Kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet har fått en tabloidkonkurrent på nätet; nyheter24, som säger sig ha "deadline var 6:e minut" - nästan som bröderna Schulmans blogg....

Vad kan då sägas om denna nya tidning på nätet?
Jodå...man tänker verkligen kvällstidning när man ser den.
Lite som en blandning av Metro.se och den gamla tidningen En ding, ding värld, ungefär.

Plötsligt framstår Aftonbladet.se som ett seriöst alternativ. Inte minst publicistiskt, då Nyheter24 verkar anamma någon slags tyckarjournalistik inte helt olik denna verksamhet; dvs bloggosfären.
Som tidning är den helt klart behövlig utifrån konkurrensmässiga grunder, som publicistiskt organ lämnar den dock inga spår hittills men det kanske kommer.

Bland det som kan läsas på Nyheter24.se hittar vi allmänt angelägna saker som "Sjuåring matade krokodil" och "Se videon där Lulu Carter är naken!"

Märkligt nog ingen nyhet alls om andra världskriget då jag loggade in ikväll, trots att man klart och tydligt hälsades så här, strax under loggan:

Fredag 3 oktober 19:43.

Det han skriver i Expressen varje söndag, Leif GW Persson, är säkert intressant och viktigt, jag kan dock inte hjälpa att jag enbart sitter och funderar över herr GW:s skjorta.
Varför är den så skrynklig blott nertill?



Är det så att den är specialdesignad och skall vara enbart skrynklig nertill?
Har GW somnat i sin länsstol och haft skjortan på sig, kasat ner med häcken en längre bit och låtit kroppstyngden skrynkla till skjortan? Hur ser man att han sover?
Eller är det så att skjortan varit nedstoppad i jeansen innan fotograferingen och att GW velat vara lite "wild and crazy" varpå han ryckt upp skjortan i sista stund?

Ja. Så måste det ligga till. Det låter som det troligaste alternativet.

...om du skall redigera omslaget till tidningen Allers:

1. Festligt

2. Härligt

3. Läckert

4. Grillbuffé

5. Trädgårdsmys

En sköterska på Karolinska universitetsjukhuset i Stockholm har tagit bilder på patienter under en operation och sedan lagt ut dem på FaceBook.
Självklart vedervärdigt och skäl för avsked. Tänk på de som drabbas.

Inte blir det bättre av att Aftonbladet sprider bilderna vidare i dagens upplaga.
Fast det är klart.
Tidningen tar sitt publicistiska ansvar och suddar bilden på den ryggrad som hålls upp mot kameran.

Så att inte någon annan ryggrad skulle känna sig kränkt eller utpekad.

Jobbar under sommaren extra som taltidningsredaktör på Audio To Me, som bl.a läser in BLT som taltidning.
Jag är dock inte ensam om denna omständighet.

Under den gångna veckan har det slagit mig att två av mina gamla elever också är djupt involverade i processen.
Dels har vi Eelin, som skriver artiklar i tidningen.
Sedan är det Jens som fått jobb som redigerare.
Och så lilla jag som läser in tidningen till många av länets synskadade prenumeranter.

En ganska rolig omständighet, tycker jag.

Efter tidningen Expressens makalösa framgångar med olika DVD-filmsserier går man nu ett steg längre.
Efter att förra sommaren sålt Bondfilmer (som enbart en minoritet av svenskarna sett) satsar man nu på filmer om den (enligt tidningens marknadschef)  beryktade Jönssonligan.
Även detta är filmer som inte varit så uppmärksammade i media tidigare. Faktum är att få ens känner till intrigen.
Det hela lär handla om någon typ av rånarliga som spelar olika spratt och mestadels misslyckas med sina kupper. Filmerna kom redan på 80-talet och sägs vara komedier.
-Det är ganska kända skådespelare med. Gösta Ekman och Ulf Brunnberg, säger marknadschef Gunnar Madelill till Nonsensakuten i ett försök att sälja in filmerna.

Samtidigt avslöjar marknadschefen nästa stora DVD-projekt som Expressen skall dra igång vecka 35.
Hela hösten skall man kunna köpa DVD-filmer med all världens testbilder för bara 59 kronor.
-Vi är mycket nöjda och stolta över denna satsning. Varje DVD kostar alltså bara 59 kronor och då får man 90 minuter med cirka 3 testbilder på varje disk.
Första DVD:n medföljer gratis vecka 35. Det är SVT:s klassiska tjej med hunden från sent 50-tal och även den här med Stockholms stadshus och sånt.
Sedan veckorna därpå får vi se de första testbilderna som Nordic Channel körde 1989 och även TV3:s klassiker från sent 80-tal.
Vidare blir det TV4 och sen då några utländska. Vi har kommit över en stor laddning testbilder från Polen och dåvarande Tjeckoslovakien från 1973. De är fina.



Madelill fortsätter muntert:
-Numera sänder ju tv dygnet runt så många av dagens unga har ju aldrig riktigt sett en testbild, vi känner därför stor tillfredsställelse i att kunna fylla denna kulturhistoriska lucka i många människors medvetanden.

När vi frågar Gunnar om han har någon egen, personlig favorit bland världens alla testbilder kommer svaret direkt:
-TV2 från 1993...med den här digitala klockan och den pipande signalen som höjs och sänks. Den är nog den jag minns allra bäst.

En av förklaringarna till Expressens usla pappersupplaga kan vara den pinsamt sena distributionen.
Åtminstone i min del av landet är Exp/KvP alltid sist ut i tidningshyllan.
Förvisso bor jag halvvägs till Baltikum men ändå.

Visserligen heter det kvällstidning men nog är det märkligt när Aftonbladet idag fanns att tillgå redan klockan 8.00 (brukar vara standardtiden) och Expressen inte dök upp förrän närmare halv elva!

Ännu mer pinsamt är det väl för Kvällsposten som gör en stor sak av att man är en lokal nyhetstidning för det som de själva kallar Kvällspostenland (troligen menar man med detta epitet Skåne, Halland, Blekinge och Småland.)
Vad i helsike beror det på att man som konsument tvingas vänta en halv förmiddag för att få chansen att köpa en så pass medioker tidning som Kvällsposten?

By the way. Du har väl läst om Expressens "sommarsatsning"?
Man kan köpa Jönssonligan-filmer för 59 kronor styck med start i juli.
Nota bene - tidningen kostar alltjämt 10 kronor. För att få njuta av den cineastiska upplevelsen det innebär att se Björn Gustafson fajtas med en ölback, Ulf Brunnberg svassa fram i för korta byxor och Gösta Ekman gosa med en vit herrsko - måste man LÄGGA TILL 59 kronor.

Om man nu vill. En annan lösning kan ju vara att bara sätta sig framför TV4 Film och toktitta.
Tids nog dyker Jönssonliganfilmerna upp.

Hurra!
Ebba von Sydow är tillbaka som krönikor i Expressen.

Nu väntar vi bara på Kid Severins återkomst också.

-Har du sett Göran Greiders bildbyline på lördagarna? sa Sara apropå nästan ingenting.
-Nä, sa jag. Hur i hela världen skulle jag ha koll på den? Det finns få saker jag bryr mig mindre om än den utopiske debattören, poeten och Mr Bad Hair Day himself; Göran Greider.
-Den tar ju upp en helsida. Göran i helfigur, liksom.

Till saken hör att Sara jobbar med att läsa in taltidningar och då ibland även DalaDemokraten som ju inte missar ett tillfälle att skylta med sin riksbekante chefredaktör. Följdaktligen ackompanjeras Greiders lördagsledare med en stor blaffig bild (försök att ta en liten bild på den killen) där han i helfigur spatserar fram emot läsarna.
I helgen hade Sara tvingats läsa in en lång drapa av Greider under den eggande titeln "antimilitarismen som dog".
Utmed denna text var alltså Göran. I helfigur.

-Tanken är kanske att läsarna skall klippa ut den och göra en klippdocka, sa jag.
Sara ansåg detta vara mycket roligt.

Sedan spånade vi lite kring hur en sådan klippdocka skulle kunna utsmyckas.
Framför oss såg vi Göran Greider i olika outfits; som balkavaljer, som sotare, som tomte, som golfspelare, som Tintin, som kapitalist i cylinderhatt, som Tiffany Persson, som krokodiljägare...ja, listan kan göras hur lång som helst.
Och vilken affärsidé, sedan. 
"Teckna en prenumeration på DD och få fem nya Greider-outfits på köpet!" 

En stor nyhet inom mediavärlden:
Efter den senaste tidens tveksamma bilder, planterade nyheter, felciterade källor och dåliga faktakontroll har Expressens chefredaktör Otto Sjöberg beslutat sig för...ja, inte att avgå...utan att förändra sin titel.

Hädanefter vill han inte bli kallad ansvarig utgivare, utan istället anamma den något mindre riskfyllda och samtidigt mer rättvisande titeln utsvarig angivare.

PS!
Brasklapp: Om denna nyhetsuppgift skulle visa sig vara felaktig nödgas Nonsensakuten skylla på våra bristande rutiner alternativt den mänskliga faktorn. DS!


Nej. Det är inte Peter Sellers på bilden utan Otto Sjöberg, nytillträdd utsvarig angivare.

Jag har under väldigt lång tid följt kvällstidningen Expressens öden och äventyr i med- och motgång. Man kan väl säga att det är en slags hatkärlek.

Från Bo Strömstedts professionella publikation genom skärselden med Månsson/Wästberg och Jutterström för att sedan gå på pumpen rejält med Berner (minns du när Expressen hade två delar, varav den ena skulle vara en s.k Kulturdel...hehe..Berners idé).

Efter Staffan Thorsell och framåt har tidningen hittat sin själ igen, även om Otto Sjöberg dragit tidningen långt i skvallerträsket.

Trots all layoutomgörning och alla chefsbyten de senaste tio åren, finns det några konstanter som gör Expressen mer än läsvärd. Nils Schwartz är en, Linna Johansson och Anders Ehnmark några andra.

Främst är det väl numera ändå sportkrönikören Mats Olsson som inte får missas, och då skall man veta att jag alls inte är vidare sportintresserad.
Olsson är en skarp stilist och ett föredöme för alla skrivande individer. Han har en egen stil och ett sätt att formulera sig som omedelbart gör att man känner sig hemma; hemma i det speciella Olsson-land som är byggt av lika delar sport, bluesrock, kioskdeckare och mat, helst en "mjukt hetsande chili".
Samt Olssons speciella, lågmälda och ironiska humor.

Det finns många reportrar på tidningen som blivit legendariska. Arne Lemberg dog redan 1979 mitt i sitt tjänsteutövande, namnet är i det närmaste legendariskt.
Ulf Nilson, självklart en klassiker, fortfarande verksam som krönikör men numera gaggig och dåligt påläst. Tommy Schönstedt gör sina märkliga knäck om pensionärer som äter tårta och så vidare. Och så har vi den omdiskuterade Ingvar Hedlund.
Det är om honom denna text handlar egentligen.

Anledningen är att denna trogne Expressenmedarbetare samlat sina över 30 år på tidningen i en bok, kallad Tabloism. Där får vi följa in bakom kvällstidningskulisserna.
Dessutom kan man helt gratis läsa hela boken på internet. Adressen är www.tabloism.se

Kanske något att slå ihjäl de kalla vårnätterna med?

Såg att Aftonbladets ledarsida söker medarbetare för vikariat.

I annonsen kan man läsa att tidningens ledarredaktion "bildar opinion i kritisk solidaritet med arbetarrörelsens grundläggande värderingar".

Smaka på det. Kritisk solidaritet.

"Vi tycker att det här sosseförslaget är åt helvete, å andra sidan vill vi ju vara solidariska mot arbetarrörelsen, men som sagt. Vi hatar det ni tycker. Nej, missförstå oss inte. Vi är fortfarande solidariska. I det stora hela. Fast ändå. Det är dumt. Lite knasigt, sådär. Vi tycker att ni tänker fel. Nej, nej. Det är ingen kritik. Eller jo. Vi är kritiska. En kritisk solidaritet, visar vi.
Vilket kan vara lite knivigt med tanke på att vi hälftenägs av LO. Det är därför som vi inte bara är kritiska. Utan även solidariska. Fast mest kritiska. Okej?"

Det händer att vi köper den klassiska serietidningen Bamse till Elsa. Det är fina bilder och ett mestadels genomtänkt budskap om mod och ärlighet, även om tonen stundtals kan bli något präktig.

Något har dock hänt med tidningen. Vill minnas att den kostade sådär en 5 kr när man var liten.

Idag kostar en Bamsetidning hela 27 kronor. Tjugosju svenska kronor.

Jodå. Bamse tänker på profiten, för att använda Krösus Sorks språk.

Vad får man då för dessa 27 kronor med tanke på att skaparen av Bamse; Rune Andréasson varit död i mer än tio år?

Jo. Man får 34 sidor av Bamse. Nytecknat det mesta. Eller ja. Mesta och mesta.
En tidning rymmer bara tre episoder varav minst en är en s.k "repris" från exempelvis 1977.
Knappast värt 27 kronor, anser jag.
17 spänn låter rimligare.

Detta kan möjligen komma som en chock för vissa men faktum är att jag i samband med en annons igår fick reda på att de bloggverktyg som jag nyttjar; blogg.se och webblogg.se, ägs av det Helsingborgsbaserade gamla familjeföretaget Allers.

Minsann. Kan man tänka sig. Det känns ganska krispigt.

Vet inte vad detta får för konsekvenser för Nonsensakuten och Rimbloggen.
Jag förutsätter att min ägarfamilj inte har några publicistiska krav utöver de rent uppenbara (hets mot folkgrupp, ketchup smolk-kopp osv)

För inte tänker jag skriva om härliga höstgrytor, festlig fredagskyckling och smarriga pajer.
Eller om Evert som gift sig med sin ungdoms kärlek Majken - efter 59 år.
Eller publicera "roliga historier" av typen:
-Igår vann jag 400 meter häck!
-Jaså. Vart skall du plantera den?

Däremot tar jag gärna hand om det antal läsare Allers veckotidning har varje vecka. Om inte detta blir verklighet kan jag åtminstone trösta mig med att jag i en redovisning inför koncernstyrelsen kan bidraga med mina 11 besökare om dagen, för att så att säga "bättra på statistiken".


(På bilden: min koncernkollega; veckotidningen Allers, grundad av dansken Carl Aller 1887, svensk utgivning sedan 1894, stolt innehavare av titeln Sveriges äldsta veckotidning.)

Känns det inte lite märkligt när de hemlösas tidning; Situation Stockholm, gör tv-reklam?

Självklart vill man sälja fler nummer, det vill väl alla tidningar men här känns det bara så onödigt. Reklamen är utformad som en typisk "vi bygger varumärke-reklam". Det handlar alltså inte om något speciellt erbjudande som lanseras med senaste numret av tidningen. Och vad skulle förresten det kunna vara? Lyxkväll på restaurang? Thailandsresa? DVD-box? Oavsett vilket skulle det sticka i ögonen.

Hela syftet med reklamfilmen verkar snarare vara att få ut namnet Situation Stockholm i folks medvetanden. Och då infinner sig frågan. Är inte det väldigt onödigt? Och dyrt?

Finns det någon lokaltidning som är så känd, nästan mytomspunnen som just Situation STHLM?
Den är ju landets svar på The Big Issue, den engelska tidningen om hemlöshet. Nästan alla känner till att den finns och dessutom det behjärtansvärda upplägg som publikationen har.

Man kan bara hoppas att det handlar om goodwill-reklam, dvs så kallade pluggar eller fillers som tv-kanalen bjuder på för att visa sin goda vilja. Och för att fylla ut reklamblocken med.

Om så inte är fallet har tidningen gjort en dålig affär.