsfarlig och utsätter både sig själv och människor i sin omgiving för akut livsfara flera gånger varje dag.

Denne brutale gynnare fingrar på allt som kommer i hans väg. Kaffekoppar, ugnsluckor, toarullar, skor, blomkrukor, knivar, gafflar, julgranar, tuschpennor, telefoner, datorer, tv-apparater, böcker, tidningar, microvågsugnar, mjölkpaket, cigarett-tändare, kattsand, hundbajs, kottar, döda fåglar, inbetalningslappar från CSN...ja, allt...allt...ALLT!!!

Sanningen är väl att denne klåfingerligist kommer att klåfingra oss alla till döds en vacker dag. Det är ju en satans tur att vi inte har någon gasspis.

"Fredagskväll och varför inte tända ett litet mysljus...hmm...tralalala...så där..."POFF!!!!!


' ' ' ' ' ' ' ' '. . . . . . .ELVIS HAS LEFT THE BUILDING.........

Min treåriga dotter skall operera sin tumme på torsdag. Inget allvarligt , tydligen en väldigt enkel operation där en sena fått en liten knuta på sig. Denna knuta kommer en man i vit rock att skära bort och sedan kan senan passera mycket enkelt genom leden, eller hur de nu beskrev det. Faktum (he he tum...) är att ena tummen inte går att böja alls. Därför denna åtgärd.

Det kommer säkert att gå jättebra och visserligen får hon gå med bandage ett tag men då är hon ju hemma från dagis så att vi kan kontrollera att hon inte krockar med någon (förutom sin vilda lillebror, då) och slår sig.

Trots denna försäkran och all vetskap i ärendet kan jag ändå inte fötränga att jag är jävligt nervös.
De skall ju söva ner henne. Min lilla flicka. Och skära i tummen. Ajajaj...men som sagt. Det kommer att gå lysande. Självklart. Givetvis.

Likt tyska turister ser vi här Sara med son kolla in stadens kulturella alibi; statyn Fiskargumman av konstnären Erik Höglund. Karlskronas mest avfotograferade konstverk.

Lägg märke till Villes härliga outfit. Kamouflageoverall och fårskinnsmössa.

Så här se de ut, tomtarna som Elsa och Ville skapat på dagis. Obs! Går ej att köpa...

Varför gör man vissa saker varje dygn?
Saker som egentligen är TOTALT onödiga?

Som detta: att varje kväll rulla ner en rullgardin i barnens rum innan läggdags?

När man innerst inne vet att de små liven vaknar kl. 06.12, en tidpunkt då morgonen så här års ännu är becksvart utanför fönstret...

...finns på Verkö. Tro mig, jag har sett så många att man kan kalla mig konnässör. Idag var vi där i blåsten och kylan. Hoppa-på-ett-ställe-för-att-hålla-värmen-säsongen är inledd! Syskonen Fräs hade skitkul och åkte bl.a "motorcykel"

Utanför en presentbutik hänger en skylt i järnsmide föreställande en pojke som sitter på en gås.
Jag och min treåriga dotter Elsa går förbi.
-Pappa. Varför sitter den där pojken så där på den däringa motorcykeln?
-Jo. Han heter Nils Holgersson, vet du.
-Varför det?
-Jo. Det var en gammal tant som skrev en bok om honom. Han förvandlades och blev pyttepytteliten och så satte han sig på en gås, en stor pippifågel. Han satt på pippins rygg och så flög de iväg och fick se många delar av Sverige.
-Jag vet. Akka. Hon heter Akka.
-Va?
-Akka.
-Kände du till det? Wow, vad du är duktig. Vem har berättat det för dig?
-Öh...mamma...
-Jaha, du...där ser man...

De två gosedjur som Elsa värderar allra högst heter Vovven och Pricken. Båda har den märkliga egenskapen att de fyller år...varje dag.
Nu idag exempelvis fyllde vovven 58 och 10...år...

På väg till dagis i morse avslöjade Elsa också att de jobbar på samma jobb.
Jag:
-Vad jobbar de då med?
Elsa:
-De sitter och ritar...och så skriver de en del...
Jag:
-Jaha...så de jobbar på en reklambyrå?
Elsa:
-Ja...och så har de ganska ofta picnic...

Exakt. Det låter ju som ett ganska rimligt antagande, det här med reklambyrå...vi kör på det...

Fotnot: Vovven och pricken vill inte vara med på bild