Idag har vi haft en helt underbar dag ute på Saltösand, badplatsen på Saltö.
Vår målsättning var att ha picknick och grilla korv tillsammans med min kollega Betina och hennes familj.
När vi väl fått fjutt på engångsgrillen tornade väldiga moln upp sig över oss och vinden tilltog i styrka - ett tag var vi beredda att avblåsa allting och ta kaffet hemma i vårt kök istället men sedan vände det.
Det är ju det som är kuststädernas förbannelse; en ständig vind men samtidigt också relativt snabba väderomslag, ibland (som idag) också till det bättre.

Solen sken från klarblå himmel, bakom ett vindskydd fick vi lugn och ro.
Det var nästan sommarvärme ett tag och barnen lekte friskt på den flytande brygga som ännu ligger uppdragen på land.
Över oss vilade en avkopplande känsla av lugn, stillhet och förväntan.
Det här är ju något av det skönaste man kan uppleva i detta land; väntan och spänningen inför den annalkande sommaren.

När den sedan kommer blir man oftast besviken på vädret men jag tror att det blir en het sommar i år.
Och nej, jag syftar då inte på valet till EU-parlamentet.

Solen strålar alltjämt.
Det är faktiskt svårt att minnas när den senaste dagen med regn inföll. Det var några veckor sedan.
Idag behövde Sara vila upp sig inför en arbetsvecka utöver det vanliga, så jag tog ut barnen i naturen i timmarna fem.
I ryggsäcken packade vi förutom behövligheter som frukt, dricka och Risifrutti - såpbubbleburkar, böcker och toalettpapper.
Det senare skulle verkligen visa sig vara användbart.

På förmiddagen åkte vi till vårt gamla njutningsställe, en gräsplätt på Björkholmen med utsikt över Saltösund som vi tycker utnyttjas alltför sällan. Att stå där uppe och se ut över de rostiga, polsktillverkade fiskefartygen och nyligen konkursade Saltöhems blekgula skrytbygge, är en verklig lisa för själen...


Ville och Elsa, ute på ängen

Efteråt bar det iväg till Max Hamburgare (Ristorgskiosken var stängd) och en timmes frossande i fett.
Det är (tyvärr) sällan jag är på Max Hamburgare; så sällan att jag glömt hur proceduren går till; först beställa, sedan ta två steg och upprepa sin beställning, betala och fylla sin pappmugg med cola.
Det var det där betalmomenten jag glömde. Vår beställning missades och det blev till att vänta extra länge.
Vad gjorde väl det? Barnen hade fullt sjå med att leka i en klassisk häst-karusell. Trodde inte att sådana tillverkades längre.
När väl maten kom toppade Ville det hela genom att spilla ut all sin läsk i famnen, över tröjan, ner över byxorna och på golvet.

Vi åt raskt upp och fortsatte till Knösö, denna vackra pärla med sitt naturreservat.
Stranden såg inte riktigt beredd ut, vattennivån var något tillbakadragen, vilket gav Ville anledning att hoppa i "vattenpölar", det vill säga de djupa ställen i kvicksanden som fortfarande var vattenfyllda.
Resultat: blöta skor.
Några får syntes inte till, om man inte räknar det medelålders par som passerade oss med gigantiska stavar i nävarna. Stavgång har aldrig varit min tekopp. Föga förvånande, ville bara ha det sagt...

På det hela taget en underbar söndag i april.
Aprilsöndagar brukar traditionellt annars mest förknippas med regn och ångest, efter vad jag kommer ihåg.

BLT gör stort nummer av att "Sveriges humorelit" kommer till Ronneby i sommar.
Det handlar om den kommande turnén Sunny Standup.

Vilka blir det då som kommer? Vilka är det som kallas landets humorelit?

Jo. Det är Özz Nujen, David Batra och Måns Möller.
Där ser man.
De är förvisso inte ensamma.
De toppar laget med Karin Adelsköld, Hasse Brontén och Christopher Linnell.
Elit, sa Bull.

Vår oborstade lantbrukarkompis Kalle i Kuggeboda har svårt för det interaktiva, hippa stadslivet.
Han är 38 år men lockas inte som så många av sina generationskamrater av internets alla frestelser.
Han trivs bäst vid sin bondgård, bland fårna och kossorna, där han kan stängsla, meka med traktorn och eventuellt jaga några vildsvin emellanåt.

Han snackade i telefon med Sara igår och sa:
-Jag fattar inte hur alla orkar hålla på...de sitter där på häcken och de bloggar och twittrar och chattar och allt vad det är...jag undrar egentligen hur många som nån gång kommit hem efter en riktigt jävla blöt fest och klockan är fem på morgonen och man måste ut och mjölka korna....

Kvinnan framför mig i kön på ICA Cityhallen är runt 50 år gammal.
Bland hennes varor återfinns finska pinnar från Pågens.

Finska pinnar!

Trodde inte att folk under 80 år åt sånt 2009...

Det är ganska ovanligt att dagar som börjar segt och jävligt hämtar upp sig och blir roliga och spirituella.
Idag var ett klart undantag.
Dagis var stängt för sk "fortbildning för personalen", varpå barnen fick vara hemma.
Detta är självklart trevligt, men det är mindre trevligt att bli väckt klockan 05.50.
När man somnat 00.30.

Elsa började dagen med att äta upp en vaxkrita. Oerhört blå. Hela hennes mun var blåare än Bohman.
-Jag trodde det var en godis, försvarar sig Elsa.
En godis som antagligen smakar mulltoa.

Nu kunde vi tyvärr inte ge barnen den uppmärksamhet som krävdes.
Fredag innebär nämligen städdag, så det var bara att bita ihop.
Idag var städdagen också kombinerad med tvätt, minst sex maskiner på en förmiddag.
Damma, tvätta, "Nej Ville, inte den!", skura toalett, "Elsa! Bit inte honom, sluta nu", dammsuga, "Nu slutar du hoppa i sängen, säger jag! Och du tar på dig kläderna!", piska mattor, "Nu ser här ju lika jävligt ut igen...vi städade ju här för en stund sen, nu tar ni och hjälpa till!!!", svabba golv, "Vi skall äta, Ville...vänta lite så är maten klar....ner från diskbänken!!!!" osv osv osv

Stress, kaos, terror....
Sedan dimper posten ner. Skatteåterbäring. Sammanlagt en månadslön. Mungiporna uppåt.
Vi äter en middag bestående av gamla rester, Ville sover middag och stressen ökar, kommer vi att hinna till badhuset innan de stänger 16.00?

Vi hastar iväg och kommer fram klockan 14.00. Jaja, vi hinner vara här i två timmar i alla fall. Borde väl släcka den värsta badhysteritörsten hos E och V...
-Var skall ni bada? Familjebadet öppnar inte förrän kl. 16.00.
-Va? Öppnar 16...vi trodde att ni stängde 16...
-Den stora bassängen är bokad av Marinen (typiskt Karlskrona...)
-Den hade vi ändå inte tänkt bada i....
-Vet ni vad...ni kan bada i familjebadet...gå ni in så löser vi det...

Vad vi möts av är en stor, kroppstempererad bassäng där vattnet ligger helt blankt, vi är de enda som finns i lokalen.
Vattnet är varmt, barnen är glada, vi simmar omkring och låter den barnanpassade bläckfisken spruta ut sitt varma vatten över våra vuxenryggar som tacksamt tar emot vattnet som massage, det känns som att vara på något spa.
Eller hemma hos Christer Sjögren. 

Den goda energin som ensambassängtillgången ger, lyfter oss vidare mot kvällen. 
Vi käkar tortillas, dricker vin och lite tjeckiskt öl.
Fredagen har kommit, helgen är här, möjligheterna är oändliga. 

ICA Cityhallen med handlare Håkan har lanserat ett nytt begrepp inom marknadsföring; CRAZY DAYS!
Glöm det som KISS sjöng om 1987, nu snackar vi galenskap i fullt dagsljus.

Vad erbjuder då Cityhallen som är så uppåt väggarna galet, undrar du.
Jo...

Tomatsoppa. FÖR BARA 10 KRONOR!!!
Crazy, om du frågar mig.

Dessutom är tidningsannonserna extra snurriga. Det som gör dem så crazy, är att bilden är vänd upp-och-ner.

Helt sanslöst galet.
Tack, Håkan.


Foto: Marinmuseum.se

På Ronnebygatan ligger det en klinik som sysslar med "sjukgymnastik och kroppskännedom".

Undrar hur en sådan konsultation låter.

En kvinna i vit rock kommer in i rummet:
-Om fru Torstensson vill vara snäll och sätta sig ner här på britsen, jag har något viktigt att berätta.
Jo. Det här kan komma som en chock, Fru Torstensson....det visar sig nämligen att ni inte bara har en fot utan två!

Det hände en jäkla märklig grej inne i badhusets omklädningsrum i eftermiddags.
Jag var där med ungarna, vi hade badat och höll på att klä på oss.

Jag skulle till att dra på mig en långärmad tröja och lät mitt huvud sjunka in i tröjan som man ju gör.
Jag såg nu ingenting mer än tröjan och krånglade lite tafatt för att snabbt få igenom armarna.
För att underlätta denna process tvingades jag att forma händerna till en knytnävsliknande pose..

När den vänstra armen gått genom tröjärmen slår min knytnäve plötsligt mot något tämligen hårt.
Jag fryser till i samma stund som mitt huvud lyckats pressa sig genom tröjans huvudhål.
Min blick landar på en ganska stöddig men satt man i 40-årsåldern med bar överkropp som bär sin lilla flicka (2-3 år) i famnen.
Min knytnäve har landat rakt på hans ena bröst, ca 2 cm över bröstvårtan och en dryg decimeter från hans näsa.
Mannens dotter bars på armen men satt lyckligtvis på andra sidan.

En stark känsla av pinsamhet uppstår. Jag hasplar ur mig ett förlåt.
Lyckligtvis skrattar han till och vi börjar snabbt rabbla upp överslätande saker som "Det är sånt man ser på film", "Americas funniest home videos", "jaja, så länge man reser sig på tio är det väl okej", "Hur var det nu...50 år sedan Ingo & Floyd?" och andra totalt vansinniga sentenser vars enda syfte är att släta över något som vi både känner är väldigt, väldigt pinsamt.

Passerade en banderoll utanför McDonalds och språkpolisen i mig vaknade till liv.
Man kunde läsa följande text:

Happy Meal! Bara 25 kronor
Tuesdays och thursdays

Alltså, nån jävla måtta får det väl ändå vara - denna svengelska äter upp mig inifrån.

Så här borde man istället skriva:

Glatt mål. Only 25 kronors
Tisdagar and torsdagar

En av mina kollegor heter Ola.
Han inte bara bloggar, han skapar musik också.

Tillsammans med sin sambo Malin bildar de bandet Wolf & Angel som just nu toppar en topplista hos SR Blekinge.
Grattis.

Låten - som jag först trodde var Sheryl Crow eller Aimee Mann - heter Captain of the ship och är väldigt bra och välproducerad radiopop.
Återfinns även på deras MySpace-sida, där man också kan avlyssna några andra låtar.

Vill man rösta på Wolf & Angel på radion, skall man sms:a "p4 ble topp 1" till 72250. Kostar 3 kronor + ev. trafikavgift.

Foto: BLT.se

Utmed handelshamnen låg det i morse en frän doft av gammal leverpastej.

Klockan 08.00 stod jag beredd, tjälknölen (detta märkliga fenomen) skulle lyftas ut från ugnen och plumsa ner i en gryta innehållande kokande vatten, vitt vin och en massa kryddor.
Sedan skulle den dra (inte fullt lika länge som jag skrev igår) och avnjutas tillsammans med en grandios potatisgratäng. Det blev faktiskt väldigt gott, då vi mumsade anrättningen ikväll.

Annars var vi ute en hel del idag.
1 mars och fåglarna hånglar redan i träden.
Inte riktigt men solen sken mer eller mindre märkbart i eftermiddags, varpå familjen begav sig ut mot Saltö.
Överallt var marken täckt av små, små fläckar av is, ansamlingar som Ville (med gummistövlar) och Elsa (utan gummistövlar) självklart ville trampa sönder för att blottlägga det smustiga vatten som fanns inunder.
Varför tog vi inte gummistövlar till dig, frågade vi Elsa då hon glatt visade upp sina skitiga skor.
Något värre var kanske det faktum att Ville (den orale lille ligisten) skyndsamt tuggade på allt i isväg.
Han stoppar saker i munnen, likt en bebis.

Både jag och Sara sprang runt honom för att med ett klassiskt "detta-är äckligt"-ljud få honom att sluta.
Inte hjälpte detta. Folk runt omkring oss undrade säkert vad vi höll på med och tog oss eventuellt för ett par egocentriska tyskar:
-Nej Ich! Ich, Ville! Inte stoppa den skitiga isen i munnen...IIIIIIIIiich.....! Sluta! Ich!

Efter detta inferno var det två svanar som fångade barnens intresse. Kanske var det Tjälknöl-svanar för de såg ut att frysa.
Vi fikade och gick utmed stranden då vi plötsligt ser en skallig åldring (75+) komma kutande iförd enbart ett par säckiga badbyxor.
Det är 4 grader plus och gud vet hur mycket det är i vattnet men hur det nu blir så styr mannen kosan rakt ner i havet med raska steg. Vattnet skvätter frenetiskt runt hans nakna fötter tills han slutligen kastar sig i vattnet.
-Det där är nog bra för hjärtat, säger Sara.
-Jag tror att det är rent livsfarligt för hjärtat, säger jag.

Efter några varv på rygg i det iskalla vattnet går mannen upp och springer sig torr utmed stranden.
Vinterbadare. Varför är de alltid närmare 80 år?
Beror de på att de tänker: -Jag har levt så länge att jag inte har något mer att vare sig vinna eller förlora. Jag är klar nu, Jag vill möta evigheten som en isglass. Hej då! och så hoppar de i vatten så kallt att den badande mannens genitalier troligen krymper till knappnålsstorlek.

Efter att ha kutat runt några gånger sätter han sig på en bänk och klär på sig.
Jag lägger märke till att denne vinterbadare nogsamt iklär sig ett par långkalsonger.
Jag fattar inte logiken.

Hur trovärdigt känns det med en smörgåsbutik som inte ens kan stava till Ciabatta?
Det ligger en på Norra Smedjegatan som har en skylt utanför dörren.
På skylten står det Chiabatta.

Ungefär som om en tandläkare skulle erbjuda "råttfyllning"...

Vi har under den pågående vintern hört mycket i media om det här med vinterkräksjuka.
Tidningar har rapporterat om smittade stockholmare som fått attacker av kräksjukan sittande i väntan på tunnelbanetåget, eller ännu hellre - inne i vagnen....
Vidare har vi hört allt om förloppet som bäst kan beskrivas med orden "snabbt" och "explosionsartat".
Nu tänkte jag berätta om ett lite ovanligare fall, ett fall som inte lika ingående beskrivits av kvällspressen.
Det handlar om våra vänner i byn Kuggeboda; Kalle och Johanna med barnen Herlof och Lilith.
Kalle är två meter lång och utrustad med ett sprakande ZZ-top-skägg.
Han jobbar dagtid som elektriker och driver samtidigt ett lantbruk tillsammans med sin pappa.
Detta innebär ganska långa dagar. Upp klockan 4.45 för mjölkning av kor och utfodring av får, samt annat bondefix.
Ut med jycken (minst en halvtimme innan tarmarna känner sig redo för leverans).
Sedan bil till Karlskrona för att hinna stämpla in klockan 06.30. Jobb till 16.00.
Hem och mata, mocka, stängsla och pilla med traktorn. Ibland rymmer jakthunden. Då får man leta efter henne i timmarna tre. På nåt sätt måste man ju ta hand om de små barnen också. Och laga motorn på Volvon. Och förbereda helgens jakt.
I säng runt 23.00. Barnen kanske sover oroligt. Upp igen 04.45. Dag ut, dag in, regn som sol...

För någon vecka sedan drabbades alla av magsjuka, samtidigt. Johanna spydde, Lilith spydde. Herlof spydde.
Kalle var tvungen att stängsla lite, en bit av stängslet hade släppt. Detta är tydligen superviktigt, annars är det några kreatur som rymmer. Oftast när man ringer till Kuggeboda, får man besked om att Kalle är ute och stängslar.

Efter denna procedur skall de små lammen ha sin mat. I blött väder, piskande regndroppar i en snålblåst som får Kalles ZZ Top-skägg att fladdra, tar han sig den dryga kilometern i lera och gyttja, bort till huset där lammen bor.
Han börjar mocka (eller vad det heter), byta vatten och utfodra de ulliga små stackarna.
Bäää! hörs det.

Nu bar det sig inte bättre än att medan Kalle stod därinne i detta trånga lammhus, kände han en stark olustkänsla.
Denna känsla hann aldrig övergå i direkt illamående innan det var dags.
Förloppet var väldigt hastigt.

Kalle kaskadspyr rakt ut, han befinner sig längst inne i detta trånga utrymme, utan en chans att snabbt förflytta sig varpå hans mages innehåll landar på...tja...några får.
-Bäää! hörs det.

Den ullen blir svår att sälja...fast å andra sidan skall man inte döma fåren efter ullen...

I taket till Karlskrona Simhall & Varmbadhus har man hängt små träskulpterade grejor som vid en närmare granskning visar sig vara fiskmåsar.

Detta är mycket logiskt.
Jag har för mig att det i taket till de skånska badhusen brukar hänga små grisatassar.

Den 23:e januari och bakom mig i kassan till Systembolaget står en man med det som skall föreställa fredagens dryckjom.
Det visar sig vara en liten flaska Blue Nun.

Det är tuffa tider nu.