ÅRETS BÄSTA INLÄGG
Visst är det lite rörande att det är först nu (de abslout sista veckorna av detta decennium) som begreppet "00-talet" fått sitt genomslag i media.
Bortsett från tidskriften 00-tal tror jag att nästan ingen myndighetsperson, kulturvetare eller journalist tagit begreppet i sin skäggiga mun.
Men nu - när det blivit dags att summera - då passar det sig.
Kanske återkommer jag med en reflektion över hela detta decennium, tills dess får vi nöja oss med en tillbakablick på 2009.
Det är ju så mycket enklare med tillbakablickar numera; när man har en blogg.
Läs, förundras, förfäras och minns Nonsensakutens 2009:
Januari: Om en oerhört lat man på ICA
Februari: Elsa kom på ett passande namn på sitt framtida barn
Mars: EU-valet skapade heta känslor mellan Marit Paulsen och Sue-Ellen
April: Om att inte lyckas kommunicera på affärsengelska
Maj: Om vår kompis Bosses båt och dess uppseendeväckande namn
Juni: Så blir Vickans bröllopsdag
Juli: Om Markoolio skulle ha tolkat Michael Jackson
Augusti: Smulhjärna avslöjar Lars Kassler
September: Mannen som kunde tala med västar
Oktober: Lika som bär eller En elastisk sosse
November: Kanske en tex-mex-advent i år?
December: Totalinstallatören
Och så till sist den händelse som jag aldrig kommer att glömma från det gångna året.
Jag kan fortfarande vakna kallsvettig..
Hej hopp!
Du, den där kallsvetten känner jag till. Jag var barnvakt åt våra kompisars barn, och deras yngste ( då två år) gick helt sonika ut och försvann medan jag nattade vår lilleman. Innan hade han lekt med de stora barnen, men jag hade missat att han blev bortföst av dom. Du anar inte hur många pooler och dammar det finns i närområdet när man tvingas springa runt och kolla i alla. 20 minuter tog det innan jag hittade honom. Då var han hittad av två tjejer som hade ringt polisen, så jag fick ringa upp och meddela att jag tänkte punktmarkera honom efter detta. Han hade blivit lessen och börjat gå hem, utan skor. Eftersom skorna var kvar i hallen, letade jag några minuter inne först. HAde jag inte gjort det hade jag nog hittat honom på uppfarten...
Den händelsen glömmer jag aldrig, fy f-n.
Ha en fortsatt trevlig jul!
Usch ja...feberframkallande minnen. Vad kan man säga om de där små rackarna? Att det vet vad som menas med begreppet "att gå sin egen väg..."?
