Cityhallen - Wachtmeister Karlskrona
2008-07-04 kl. 16.42

Dubbelnougat 7,50
Plastkasse 1,50
Red Bull 25cl 12,90
+pant 0,50
Tomater lösvikt 1,195kg*14,90kr/kg 17,81

Öresavrundning 0,21
Total 40,00
Mottaget kontant 100
Åter kontant 60

Välkommen åter!

- - -

Livets nödtorft?

Hur länge till skall Zanna orka?
Frågan är ytterst berättigad.

Zanna är en ny tjej som sitter i kassan på Willys, Pantarholmen. Jodå. Zanna med Z.
Det verkar vara ett anställningskrav att man stavar sitt förnamn en aning...annorlunda.
Det finns även en Rebecca. Nåväl.

Denna nya tjej slår åtminstone mig med häpnad på grund av sin sprudlande entusiasm och välvilja.
Jag handlade idag. Tror aldrig att jag tidigare mött en så uppspelt och serviceinriktad kassapersonal.

"Hej, hej...hur många kassar? Skall jag räkna dem åt dig?
Nej, nej, du behöver bara ge mig klistermärket - låt mineralvattnet stå kvar i vagnen.
Så där ja! Jag la äggen och dina jordgubbar här bredvid.
Så ja! På summan? Kvitto? Nej? Okej, ha en underbar dag!
Du! Glöm inte äggen och jordgubbarna!"

Kvitter, kvitter, kvitter....

Helt uppenbart är Zanna en sommarjobbare som häpnas och gläds åt att diverse kunder går fram till just hennes kassa och  lägger varorna på just hennes rullband.

Men frågan kvarstår, hur länge till kommer Zanna att orka?
Kanske inte längre än till mitten av augusti.

"Äh, du! Ge hit kassarna! Bygg inte varuberg! Hallå! Se dig för. Ja...hit med pengarna då, för fan! Nästa!"

Extrem hetta idag och hela familjen drog sig makligt till Stumholmens badplats där trängseln var relativt stor.
Någon hade klottrat på Rollofs huvud, barn i alla åldrar klängde på varandras sandleksaker, vattnet glittrade.
En vilsen man gick hela tiden omkring och skrek i frenesi "Citadell!", "Citadell!", "Citadell!".
Jag tänkte: ge dig. Vi har fan inget citadell, åk till Landskrona med dig. Sedan insåg jag att det han skrikit var "Isabelle!".
Han ropade på sin dotter.

Det mest enerverande var dock en urusel trubadur som stod en bit bort och plinkade på sin gitarr.
Nästan allt hann fanskapet med att slakta. Från Cornelis till Dylan, självklart via Taube och Peter Lundblad.
Killen sjöng så jävla falskt (i totalt spräckta högtalare) att jag ger mig fan på att det skulle ha låtit bättre om jag borstade tänderna på fyllan och samtidigt sjöng "Jag diggar dig, jag diggar dig" på persiska.

Och ju högre mannen sjöng, desto mer skorrade de spräckta högtalarna och förvandlade hans kvidanden till något som lät som Stålfarfar på LSD.

När man hör bakfulla trubadurer som den här killen önskar man verkligen att Stumholmen skulle göra skäl för sitt namn.

Idag möttes jag av ännu en yster, solig och sprittande sommarmorgon.
Helt underbart att cykla till jobbet.
Ännu mer underbart blev det när jag beslutade mig för att angripa arbetsplatsen från ett något oväntat håll.

Med raska tramp på cykelns pedaler (Elsa kallar dem för trampdaler) sneddade jag över Trossö och närmade mig Stumholmen och residenset. Sedan trampade jag på utmed kanalen och kände de salta dofterna, registerade det blanka, glittrande vattnet och såg på Marinmuseums majestätiska, likaledes glittrande plåttak.

Foto: www.shipgaz.se

Jojo...den här stan går allt att bo i....på sommaren.

Liten update.
Dricksvattnet för 40.000 invånare i centrala stan har under några dagar varit orenat pga ett fel i Lyckebys vattenverk, vilket självfallet har påverkat det dagliga livet. Vatten har fått kokas, mineralvattnet har tagit slut på ICA, inget kaffe har gått att beställa i skolans café och människor har gått in i diverse psykoser av detta. Dessutom har ett antal personer insjuknat pga vattnet.

Glädjande nog meddelar kommunen nu att vattnet i Karlskrona åter är drickbart.
Jag som råkade få i mig en Nescafe Gold Decaf baserad på avkokt vatten välkomnar givetvis denna nyhet.

Näsan har varit kompakt (troligen en släng av bihålekrafs) men börjar nu bli bättre.
Som jag redan skrivit vid ett tidigare tillfälle; det finns hopp.

På väg över Fisktorget förra veckan råkade jag och barnen (av nån konstig anledning) slå följe med en sällsam människa som jag vet jobbar på Blekinge Museum. Han är ganska satt och har Östersjöns största underbett. Ser lite allmänt tecknad ut; som en blandning av Helmer Mudd och Rit-Olas karaktär Bananen. Fast tjock. Eh...ja...

I alla fall. Denne sälle börjar konversera oss. "Fan vad sommaren går fort. Om bara några veckor är det midsommar. Det är ju inte klokt".
Sommar? Hallå! Vi är inte ens inne i juni, hörru!

Tänkte jag säga.

Sedan pratade vi om Lisas Sjökrog som ju skall flyttas och om ägaren till detta som ju varit militär och därifrån var steget inte långt till att vi pratade officerare som går i pension vid 59 år.
Ett väldigt vanligt topic i denna stad, efter vad jag kan se.

"De får ju så himskans bra pension osså. Som min bror. Han känner en f.d militär. Och han gick vid 59 och han ju fick ett helvetes stort vedergångssanslag..."

Sedan hörde jag inte så mycket mer av vad han sa.
Faktum är att jag enbart minns detta "vedergångsanslag".

Kan det ha med vedergällning att göra? Det låter ju ganska militärt

Om Ingmar Bergman filmatiserat Beppe Wolgers "En kos dagbok" hade titeln blivit "Scener ur ett boskap".

Om sedan Wolgers  gett sig på Bergmans "Det sjunde inseglet" hade den kanske fått heta "Jazziga gossar i motvind".

För att inte tala om vad Etienne Glaser skulle ha kallat Suzanne Ostens "Bängbulan".

Nämligen "Madrid, jag svävar".

Som en klok man en gång sagt: "I've got culture coming out of my ass."

Själv var jag och familjen på stans nya konsthall som invigdes i helgen. Karlskronakonstnären Ulf Rollof hade vernissage.
Dessutom var det barnteater (som vi missade) och en gycklargrupp som blåste såpbubblor (som vi inte ville missa...eh...)

Lokalen är väldigt fin. En gammal fd biograf som de senaste åren inhyst både restaurang och ett antal (numera kursade) nattklubbar.

Det kändes lite märkligt att mitt på dagen gå omkring i dessa lokaler i nyktert tillstånd.
En jamare skulle förvisso ha underlättat förståelsen av en del s. k "konst".
Nakna kvinnobröst utmed en stege var däremot både utmanande och coolt.  Konst alla kan förstå.

Karlskrona har en gammal första maj-tradition som stans alla russin mangrant sluter upp till. Den kallas revelj.
Det handlar om mässingsblås och blåsoppa.
Ingen vet väl egentligen varför.

Sanningen är dock den att Marinens Musikkår varje första maj samlas för att tuta jävligt högt i diverse blåsinstrument och så serveras det blåsoppa.

KLOCKAN 07.00 PÅ MORGONEN!!!!!!

PÅ FÖRSTA JÄVLA MAJ!!!!!!!

Tut och brak, klang och kompani. Klockan 7.

Visst är det märkligt att folk med detta i bakhuvudet ändå, fortfarande, orkar klaga på Hemglass ettriga melodi.
Hemglass har åtminstone den goda smaken att tuta på eftermiddagen och kvällen.

This just in:

Regeringen har utsett en kvinna vid namn Gunvor Engström till ny landshövding i Blekinge.
Say who??????

Gunvor Engström ersätter Ingegärd Wernersson i september. Skönt.
Engström har tidigare arbetet för organisationen Företagarna (så ser deras fula logga ut...att blanda rak och kursiv stil i samma ord är en styggelse).

Vad skall man säga? Det kan bli bra. Detta försoffade och småstatliga län behöver en entreprenör som kan ingjuta lite framtidsoptimism.

Antalet sökanden till Blekinge Tekniska Högskola, BTH, har ökat med 30 procent inför höstens intagningar.
Kan denna utveckling möjligen ha något att göra med skolans nya rektor, Ursula Hass?

En av mina elever; Andreas, driver en egen lokal (väldigt lokal...kretsar mycket kring Bellevuevägen i Lyckeby) nyhetssajt på nätet.

Vet inte om detta är ett eget scoop men det är i alla fall en märkvärdig nyhet.
Klicka och läs mer om den beryktade "sopmannen".

PS! Går dessvärre inte att länka direkt till artikeln utan du får glatt scrolla dig ner en aning...DS!

I stan bor en annorlunda konstnär. Han är handikappad och målar därför alla sina tavlor med fötterna. Helt makalöst. Tänk dig att hantera en pensel med hjälp enbart av tårna. Kent Nilhag heter killen som skapar den nutida konst som skulle kunna kallas "hälristningar".

I veckan var det mässa för den unga företagsamheten i Sparresalen.
Elever från länets olika gymnasieskolor visade upp sina kreativa sidor i det som kallas UF-projekt.
UF är som bekant ett företag som startats av unga i syfte av drivas så likt ett riktigt företag som möjligt.

Det slog mig att möjligheterna är oändliga. Snacket om att Sverige saknar entreprenörer kan man snabbt avfärda när man ser dessa unga företagsledare med sina annorlunda synvinklar och helt klart lysande affärsidéer. En annan sak jag uppmärksammade var det faktum att Sölvesborgs kommun  stod för nästan 80 % av alla utställande UF-projekt.

Föga förvånande, trots allt. Sölvesborg är ändå den kommun i Blekinge som står starkast när det handlar om kommersiella verksamheter. Det vimlar av små och medelstora företag i kommunen och uppenbarligen har man skapat ett klimat som lockar investerare och entreprenörer, något som även de unga märker av. Det skall vara enkelt och roligt att driva ett företag. Och glädjen märks verkligen på UF-mässan, även om många konstaterar att de självklart kommer att avveckla sina UF-företag när läsåret är slut, eftersom de åtnjutit vissa (livsavgörande) skattelättnader som just UF-företag. Förmåner som försvinner om man skall driva en riktig firma. Sådan är den, verkligheten.

På mässan träffade jag det här glada gänget:



De heter Linus Nilsson, Alexander Widerberg Nilsson och Emma Andersson Liljedahl.
De går tredje året på det Naturvetenskapliga programmet på Furulundsskolan.
Tillsammans driver de UF-företaget Gardenservice. Affärsidén går ut på att hjälpa folk med trädgårdsarbete.
Ungefär som en städfirma fast i trädgårdsmiljö. Allt från gräsklippning till bortforsling av julgranar har det blivit.

Trots att företaget, enligt VD Linus Nilsson, går bra kommer man att avvecklas till sommaren pga av ovan nämnda omständigheter. Tråkigt, kan tyckas men för att knorra till den här texten på slutet hoppas man väl ändå att eleverna "sått ett litet frö". Möjligen kan fler plocka upp stafettpinnen och våga starta ett liknande företag. Servicesektorn är som bekant den just nu snabbast växande i landet och just denna nisch med trädgårdshjälp är både annorlunda och rolig.

Nonsensakuten har tidigare uppmärksammat det faktum att Vämöparkens grisar kilat vidare.

Idag följer BLT upp med en glad nyhet, åtminstone för alla grisentusiaster. En ny gris är installerad.
Hon heter Barbro och är redo att ta över svinerierna. Läs artikeln här.

En av mina kollegor på jobbet har en kompis som heter Inge.
Inge är snart 70 år gammal och drabbad av åldersdiabetes. För att rannsaka sin hälsa och - för att citera Robin Williams; "suga märgen ur livet" - har Inge sedan en tid tillbaka börjat jogga.
Ett antal gånger varje vecka ser man honom desperat springande runt, runt i den kommunala friskvårdsanläggningen, en löparbana som ligger i anslutning till en idrottsplats.
Naturskönt, vackert och fridfullt.

Allt som hörs är den stilla vinden som tvehågset drar i trädens grenar, stampet av gummisulor mot anlagda barkbitar och en och annan hundägare som desperat ropar namnet på sin lilla bortsprungna älskling.
När så Inge befann sig i spåret häromveckan, iförd sin säckiga joggingoverall och (troligen) pannband, bar det sig inte bättre än att en ung, blond kvinna svischade förbi med sällsam hastighet.
Tjejen hälsade (som joggare oftast gör) på Inge meddelst en snabb nickning och Inge nickade tillbaka.
Sedan fortsatte joggingrundan. Den var lång och mödosam. Flåset började komma nu, det kunde Inge tydligt höra.
En kort stund senare ser vår löparhjälte återigen samma blonda kvinna närma sig bakifrån. Raskt och käckt skuttar hon förbi honom och VARVAR därmed vår vän som stånkar på med sina gummisulor.
Hon hälsar lika klämmigt denna gång, möjligen även med ett litet triumfatoriskt "hejsan!".
Inge svarar och suckar. Och springer vidare...vidare, steg för steg.

När Inge nästan (långt om länge) närmar sig slutet på sin löparrunda, ser han det lilla kraftpaketet komma igen, "detta är inte sant", tänker Inge. Han skall bli omsprungen en tredje gång, och han som just är nära att avverka blott ett varv. Vem kan det vara som är så spänstig?

Nyfiket bestämmer Inge sig för att lite närmare granska den springande tjejen, hon som löper med sådan schvung. Vem är hon?

När hon passerar honom en tredje och sista gång ser Inge äntligen vem det är. Ty han känner igen henne.
Han har sett henne på tv. Och i tidningarna har man kunnat läsa om henne. Inte bara om hennes karriär utan även om hennes kärleksliv och det faktum att hon bosatt sig i Karlskrona.

Nu ser han henne komma springande mot honom återigen.
Där kommer hon, Carolina Kluft.

Ja, okej. Jag ger mig. Denna blogg produceras ju trots allt i Karlskrona.
Skriver ner lite tankar inför den fjärde delfinalen på lördag, som alltså äger rum på Telenor Arena Karlskrona Rosenholm...eller vad denna makalöst fula byggnad nu heter. Om du inte sett den kommer den här:


En av BLT:s bästa krönikörer; Karin Lindell, har skrivit ett fruktansvärt roligt "svar" på Björn Gustafssons hyllningslåt till Carina Berg. Texten hittar du här.

Mycket snack om Linda Bengtzings scenfall och det faktum att Nordman skall bränna några häxor på scen, detta blev det en stor debatt om tidigare i vinter. Dödens grupp har denna delfinal kallats. Daniel Mitsogiannis möter Fronda och Calaisa.
Jo. Det kan bli en tuff drabbning.

På tal om drabbning. Gamla världsomseglarfartyget HMS Carlskrona har svidats om till Schlag(er)skepp. Fyndigt.
Detta retar förstås upp ortodoxa karlskroniter som anser att något så angeläget och viktigt som marinen inte skall befatta sig med något så ytligt och tramsigt som Melodifestivalen. Ungefär samma debatt ägde rum 2006 när stadens grundare; krigskonungen Carl XI fick ikläda sig en rosa festblåsa. Statyn på Stortorget ville stadens näringsidkare spöka ut i denna dräkt, så skedde också men efter massiva protester (t.o.m på ledarplats i tidningen) plockades klänningen bort.



Bättre är det i år, enligt sambon som varit ute på stan och kollat. Limegrön är den proklamerade färgen detta år. Allt skall gå i denna färg och därför är vartenda skyltfönster just limegrönt.
Vem bestämmer förresten sånt? Är det Christer Björkman som sitter på toa och helt plötsligt får en uppenbarelse? Limegrönt! Vi skall ha limegrönt som tema!! Hallå, hela pressen, radion och teven...

Till sist. Ett av många (av karlskroniter ifrågasatta...fast vad fan gör dem glada?) jippon denna vecka var en utmaning där stadens kommunalråd, moderaten KG Svensson, sjöng duett med Linda Bengtzing i det speciellt anordnade schlagertältet.

Dessutom, en liten påminnelse om delfinalens joker, den högt meriterade Niklas Strömstedt som verkar delta med enbart vänstra handens lillfinger. Han säger själv att han mest hoppas få tillräcklig exponering för att kunna sälja sin nya skiva som släpps nästa vecka. Vi får väl se hur det går. Kan väl passa på att dra fram denna gamla Rimbloggsanalys, på tal om Strömstedt. Faktiskt det inlägg i Rimbloggen som rönt flest kommentarer, glädjande nog även från upphovsmannen.

Glad Schlager på dig! Jag håller på Sibel. Utan att ha hört låten...

Nej. Det skall inte handla om 3G-master.
Utan om Karlskronas fräschaste kafé; Tre G kallat (mycket beroende på det faktum att det heter så, som Ingvar Oldsberg skulle ha uttryckt saken.)

Detta kafé ägs av stadens konditori- och bagarmonopol; Gylles.
Gylles äger tre kaféer i centrala stan. Själva ur-kaféet; Gylles, Tre G mittemot och Lennarths konditori på Klaipedaplatsen, några bullkast därifrån.

Tre G är ett fint, men mycket dyrt kafé. En kopp kaffe och en arraksboll så får du betala hyran med hjälp av sparkontot månaden därpå. Ungefär på den nivån. Min bloggkollega Mike Bike har i en underbar text ondgjort sig just över det här med ockerpriser på svenska konditorier.

Nåväl. Sara kom hem efter att ha köpt semlor häromdagen och uttryckte sitt ogillande över Café Tre G:s urgamla slogan; God, godare, Gylles!

Detta är alltså förklaringen till de tre G:na. God, godare, Gylles.
Inte någon vidare bra slogan, men effektiv och inarbetad.

Efter en stund kom jag och sambon att diskutera hur en eventuell, ny slogan till etablissemanget skulle te sig.
Jag spånade hej vilt: "Tre G - sockrad bulle, saltad nota", "Tre G - helt andra bullar!", "Tre G - enligt Finax har du råd", "Tre G - för dig på gräddhyllan" och "Tre G - mest ät, ingen dricks" var några av de förslag som Sara gäspade åt.

Sedan bytte vi ämne.

Medan den supercharmiga Anne Lundberg förföriskt väser fram veckans innehåll i tv-programmet Antikrundan, sitter jag här och drar mig till minnes två av den folkliga humorns verkliga triumfer.

Det handlar om resenärernas smeknamn på de allt annat än faschionabla "tåg" som tills för alldeles nyligen trafikerade den grantäta sträckan Karlskrona-Emmaboda. De fula tågen kallades Antikrundan (officiellt motorvagn Y1 1322) och Gråsuggan (officiellt motorvagn Y1 1273, den sades ha varit vit en gång i tiden). Ytterligare ett tåg på sträckan fick i folkmun öknamnet Komfortkometen.

Alla hade det gemensamt att de var trånga, fula och stannade mycket lätt. Vintertid räckte det med två centimeter snö i Holmsjö och så stod tågen stilla. Trots detta var det många som var beroende av tågen, människor som allt som oftast fick åka buss istället eftersom de annars skulle bli gravt försenade.

Tyvärr hittar jag inga bilder på dessa fula, skraltiga vagnar men vi kan väl stanna upp en stund och fråga oss hur det egentligen var möjligt att dessa usla tåg fick rulla så länge som de gjorde. Det dröjde en bra bit in på 2000-talet innan tågen byttes ut mot nya, fräschare vagnar. Helt ofattbart att man fann sig i att sitta ihopträngd i en liten, bajsbrun vagn som får dressinen i SVT:s På Spåret att framstå som business class!

Däremot är banan mellan Emmaboda och Karlskrona ett frågetecken inför framtiden.
Regeringen lägger sin infrastrukturproposition till hösten, där framgår vilka satsningar och upprustningar man vill göra. Om det inte tillsätts mer pengar för upprustning är risken stor att det bara blir busstrafik på sträckan framöver, enligt Blekingetrafiken.

Hur som helst. Folk som en gång reste mellan Karlskrona och Emmaboda fick sig en upplevelse att berätta för barnbarnen.
Det var kallt, det var trångt, det var fult, utanför det skitiga fönstret syntes enbart granskog och hade man tur kom man fram blott 20 minuter försenad.

De rosa bussarna har man ju hört talas om men vad i helvete är detta?


Stod parkerad utanför Törnströmska i fredags. Samma dag var Peter Jöback i stan. Kanske är det hans?
Eller en helt vanlig Ford Gay Escort.

Fråga: Vem vill äga en rosalackerad bil?

Om du verkligen vill vara säker på att hitta en parkeringsplats i centrala Karlskrona.
Se till att bli handikappad.