Foto: expressen.se

Idag kom åtalet mot 62-årige återfallsförbrytaren Clark Olofsson (som vid gripandet bar kläder från Adidas - ränderna går aldrig ur...)

I en kommentar säger Clark: - Polisen tar mig..........för given.....

Fast å andra sidan...vem kan lita på en gnagare...

Jag brukar ha för vana att lyssna på Sjöväderrapporten i P1 som bl.a sänds klockan 21.50.
Varje dag vid denna tid får man både land- och sjöväder men av någon anledning fascineras jag mest av sjörapporten och detta trots att jag aldrig ägt en båt, än mindre vet hur man ror. Eller seglar för den delen.

Sjöväderrapporten har ändå en stillsam magi som gör att man känner sig delaktig, man är del av något större; nämligen hela denna långa och krumbuktande kustremsa som omsluter vår avkrok av Tellus.
De sista två minutrarna i radiorapporten består alltid av aktuella observationer från landets olika fyrar.
Måseskär - nordväst 8 mps, god sikt
Pålgrunden - nordväst 6 mps, inte lika god sikt
Naven - nord 4 mps, använd kikare
Vinga - nordväst 8 mps, fjäril vingad och siktad
Nidingen - nord 7 mps, syns bra om man blundar
osv, osv

Det blir till ett sammanhållande mantra av fyrar, ett pärlband av svenska utposter.
Jävligast blåser det självklart där jag befinner mig.
Vår utpost - den klassiska Utklippan - skall alltid vara värst.
Har Hanö 7 mps kan man sätta en sjöskumspipa eller en Pohlmanpulloverkrage på att Utklippan klipper till med 12 eller 13 meter per sekund.
Antagligen beror det på det geografiska läget.



Nu är jag dock gravt oroad. I flera dagars tid har observationerna från Utklippan saknats i SMHI:s kvällssändningar.
Vad kan ha hänt?
Sitter det en vindpinad och väderpiskad fiskargubbe med sillskelett upp till knäna där ute som plötsligt har somnat på sin post?
Han däckade med stövlarna på, liksom.
Eller har han fullt sjå med att sy ihop sina garn, knyppla sina knutar eller vobbla sin segelduk?
Super han upp sista slatten portvin?
Eller kanske whisky snarare. Cutty Sark, givetvis.

Så många frågor, så få underrättelser om vindriktningen vid Utklippan.
Nja...lite oroande känns det allt.

Har helt missat att Robert Aschberg och Gert Fylking (90-talets gubbiga version av Filip & Fredrik) genomför ett vandringsprojekt.
De håller på att gå till fots från Ystad till Haparanda. Det lär nog ta ett tag.

Minns att Fylking tidigare gjort denna resa men då liftat samt skildrat det hela i en dokumentärfilm kallad Sweden - The Movie.
Det var dock ett tag sedan. 1991, skulle jag gissa.

Nåväl. Det är aldrig fel med motion och konceptet tilltalar mig, det handlar om att samla in pengar för forskningen kring prostatacancer.
Just nu verkar de befinna sig i Pukavik i västra delen av mitt län.
Häng med du också, i Aschbergs speciella vandringsblogg.



Vi vet också vad Fylking ropar när de är framme i Haparanda...
-ÄNTLIGEN!

Tänkte slå ihjäl några timmar utomhus i eftermiddags för att rasta av barnen.
Vi åkte till lekplatsen vid Bergåsa, ute i ghettot. En plats kallad Monsunen. Sällan har detta epitet varit mer rättvisande.
Jäklar i helsefyr vad vi frös. Isande vindar piskar ner temperaturen så att den känns sibirisk.
Detta trots att jag hade på mig både långkalsonger, manchesterbyxor och ett par överdragsbyxor som Elsa kallar för prasselbyxor  (ej att förväxla med s.k vänsterprasselbyxor som Ulf Brunnberg brukar ha på sig på scen när han spelar fars).
Barnen i overaller och täckjackor lekte självklart på så gott det gick men medgav även de att det var för kallt.

I själva verket var det bara 1 plusgrad. Kändes som 10 minus. Efter en halvtimme satte vi oss i bilen och fikade.
Fattar inte hur barnfamiljer i norr gör, de är ju så väldigt begivna på friluftsaktiviteter. Visst, man säger att det är en annan typ av kyla men rimligen borde det väl ändå blåsa en del kalla vindar i exemplevis Ö-vik. Eller?
Hur gör föräldrarna där? Har de underställ och bävernylonoveraller, precis som barnen?

Min sambo spelade nyårsrevy tillsammans med en tjej från Gävle för några år sedan.
Hon tyckte Karlskrona var det värsta hon upplevt klimatmässigt.
-Gud! Hur kallt har ni här nere? sa hon ofta den vintern.

Man kanske skall köra med dubbla långkalsonger och dubbla byxor under prasselbyxan nästa gång...

"Det har fan varit grått hela veckan.
Det har varit som att käka en ytterrock."

Goda chanser till sol framåt eftermiddagen, då molntäcket lättar.
Vinden är svag till måttlig, sydostlig.

Prognosen gäller Sydney i Australien.
Varför är man inte där?

Underrättelsen om väderutsikterna down under når mig via den utsökta hemsidan
www.svt.se/vader som inte alls handlar om kvinnoben, vilket man kan förledas till att tro.

I bakgrunden skymtar vi det berömda pokalfjället, som SMHI pratar så mycket om i sina prognoser.

Kan inte blogga nu.
Håller på att betala räkningarna. Stressar. Går på föräldramöte. Sorterar papper. Skickar brev till Försäkringskassan.
Cyklar en del. I motvind.
Mycket med jobbet....

Å så kollar jag The Office-DVD-boxen som Sara gav mig i present...

Återkommer. När vinden har vänt.

Det är drygt elva grader i luften på morgonen när man sitter på hojen på väg till jobbet.
Man förbannar sig själv för att man visserligen dragit på sig en långkalsong men samtidigt glömt både vantar och mössa hemma.
Dessutom borde man ha en tjockare jacka, det funkar inte längre med kavaj och långärmad tröja, huttrar man för sig själv.

Det är i detta ögonblick man möter icke en utan TVÅ herrar som cyklar i motsatt riktning.
De har  kortärmat och shorts på sig...

Läste om den här galningen som håller på att cykla jorden runt, häromdagen.

När regnet piskade mot rutan kändes det bittert att se hans soliga bilder från Sydkorea.

Idag känns det lite bättre. Idag regnar det även i Seoul. Kolla in cykelgalningen här....

Det blev en tisdag för färgblinda.

Grått, brunt, svart, vitt....regn regn, regn...blåst.
Säsongspremiär för överdragsbyxor och mössa på Ville.
Gud så deppigt att se honom stå i denna mundering i hallen.

Men dessvärre nödvändigt.
Mmmm....augusti....

Fast jag kan köpa det här om vi samtidigt gör februari till en sommarmånad.
Så kom igen - 28 grader och sol i februari, tack...

Inspirerad av Lars Norén tänker jag delge dig hur mitt liv såg ut den 12 augusti 2005.
Det blir säkert jävligt intressant. Dagboken skrev jag mellan den 25 juli och 20 oktober 2005 i ett anfall av dokumentationsnoja. Elsa var ett år, Ville knappt påtänkt och bloggen...ja, den fanns inte i sinnevärlden.

Istället hade jag begett mig till Bokia och köpt en vackert inbunden svart bok i konstläder och guldmålade kanter.
I den skrev jag för hand något som skulle bli en dagbok, jag hade tänkt mig att det skulle se ut lite som Strindbergs gamla brev men märkte direkt att min handstil såg för jävlig ut och att den inte utstrålade samma elegans och brinnande känsla för polemik.
Istället liknar den spåren efter kråkor aspackade på Bacardi.


I alla fall. Här kommer nu - ocensurerat och naket - den 12 augusti 2005 som den stod skriven i min allt annan än ockulta dagbok:

Torsdagen den 12 augusti 2005

Ja, det blev inte mycket dagboksskrivande ute i stugan dessvärre. Men - vi hade väldigt trevligt och Elsa kröp i gräset och lekte med olika leksaker. Hon stormtrivdes och det gjorde jag och S också.
Det var kul att träffa F, R, P, Fa, D, Å och C.
Bilresan hem var jobbig eftersom det regnade nåt djävulskt i Katrineholm och Norrköping. Det var stor risk för vattenplaning men vi körde försiktigt. Imorgon kommer mamma och pappa. Då skall vi fira pappas 60-årsdag.
Vädret idag: Halvklart 17-19 grader. Regn på morgonen.

Ni som har läst Noréns dagbok...inte kan den väl vara mer spännande än det här?

Inte Skagen....utan Dragsö...så långt ut att alla tyska husvagnar icke mer syns till.
Fast vetskapen om att de ändock finns där gnager förstås en smula.

Prognosen idag talar om hela 22 grader varmt i Malmö.
Samtidigt kan Kiruna ståta med hela 2 grader. En viss skillnad.

I helgen spenderades mycket tid på stranden, barnen badade men självklart inte jag. Vi är ju fortfarande i Sverige.
Enligt meteorologerna var badtemperaturen i södra Sverige dock uppåt 15 grader.

Pite Havsbad hade hela 5 grader. Plus, bör tilläggas.

Därmed slut från SMHI - Sadomachosistisk, helvetisk isvak....eller Piteå som det också kallas. 0 till 2 grader varmt. I maj. Vad hjälper det då med sol nästan dygnet runt?
Man kan ju anse att det inte borde kunna gå att leva i den där trakten. Vissa väljer också att flytta.
När alltför många invånare norröver känner så...att det blivit dags att dra...brukar staten lösa probelemet genom att utlokalisera något statligt verk till typ Sveg eller Skellefteå.

"Visst, du kommer att frysa och känna dig ensam i mörkret vintertid. Men du får åtminstone jobba med att sortera offentliga handlingar i vårt arkiv. Kul, kul."

"TILL HELGEN KOMMER MEDELHAVSVÄRMEN" utlovade Aftonbladet via sin löpsedel idag.

Se där.

Räkna alltså med 43 grader i skuggan, stekande sol, taxichaffisar porlande av svett och avsvimmade kärringar i köksträdgården lagom till lördag.

Nollgradigt i morse och isande kallt. Sedan kom solen och om man ställde sig mitt i solljuset och placerade ryggen mot en svart vägg eller liknande, var allting förlåtet.

Uppåt tio plusgrader kunde det bli, i eftermiddags, i solskenet.

För att citera de stora tänkarna i Balsam Boys:

Det är nu det händer, det är nu det vänder
dags att inta alla klippor och stränder.

Jag har det på känn. Det är bara en tidsfråga innan landets Norrköpingsplacerade meteorologer sammanfattar den svenska vintern 2007/2008 so far. Och jag vet vad de kommer att säga.

Någonting om att medeltemperaturen i södra Sverige har varit mycket över det normala i december, januari och februari. Det får de nämligen betalt för att säga. Inga märkvärdigheter.

Det konstiga är väl snarare att det som dessa vädergökar kallar normalt enbart kallas så eftersom det grundar sig på någon typ av historik. Varför måste 4 grader plus vara normalt bara för att vi skriver februari?

Kyla kan aldrig bli något normalt. Kyla och is är onormalt. Det är något konstigt, barockt, annorlunda, avvikande.
Kalla det vad du vill men det är fan inte normalt.
Det kan inte vara normalt att huttra, att frysa, att gå iklädd långkalsong och toppluva. Att med klapprande tänder stå lutad över bilens vitt gnistrande framruta och försöka hacka loss isen klockan 7 på morgonen. Det är något högst onormalt, tycker jag. Hade det varit normalt hade alla svenskar haft isbjörnspäls istället för glåmig, blekfet hud.

Egentligen borde det här med kylan helt enkelt bara förbjudas. Rakt av.
Lars Ohly håller säkert redan på att snickra på någon typ av förbud. Han gillar att förbjuda saker.

PS! Jag vet att årstiden har varit otroligt mild och att jag inte skall gnälla. Vill bara uttrycka min aversion mot detta att man som svensk nöjer sig med 7 grader plus. Man ropar Halleluja över "värmen". Det är lite patetiskt. DS!