LEDIN SOM PROVOKATÖR
Ständigt vara vaken, gå till banken naken, jag gör vad som helst för ett nödrims skull..."
PENSIONÄREN
65 år idag.
HELT UTAN BAKTANKE
Läste i veckan att vinnaren av Årets Företagsrock i Eskilstuna tydligen var ett skojfriskt gäng iförda skinnbyxor, nitar och skinnmössor.
Till vardags arbetar de på bageriet Fazer AB.
Namnet?
Läderbagarna. Självklart.
ONCE BITTEN, TWICE SHY
Jag vet, det är fasansfullt smörigt och kitschigt men satan vad bra han sjunger, George Michael.
I min bok är han helt klart tvåa efter Mercury.
Det är härligt med sångare som verkligen sjunger ut och vars röster låter lika magiska som ett par spinnande katter i solsken. Jag tänker då förutom på Freddie och George på bl.a Shirley Bassey, Tom Jones och Björk.
Jag tyckte förstås GM var en ganska töntig mes med blonderade hårslingor och (för att låna Nalle Puhs beskrivning) väldigt studsig musik.
Tror att jag ändrade inställning till honom när låten Faith släpptes. Jag tyckte det var en ganska funkig rockabillypastisch.
Sen blev han lite för seg och pretentiös på 90-talet (stor Ronan Keating-varning var det på en del sockriga ballader). Runt millenieskiftet tog han upp sig och gav sig in på lite disco och samtidigt utforskade han musiken från sin uppväxt med plattan Songs From The Last Century (och här är det läge att tala om stor Rod Stewart-varning).
Sen gick det utför och idag är han ett pophistoriskt vrak som omges av HIV-rykten och rattfylledomar.
Tydligen skall han dock vara på bättringsvägen efter den lugninflammation han insjuknade i för nån månad sen.
Jag tror att George Michael är en av de 80-talsartister som skulle kunna ha potential att hitta nya ingångar till sin musik. Om man sitter på en så pass bra röst som Michael, är det förstås slöseri att inte ta sig i kragen och våga sig på nåt nytt. Till skillnad från Victor Muller tror jag nämligen inte att GM:s tid är förbi.
FRÅN UNDERHUGGARE TILL ÖVERSÄTTARE
Alla som var mogna för skarpa intryck från populärkulturen under 1990-talet, missade säkert inte hihopkollektivet Just D där Dr C, Gurra G och Pedda P (ej att förväxla med Suddagummans kompis i Gunnel Lindes klassiska barnböcker) gjorde innerstadsstockholm osäkert med sina tunga beats, sina utmanande kläder och sitt nattliga festande bortom både vett och sans.
Just D byggde sin image på ett lika delar streetsmart beteende utifrån den manlige slackerns ofta känslokalla och ironiska synvinklar, som på en helt vanlig och ganska smaklös drängfylla.
Man kan dock inte så här i efterhand helt avfärda Just D som enbart lallande partyprissar. De var trots allt duktiga på att hantera det svenska språket; inte minst att utveckla och förfina det; fylla det med både märg och färg.
Det fanns också ofta ett eftertänksamt budskap i deras texter. "Subba. Hon e som en hubbabubba" till exempel.
Dessa svensk hiphops egna Knatte, Fnatte och Tjatte, hade var och en sina givna roller inom gruppen. Dr C (Wille Craaford) var den sofistikerat bohemiske rumlaren med känsla för smak och elegans. Pedda P (Peder Erneroth) var den finurlige artisten, pajsaren och konstnären medan Gurra G (Gustave Lund) mest var i bakgrunden, den färglöse underhuggaren som mest står och gör poser; inte helt olikt Chris Lowes tillbakadragna roll i Pet Shop Boys.
Just Gurra G har vi sett då och då som skådis, senast i Hannes Holms film Himlen är oskyldigt blå. Dock har han av allt att döma, även en karriär bakom kameran och mikrofonen.
Såg premiäravsnittet av Ingvar Oldsbergs nya frågesport Slaget om Sverige på TV4:s webb-tv; TV4 Play.
Programmet var väldigt sävligt, tämligen folkhemskt och ytterligt gubbigt; ja, hela produktionen skulle troligen avfärdas som "totalt av" eller "ocreddig" av det kluster av 90-talsrucklare som skapade den svenska hiphopen när det begav sig.
Just därför är det lite kul att programmets textning administrerats av en Gustave Lund från SDI Media.
Jag kan självklart inte svära på att det är den svenska 90-talshiphopens enfent terrible som numera textar familjemyspys med Oldsberg, men kan han vara med i dansbandsorkestrar så varför inte?
Vad blir nästa steg? Gurra G som Bingo-Berra?
VIKINGADISCO OM NORDISKT VEMOD
Nu när Martin E-Type Eriksson är så fruktansvärt uppe i smöret och närmast dagligen figurerar i de mest Pulitzerprizedoftande kvällstidningsartiklar man kan tänka sig, känns det skönt att backa några varv (så där som gubbar i scarves och noppiga koftor ofta gör på vernissage), ställa sig lite på avstånd och verkligen ta in E-Types egentliga konst; själva frukten till hans framgång.
Texter om uppgivenhet. Om att resignerat finna sig i sin livssituation: "This is the way...the way I wanna live..."
Vidare behandlar han stundtals tunga ämnen som missbruk och de svåra återfallen som ofta försätter människan i en känsla av vanmakt: Here I go again, It's time for me to fade away, here I go, It's time to let the storm rise and I'm waiting." som en av de allra mest ömtåliga låtarna i hans katalog som bekant går.
Det är dock inte alla som har vett att uppskatta denne titan bland svenska visdiktare. En kulturkofta till recensent på Svenska Dagbladet avfärdade i en recension E-Types platta Eurotopia 2007 med följande kommentar:
Kisa lite med blicken, ta några rejäla andetag och liksom dofta oss fram till den olja varmed han målat sina musikaliska dukar genom åren. Det är då vi påminns om hans gärningar, all den konst han kommer att bli ihågkommen för; den något ödesmättade vikingadisco som så elegant fångar det nordiska vemodet.
Texter om uppgivenhet. Om att resignerat finna sig i sin livssituation: "This is the way...the way I wanna live..."
Eller lyrik om potens, urkraft och självförverkligande, ett annorlunda inslag i den svenska vistraditionen. E-Types yppiga tjejer sjunger: "Set the world on fire, I'll do anything, to get what I want..." och man ser det blixtrande ursinnet framför sig.
Det finns uppenbarligen ingenting som kan stoppa dem.
Vidare behandlar han stundtals tunga ämnen som missbruk och de svåra återfallen som ofta försätter människan i en känsla av vanmakt: Here I go again, It's time for me to fade away, here I go, It's time to let the storm rise and I'm waiting." som en av de allra mest ömtåliga låtarna i hans katalog som bekant går.
Det är dock inte alla som har vett att uppskatta denne titan bland svenska visdiktare. En kulturkofta till recensent på Svenska Dagbladet avfärdade i en recension E-Types platta Eurotopia 2007 med följande kommentar:
"Låtarna är som vanligt en motsvarighet till de snabba, snurriga och färgglatt blinkande karusellerna på Gröna Lund. En åktur kan vara hisnande, åk två gånger och du spyr rakt ut."
E-Type själv lär ha kommenterat denna recension med ett lågmält: "abadi bom bodi bom bom...."
"Låtarna är som vanligt en motsvarighet till de snabba, snurriga och färgglatt blinkande karusellerna på Gröna Lund. En åktur kan vara hisnande, åk två gånger och du spyr rakt ut."
E-Type själv lär ha kommenterat denna recension med ett lågmält: "abadi bom bodi bom bom...."
OCH VINNAREN ÄR...
Nu på torsdag är det exakt tjugo år sedan Freddie Mercury avled. Sedan mitten av juni har jag oförtrutet och kanske en aning dumdristigt arbetat med en topplisteblogg där jag räknat ner de i mitt tycke 40 bästa låtarna med mitt favoritband; Queen.
Det har varit ett stimulerande projekt att som en av få bloggar kunna sprida kunskaper om bandet på svenska. Det vimlar nämligen av engelska Queensidor men för att hitta läsning om bandet på vårt språk tvingas man leta en hel del.
Nu är mitt projekt fullbordat och nedräkningen klar. Välkommen in.
WADLING - MED RÄTT ATT VARA YRVAKEN
Handels Utredningsinstitut (dessa överbetalda klåpare) vill att färdiguttänkta matkassar skall bli årets julklapp.
Själv vet jag bättre.
Om jag får bestämma blir det en gammal hederlig CD (om såna fortfarande finns att få tag i) med underbart yrvakne Freddie Wadling (jag intervjuade honom i radio 1994 eller när det var och då råkade jag väcka honom när jag ringde upp på den bokade tiden som var en bra bit efter 15.00. Han lät osammanhängande. Å andra sidan har jag hört andra intervjuer med honom efteråt då han låtit exakt likadant, kanske sover han dygnet runt och vaknar enbart när journalister ringer).
Just nu är Wadling aktuell med tolkningar av Bondmusik, ett smakprov är den klaustrofobiska versionen av The World Is Not Enough som släppts som första singel.
NÅGOT FÖR MUSIKNÖRDEN
Gänget bakom de lysande bloggarna Världshistoriens 101 bästa judar och Världshistoriens 101 bästa fransmän, är på gång med ett nytt projekt.
Inom kort börjar nedräkningen av Världshistoriens 101 bästa musikalbum. En storslagen idé och en stimulerande uppgift som de säkert kommer att klara av galant.
De skriver för det mesta riktigt underhållande och informativt.
Jag ser med spänning fram emot detta och hoppas självklart att nån liten platta med Queen (varför inte A Night At The Opera eller ännu hellre min favorit Sheer Heart Attack) skall ta sig in på listan.
Jag bör nog inte hoppas för mycket, då det inte anses riktigt fint och musikaliskt alternativt, populärkulturellt pk osv att gilla Queens musik.
THE RETURN OF MERCURY
Har precis läst den bästa Queen-nyheten på länge. Bandet (eller Brian May och Roger Taylor; de två medlemmar som fortfarande är aktiva) har planer på att samla ihop outgivet material med Freddie Mercury på sång; inspelningar som legat och samlat damm i nåt arkiv en sisådär tjugo år. Eftersom det endast finns en sångare i världen som är synonym med Queen, är detta positivt. Bandets tafatta försök att de senaste åren utveckla sin musik med Free-sångaren Paul Rodgers var enligt mig närmast ett helgerån. Möjligen skulle Jeff Scott Soto eller allra helst George Michael kunna ersätta Mercury, men Paul Rodgers? Med all respekt - nej...
De inspelningar bandet nu pratar om är nog främst från 1989-1991. Det finns dock massor av ännu äldre, sköna låtar som inte tidigare givits ut. Silver Salmon, exempelvis.
Mer om bandet på min Queenblogg.
DE BÄSTA LÅTARNA MED QUEEN
Tänkte slå ett slag för en av mina sidobloggar; Queen 40.
Sedan juni månad har jag där räknat ner en topplista med de i mitt tycke 40 bästa låtarna med bandet Queen.
Just nu är jag inne på upploppet, det återstår nu enbart de sex översta platserna på listan.
Välkommen att följa den spännande nedräkningen.
TIDSFRÅGA
Popartisten Rihanna har en liten radiohit nu med en låt som heter California Kingbed.
Man kan - som vi redan känner till - skriva låtar om precis vad som helst.
Därför är det antagligen enbart en tidsfråga innan Darin släpper sitt stora epos om Hästens blåvitrutiga....
PLURAS PATIENS
Många undrar hur Plura Jonsson kan skriva så makalöst ärliga och avskalade texter. Många förutsätter att det kommer sig av ett hårt liv präglat av turnerande, fattigdom, missbruk och vispgrädde.
Sanningen är en helt annan.
Nonsensakuten kan idag avslöja att texterna sätts samman av en speciell kortlek innehållande 52 kort som vart och ett innehåller ett ord från det svenska språket.
Under textförfattandet brukar Plura ta sig ett glas rött och sedan lägga en låtskrivarpatiens. Nonsensakuten har tagit del av denna kortlek. Här är några av de ord som står skrivna på korten:
hjärta, brustet, enslig, cigaretter, vin, hatt, fjäril, trottoar, konjak, svart, Gud, manegen, sot, eld, kärlek, ensamhet, hunger, längtan, rök, natt, kungar, kaffe, tåg, gitarr, chevrolet, full, blues och blod.
ELECTROKVARN
-Jag tar en gura, tar en bira och sen jag spelar med en vän...men när dom hör oss, hör oss lira...så himlar dom med ögonen...
DARTH VADER TOLKAR STRÖMSTEDT
Som solen går upp långt bort i öst
och gör så att livet lever
och gör så att livet lever
shooooooo-swooooooo
Är känslan som stannat kvar
I mitt bröst
jag har allting- jag behöver
Är känslan som stannat kvar
I mitt bröst
jag har allting- jag behöver
shoooooo-swoooooooo
Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig
Med dig blev det här
en annan värld
och jag är så glad att du är här
Vad du än ser
vart du än går
finns du alltid kvar hos mig
shoooooooo-swoooooooo ändå
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
vem du än blir
hur du än mår
ska jag alltid lyckas
shoooooooo-swoooooooo
att förstå
att förstå
INLEVELSE
Jag googlade ordet "inlevelse" och blev direktlänkad till det här YouTube-klippet...
Peter har så kallad "känsla för feeling"...
QUEENS 40 BÄSTA
Som en slags bloggterapi har jag kört igång ännu ett tröstlöst projekt.
Det handlar om den nya bloggen Queen40 där det är tänkt att jag skall räkna ner de i mitt tycke 40 bästa låtarna med bandet.
Att det blev just en topp 40-lista (de har gjort närmare 150 studioinspelningar) kommer sig av att det i år är exakt 40 år sedan Queen bildades.
Häng gärna med i nedräkningen. Uppdateringen kommer att bli sporadisk, vilket gör det svårt att säga när hela listan är klar. Om du verkligen hatar Queen hoppas jag att du ändå får ut något av bloggen, då den är kryddad med sedvanlig ironi, då detta känns nödvändigt. Det är ändå rockmusik och inte atomfysik vi snackar om.
RANELID TOLKAR THE KILLERS
Ärr vi människorr ellerr ärr vi dansarre?
Min skylt är vital, mina händerr ärr kalla...
Och jag stårr på knä, letarr efter ett svarr...
Ärr vi människorr ellerr ärr vi dansarre?
WELLS VAKNAR
Ibland händer det att Robert Wells vaknar mitt i natten och tänker:
"Den där Little Joe from Chicago...vem var han egentligen? Finns han på riktigt, har han någonsin funnits eller är det bara en fantasifigur?
Och varför har jag ägnat mer än 20 år av mitt liv åt att sjunga en massa tramsig boogie woogie som handlar om honom och hans liv?"
Så ligger han ett tag och grubblar på detta innan han tänker "jaja...det har ju i alla fall blivit en del sköna stålars...tack Little Joe!" för att sedan somna om.
OTYDLIGT
Vad är det han sjunger egentligen, den där Bruno Mars?
I'd catch a grenade for you, så mycket hör jag.
Men resten?
I will puke a cascade for you?
Get in fight with John Wayne?
Get undressed in the shade?
Nja...det här blir nog ett fall för Saltmannen.
I'd catch a grenade for you, så mycket hör jag.
Men resten?
I will puke a cascade for you?
Get in fight with John Wayne?
Get undressed in the shade?
Nja...det här blir nog ett fall för Saltmannen.
