Hans nya bok; Skynda att älska, uppskattas av folket.

Han har sålt fler exemplar än han har tänder i käften, ryktas det.
Säger en del om framgången.
Många böcker blir det...

På tal om Alex och utseende...

Ett citat:

"Vilken tillfredsställelse för en själv och för andra att kunna livnära sig med hjälp av tusenåriga institutioner, med samma trygghet som när man sätter in pengar på banken! Men jag var en ungdom och ungdomen var min enda kulturella institution, och jag var dubbelt insnärjd och fångad: av en barndom som jag inte kunde bli kvitt och av barnsligheten hos de föreställningar som andra hade om mig, denna karikatyr av mig själv som fäst sig i deras huvuden - jag var det grönas slav, en insekt fångad i det täta bladverket."

Aha...Blondinbella på sin blogg, tänker du.
Nej. Det är inte Blondinbella.
Det är Witold Gombrowicz (boken Ferdydurke, 1937)

Fast man hade önskat att Blondinbella skrev lite med som Witold.
Det kanske kommer när hon börjar sina juridikstudier.

I samarbete med kulturkanalen Kanal 5 kommer succéförfattaren John Ajvide Lindqvist att skriva en ny bok.
Arbetsnamnet blir Låt den rätte för Rosing komma in.



Snacka om skräckroman.

I augusti 2007 slog nyheten ner som en bomb.
Landets förste Robinsonvinnare i tv; Martin Melin, hade skrivit en bok.
Genom att rida på sin mediala framgång som tv-kändis och hedersam polis i Stockholms innerstad, skulle nu en nytt kapitel skrivas, om uttrycket tillåts.



Självklart blev det en deckare, då Melin genom sitt yrke känner sig mest hemtam i den kriminella världen.
"Sex stygga pojkar" skulle polisromanen heta.

Enligt Melin själv tog boken vid där Sjöwall/Wahlöö slutade. Eller vad sägs om denna fullödiga beskrivning av bokens handling...och jag citerar Martin Melin i en intervju med Aftonbladet, augusti 2007:

"Boken börjar med att Stockholms störste knarklangare mördas, och sen dör fler folk kan jag säga".

Ni får gärna rätta mig om jag har fel men mig veterligen har det till dags dato inte publicerats någon polisroman skriven av Martin Melin, ännu mindre har någon bok med titeln "Sex stygga pojkar" sett dagens ljus.
Indicier som alltför frankt pekar mot att den före detta Robinsonvinnaren blev refuserad.
Inte heller verkar Melins kärleksaffär med Camilla Läckberg ha hjälpt honom i något avseende gällande romandebut, något vi troligen måste beklaga.

För visst verkar Melins bok spännande...först mördas Stockholms störste knarkkung och sedan dör ännu fler folk.
Snacka om att inbjuda till läsning.

Snälla Melin, lägg ut ditt förstlingsalster på nätet, jag känner att detta är för bra för att nekas en större allmänhet.

Akademiledamoten Sten Rudholm, som placerat sin häck på stol nummer ett sedan 1977, har avlidit.
Långsamt trillar de av, de aderton.

Och Björn sitter självklart återigen och håller tummarna inför det stundande invalet.

Hej Björn.

Här får du några aforismer att trycka in i någon av dina av ord översvämmande böcker.
Jag bjuder på dem. Alldeles utmärkt blir det om du använder dem i samband med att boken berör ämnen som regn och dysterhet.
Börja gärna lite högtravande, så där fint som bara du kan om mänsklig uppbygglighet trots livets alla jävliga kantigheter.
Kanske något i stil med:

Varje smula av tegelsten som du lämnat kvar, är för alltid fastetsad i handlovarna, ett stycke samtid att bära inombords, inkilad under huden.
Du hade spanat upp i luften för att skymta molnen, det var mörkt, kvällen var kvav och fylld av regn.
Det var ännu blött när du lät dina slumrande fötter trampa Disponentgatan fram.
Regndropparna var så vassa att du skar dig på dem och nu stod du utanför porten till nummer 24, fullständigt regnskuren.

Självklart står det dig fritt att justera och redigera i texten. Man kan exempelvis tänka sig flinta istället för tegelsten, nagelband istället för handlovar, Broadway istället för Disponentgatan osv osv...

Hoppas att jag åtminstone hjälpt dig lite med inledningen av boken. Låt sedan sisådär 300 sidor rulla på med små rapsodiska berättelser om längtan, regn, 40-talsboxare, filmstjärnor, brödbutiker och kärlek så lovar jag dig att du får en ny kioskvältare.

Med högaktning
Mattias Nilsson

...handlar om blodsugande smågodis som anfaller människor i en småstad utmed USA:s västkust.
Namnet blir PEZENS TID

Horace Engdahl kallade efter tillkännagivandet idag nobelprisvinnaren Jean-Marie Gustave Le Clézio för en "stillasittande nomad".

Låter klokt.
På samma sätt som jag är en "markbunden pilot" eller en "fartygsseglande landkrabba".

På torsdag presenterar Svenska Akademin vem som får Årets Nobelpris i litteratur 2008.
Som alltid kommer Horace Engdahl stå där med fuktiga läppar och yppa namnet på pristagaren inför en hänförd och begeistrad publik.

Det väldigt få känner till är att Horace filar på en liten kupp i år.
Nonsensakuten kan idag avslöja det hemliga tal som Horace kommer att hålla, där han tillkännager namnet på vinnaren, en högst oväntad litteraturpristagare.

Så här kommer Horace att säga:

"Vid sitt sammanträde idag på morgonen har Svenska Akademin beslutat att tilldela Nobelpriset i litteratur 2008 till den brittiske poeten Lemmy Kilmister.

Lemmy får priset för att han genom sitt långa och omfångsrika skapande belyst utanförskapets ändlösa mättnad på liv och själens ensamhet via skildringen av brittiskt vardagsliv. Vidare belönas han för att han på ett pregnant sätt skapat en rik och intensiv konst som med återhållen medkänsla gestaltar en utmanande vision av människans utsatthet."


Lemmy



Horace

Svensk litteraturs kanske störste stilist var Hjalmar Söderberg (1869-1941).
Många känner till hans utmanande böcker Martin Bircks ungdom, Den allvarsamma leken och kanske främst Doktor Glas, den roman Söderberg själv höll som sin mest fulländade.
Många citat ur Söderbergs produktion har också blivit klassiker som exempelvis: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet" eller "Kommer det en gång en riktig vårsol in i mitt liv, så ruttnar jag väl strax, av ovana vid klimatet".

Man skulle ju kunna tro att en man som klämmer ur sig detta är en ganska bitter och pessimisstisk fyr.
Tvärtom var Söderberg väldigt skämtsam, hävdar åtminstone Sven Stolpe i boken 40 svenska författare. Och Stolpe borde ju veta sånt. Dels eftersom han - med ett amerikanskt uttryck - "knows good comedy" och dels därför att han träffade Söderberg personligen.
Stolpe träffade förresten alla de tongivande svenska gestalterna inom litteraturen eftersom han levde så in i helvete länge. Den heliga Birgitta mötte han dock aldrig. Annat än i drömmen.

However. I sin bok återger Stolpe en liten anekdot som handlar om hur Hjalmar Söderberg fått kritik efter att han vid ett högtidligt tillfälle vid Dramatiska Teatern uppträtt i en "färgrik väst". I en insändare slår Söderberg tillbaka mot sina kritiker:

"Herr redaktör!
Först nyss har min uppmärksamhet blifvit fäst vid ett ställe i eder ärade tidnings referat af Dramatiska Teaterns invigning där referenten säger sig ha sett mig uppträda i "färgrik väst". Saken är icke riksviktig; men då det smärtar mig att se mig beskylld för en taktlöshet, hvartill jag icke vet mig skyldig, ber jag få upplysa, att den ifrågavarande västen var ljust grårandig. Utan att med säkerhet våga påstå, att en så beskaffad väst står i sträng öfverenskommelse med hofcermonielets kraf på en sorgväst, tror jag den likväl icke vara alltför olämplig att gifva uttryck åt den mildt vemodsblandade sorgen hos en enkel medborgare som icke tillhör hofkretsen.

Med utmärkt högaktning
Hjalmar Söderberg."

Befinner mig "between books" som det så tjusigt heter.
Ett ack så delikat problem detta, att välja litteratur.

Som vanligt har jag ett antal kandidater bland de böcker som ligger olästa i hyllan eller annorstädes.
Just nu har jag följande alternativ:

Sextusen kalla av James Ellroy - hårdkokt thriller om politiska mord, CIA och kokain....

Truck Stop av David Ericsson  - om det hårda livet som svensk lastbilschaufför...

Leva livet av Amistad Maupin - om sökandet efter lycka i 70-talets San Fransisco

Efter floden av PC Jersild - om världen efter kärnvapenkriget

Fem dagar i juni av Stefan Heym - om arbetarnas uppror mot makthavarna i DDR

Mitt förnamn är Ronny - av Ronny Ambjörnsson - om svenska gubbar födda på 30-talet

eller

Midvinterblod av Mons Kallentoft - om blodiga mord på Östgötaslätten...

Vilken bok tycker du att jag skall börja läsa?

Om Agatha Christie vore Ernst Kirchsteiger skulle hennes böcker vara lite annorlunda.
Här följer några presumtiva titlar:

DOLKEN FRÅN MJUKIS

4.50 FRÅN PLASTIC PADDINGTON

SPEGELN SPRACK FRÅN KANT TILL KANT (MEN GICK SNABBT ATT LAGA IGEN)

TAKLÄGGARENS VITTNE

DÖDEN PÅ KILEN

LIMMET I BIBLIOTEKET

TRE SMÅ BETONGGRISAR

EN DOS STRYKNIN (ELLER LACKNAFTA)

TIO SMÅ NEGERBOLLAR

MORD PÅ LJUSA VETEDEGEN

DÖD MANS SÅGKLINGA

osv osv osv...hon var ju jäkligt produktiv. I likhet med Ernst.

...hade man kunnat läsa detta lilla alster:

Droppen ringlar sig utmed den skrovliga stammen

vid grenens ände dallrar den till mot bladen

rullar utåt i en cirkel som havsbränningar mot dammen

som smutsig jord kvaretsad på spaden

en droppe vatten från en enda, ensam förgätmigej

fan, nu piper det...kanske någon försöker att messa mig?

Den tvättäkta söderkisen Sverre Ekenbo har mejlat.
Han undrar varför det så länge pratats om Tidvattnets Furste och varför det aldrig pratas om Tidvattnets andre, tredje eller fjärde?

Nonsensakuten har på detta inget svar.

När nu sommaren äntligen tycks ha kommit (även om det redan pratas om regn till helgen...junisyndromet) får jag min vanliga längtan efter en speciell bok.

En av det här landets bästa, nutida romaner om jag skall vara ärlig.
En bok om svensk sommaridyll i en förändrad tid. Om investeringar och svek men samtidigt om evig vänskap och trofasthet. Om utsatta människor som valt sin belägenhet för att finna frid, om blott några veckor om året.
En bok som fångar den mycket speciella känslan av dallrande hetta, avklippta jeans, isklirrande glas och ljummen ångest vid bardisken någonstans i ett Österlen invaderat av badjävlar och förslagna börshajar.
Ett kammarspel för de bakfulla.
Om fiskare och slipsnissar. Handelsmän och partisaner.

Ja. Så heter den. Handelsmän och partisaner. Skriven av Klas Östergren 1991.


Berättelsen om mäklarna som invaderar den skånska badortens lilla hotell är geniunt svensk, somrig, österlensk och underhållande.
Vi möter fiskaren Dan Holten som medvetet valt ensamheten - men till vilket pris?
Han levererar fisk till hotellets restaurang och bar där ägaren Keruben huserar bakom ett draperi av kulörta plastband. Inne i köket finns Gill, Holtens sommarflirt.
På hotellet bor även två ytterst depraverade sällar vid namn Doktorn och Jobs. Man hoppas ju att någon nångång gör film av boken...Börje Ahlstedt skulle göra sig utmärkt som just Jobs, anser jag.

Om dessa individer under en stekhet sommartid, handlar Handelsmän och partisaner.
Köp den! Låna den! Se till att skaffa den, lagom till sommarens njutbara läsningsorgier i valfri hammock eller dylikt.

En bättre sommarbok är svår att hitta.

Foto: miafriedner.blogg.se

Nonsensakuten vill som den goda bärare av välskriven litteratur denna blogg nu är, tipsa om några böcker att ha med sig i hängmattan i sommar. Om du vill får du gärna läsa dem också.

Svenska folket läser ju oerhört mycket pocketböcker och störst på marknaden är den berömda serien som heter MånPocket.
Men det finns uppstickare på marknaden.
Astronauten Christer Fuglesang tillexempel har gett ut sin debutroman som "Nästan MånPocket".
Mikael Timms uppmärksammade biografi om Ingmar Bergman finns att köpa som "Dämonpocket"
medan Jackie Arklövs debutroman finns som "RånPocket".

En av årets annars mest uppmärksammade romaner; Ernst Kirschsteigers bok om heminredning kommer som "SpånPocket" medan Linda Rosing följer upp sin kända sex- och skandalroman med en ny "FånPocket".

Trevlig läsning önskar NONSENSAKUTEN!

Det tog ett par månader men idag kom den; landets fulaste annons anno 2008.
Helsida i DN och nej, det är inte - som man kan inbillas att tro - fråga om reklam för Becel Pro-active:


Det handlar om Akademibokhandeln som gärna vill kränga Leif GW Perssons nya kriminalroman Den som vässar vargar eller den som vargar vestaler eller den som stjäl dvärgar eller vad den nu heter. .
Detta gör man med följande annons.
En kungsblå vägg där bokstäverna GW står tryckta som ett diagonalt mönster.
En tavla med guldram. Tavlan föreställande Leif GW himself.
Trött, butter.
Lite uppgiven.

Här har väl ändå 100 Höjdare missat en kandidat?

Det var mycket prat om Lars Noréns uppenbart skitnödiga dagboksanteckningar på jobbet idag.
Frågan var: tänker du köpa och kanske även läsa Noréns galla i bokform?



Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, har ännu inte tagit ställning till detta.
Om jag trots allt köper boken får jag svårigheter med att ta upp den i hissen, det är i alla fall ett som är säkert.

Det står nämligen klart och tydligt inne i hissen; OBS! Tillåter högst 3 personer eller 255 kilo.