MED MUSIKEN SOM DROG

Märkligt. I eftermiddags såg jag framför mig på gatan två unga killar som höll på med nåt suspekt. Den ena gav något nästan osynligt till den andre som tog emot och liksom, ja fingrade nyfiket på det.

Jag - som troligen sett för många deckare på TV4Plus - tog för självklart att det handlade om någon typ av knarkhandel och att de helt sonika utväxlade nån typ av drog.

Jag skyndade på stegen för att stilla min nyfikenhet. Väl framme märker jag att den mottagande mannen stoppar det han just fått i örat.

Då ser jag att det handlar om ena hörluren till en MP3-spelare...han erbjöds helt enkelt att lyssna på musiken.

Inget annat. Snopet, minst sagt...

(Detta är ett reprisinlägg från sommaren 2007)

VECKANS QUEEN

Ännu en vacker kärleksballad av den typ som sedermera kom att kallas powerballad.
Från 1980 och från plattan The Game, den första skivan där bandet använde synthar, dessförinnan hade Brian May skött alla ljudeffekter med hjälp av sin hemmabyggda gitarr; The Red Special. Låten heter Save Me och ja, visst är videon pretentiös.


VECKANS QUEEN

Nu jäklar svänger vi till det. Gillar du långa gitarrsolon har du hamnat rätt. Brighton Rock, som är skriven av gitarristen Brian May, uppges vara döpt efter en roman av Graham Greene. Låten är från 1974 och från min favoritskiva, Sheer Heart Attack.

Dessutom förknippar jag låten med sommar, trots att minnet kan vara lite egendomligt. Denna låt spelades nämligen när jag skurade golvet och städade upp efter Radio Actives midsommarkalas 1996. Bakfull och litre däst gick jag med svabben i den stora samlingssalen, plockade upp papper och tomma buteljer, medan Queen spelade Brighton Rock i bakgrunden. Så spännande liv har jag levt.

ETT FALL FÖR NORSKA RIMBLOGGEN



Norrmän - jag förstår mig inte på dem. Folk står (en del ganska unga) som en rockpublik framför ett dansband och diggar en sång om hur sångaren blivit fet som en julgris.

Här har vi svaret på varför jag föredrar danskar framför norrmän. Så här hade danskarna aldrig betett sig. Åtminstone inte i nyktert tillstånd...

DAGS ATT HYLLA GESSLE, MÅNNE?

Den tolfte januari nästa år fyller den sensible tonsättaren Per Gessle 50!



Fan. Tiden går.

Vad vore väl roligare än att den svenska artisteliten lagom till högtidsdagen samlas för att hylla denne gigant i svenskt musikliv?

En dubbel-CD skulle kunna släppas till hösten där dagens svenska storstjärnor "tolkar" Gessles forna storverk...

Så här skulle jag vilja ha det:

"På promenad genom stan" tolkad av Stefan Sundström

"Juni, juli, augusti" tolkad av Ulf Lundell

"Sommartider" tolkad av Tomas Ledin

"The Look" tolkad av Backyard Babies

"It must have been love" tolkad av Cardigans

"Neverending Love" tolkad av Timbuktu

"Joyride!" tolkad av The Ark

"Tycker om när du tar på mig" tolkad av Freddie Wadling

"Flickorna på TV2" tolkad av Magnus Uggla

"Kung av sand" tolkad av Lars Winnerbäck

"Listen to your heart" tolkad av LaGaylia Frazier

"Leva livet" tolkad av Markoolio

"(Hon vill ha) puls" tolkad av Eva Dahlgren och Uno Svenningsson

samt

"Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)" tolkad av Sveriges Radios symfoniorkester och Tito Beltran.

Det skulle smaka det...i ett nunnekloster!

BLAND BLÅSAPOR OCH PIPANDE ABBOR

Vet inte varför jag hela tiden får gammal (ibland lökig) musik i öronen...ja, musiken hörs förstås inne i mitt huvud, du känner säkert igen fenomenet. Man hör samma låt inne i huvudet om och om igen.

Stora delar av förra veckan hörde jag The Piper med Abba.
De har gjort bättre låtar.
Det här med pip i huvudet har man ju hört talas om, men hallå...The Piper....?

Fast. Det har förstås varit värre.
Tidigare i våras gick jag med Aqua Playa av Afro-Dite om och om igen.
Och den var ju inte ens en hit...enerverande.

Fast alla låtar som fastnar är inte knäppa. .

Är av någon anledning inne i en period av vit, poppig, brittisk plastsoul, en genre som hade sin peak mellan 1988 och 1992; något av en föregångare till den Acid Jazz som sedan kom med bl.a Brand New Heavies, Galliano och Incognito m fl.
Den musik jag just nu snöat in på är ganska listvänlig och säkerligen kommer du ihåg dem.
Blow Monkeys - It doesnt have to be thie way, exempelvis.
Eller Johnny Hates Jazz - Heart Of Gold
Eller varför inte Curiosty Killed The Cat - Name and number?
Och så -slutligen en riktig pärla - Omar - Theres nothing like this

Ja...jag skrev att musiken var "vit soul"...Omar är väl då undantaget som bekräftar regeln. Fast hans tröja var vit.

EN FÅGELHOLK, MIN SJÄL

Kommer du ihåg den här? Madness möter Tears For Fears i gruppen They Might Be Giants...troligen 1988...några jättar (annat än på Tracks) blev de aldrig.

VECKANS QUEEN

Nu har det varit så många sockersöta ballader att det blivit dags för lite drag.
1986 gjorde Queen musiken till filmen Highlander. Därifrån plockar jag nu Kurgans Theme eller Gimme The Prize som väl är den officiella titeln. Och nu mina vänner blir det 80-talistiska videoeffekter samt Sean Connery till häst.
Freddie Mercurys skrikande sång icke att förglömma.
Luta dig tillbaka, njut och le kanske lite i mjugg. Se dock till att inte tappa huvudet!


VECKANS QUEEN

Efter ett litet sommaruppehåll är nu Veckans Queen tillbaka. Denna vecka: en av mina absoluta favoriter; Lily Of The Valley.
Egentligen bara en bagatell på under 2 minuter, plockad från Sheer Heart Attack-plattan (1974).
Antagligen är det de oerhört vackra vackra harmonierna och den sofistikerade texten som jag faller för.

VECKANS QUEEN

Den här veckan tänkte jag mig lite teatral blues. Dreamers Ball heter låten som här framförs live från en konsert 1979. Låten finns med på plattan Jazz (1978).
Lägg märke till Freddies dramatiska utspel. Som att se Liza Minnelli med extremt stora löständer:


VECKANS QUEEN

Som en liten hyllning till min bloggkollega Lilla Blå kommer här en glad trudelutt färgad av galenskap, sekelskifte och halmhattar i Hastings.
Låten heter självklart Seaside Rendez-vous och är en av de knäppaste låtarna från plattan A Night At The Opera 1975.

HERE ARE THE VOTES...

Nonsensakutens tolva går till Österrike. Det att låten är från 2003 saknar betydelse. Bättre än så här blir det inte i Eurovision Song Contest-sammanhang.
Plats på scen för Alf Poier:

VECKANS QUEEN

Låt oss bli lite allvarliga för en stund. Denna vecka har jag plockat ut låten Mother Love från plattan Made In Heaven (1995), plattan där Mercurys röst (inspelad 1991 strax innan han dog) mixats in till nya bakgrunder.
Mother Love är vacker och rörande. Dessutom sjunger han jävligt bra och bär fram texten snyggt, anser jag.

PERRELLI GOES IVANHOE

Det här är låten Hero förflyttad till medeltiden. Kanske något för Nordman att göra cover på?

vers1.
Nu är det dags för tornering
Tänk att jag har det på känn
Rustningar glänser
Och Erik Penser
Är en lover och en friend

vers2.
Hästarna springer i lera
Frustande, vindpinad skritt
Saluten de blåser
Dra på dina hoser
Det är dags att börja slåss

refr.
Jag tar fram dina spjut som en flink, liten härold
Riddaren min…
Åhhh…torkar bort allt ditt snor som en härold
Lansen är din…
Och snart så kommer hästen fram, ty en härold, tänk han kan
Jag tar fram dina spjut som en flink, liten härold
Lansen är din. 


(Text: Mattias Nilsson)

SE UPP FÖR BJÖRKMAN

Aftonbladet idag:

PERRELLIS SHOW MÅSTE ÄNDRAS
Christer Björkman: -Jag jagar de ansvariga.

Det känns tryggt.
Man kan förresten se honom där i Arenans korridorer med fradgan bubblande, som en medeltida riddare med frisyrgelé.
En schlagerns Don Quijote på jakt efter artificiella och effektfulla väderkvarnar.



POLAR MUSIC PRIZE

Ett tips till dig som vill bli belönad med Polar Music Prize.
Detta bör du tänka på.

Dels bör du ikläda dig en aftonklänning och sedan obehindrat stå still och gapa för full hals i minst tre timmar.

Eller kan du lära dig att spela elgitarr eller piano, låta håret växa och ägna dig åt relativt tunga droger.

Det brukar funka.

VECKANS QUEEN

Den här veckan blir det både konst och psykedelisk symfonirock på en och samma gång.
Den ettriga visan heter "The Fairy-fellers masterstroke", inspirerad av en tavla, målad av Richard Dadd.
Du får se tavlan och njuta av tonerna, plockade från albumet Queen II, 1973:

100 TRUMMOR Å EN LERGÖK

Här i Karlskrona råder hos vissa just nu fullständig hysteri över det eventuella nedläggningshotet mot Marinens musikkår.
Mig gör det inget. Låt dem tuta i luren, eller låt dem inte - who cares?

Framförallt detta; vad skall vi med Marinens musikkår till när vi har det här glada gänget; Arméns musikkår som här tar sig an en av mina absoluta favoritstycken, Mucho Gusto av Percy Faith. Kanske mer känd som Sportextrasignaturen i P4:

KIKKI TOLKAR GAYNOR

1982 tävlade Kikki Danielsson för Sverige i Eurovison Song Contest. Låten - som framfördes tillsammans med Elisabeth Andréasson i bandet Chips - hette Dag efter dag.

Vad väldigt få känner till är dock att Kikki samma år tolkade Gloria Gaynors låt I will survive.


VECKANS QUEEN

Denna vecka återigen en gammal pretentiös sak från 70-talet - jag vägrar att släppa detta decennium.
Frågan är om inte detta är bandets bästa låt. Åtminstone har jag länge ansett det.
Den är definitivt bland de längsta...uppåt 8 och en halv minut.
Lyssna framförallt in den makalösa överdubbningen i a capella-partiet (3.25) och betänk att detta gjordes med gamla rullbandsspelare. På denna tid fanns inga Cubase eller Soundforge eller liknande manicker.

Okej. Här kommer The Prophet's Song från plattan A Night At The Opera (1975):



Tidigare inlägg Nyare inlägg




RSS 2.0