LOLITAN LYFTER MIG
Eventuellt kan det bero på ett inlägg med rubriken "Lilla Lolita".
Hursomhelst är det kul att ni hittat hit.
SOM EN FISK I EN SKÅL
Lite mer vår, lite mer färg och så en jäkla våg som sköljer upp över texten, allt för att fånga det marina temat, Karlskronablogg som det ju är.
Nu har säsongen kört igång.
Har samtidigt valt ut tio favoritinlägg. Du hittar dem här till höger, under fliken länkar.
Eventuellt byts de ut efterhand, beroende på humör.
Igårkväll och inatt kom det regn, när man vaknade sken solen igen.
Luften är frisk, träden har nästan samtliga slagit ut.
Skall köpa Clarityn på Apoteket i eftermiddag.
Det är till dottern.
Själv kör jag Loratadin Sandoz.
Märkligt namn, förresten. Låter som en colombiansk knarkkung.
"Tidigt i morse greps den ökände maffialedaren och narkotikaproducenten Loratadin Sandoz i Colombias huvudstad Bogota. Sandoz har sedan en längre tid stått högst upp på Interpols lista över misstänkta narkotikabrottslingar."
BALLOONFIGHTER
(Nu hör man en liten sång som kollektivt viskas ute i bloggosfären. De sjunger: Burn motherfucker, burn!)
Jag är en ganska flitig bloggläsare men håller mig oftast i trygga vatten, bland de 10-15 bloggar jag "skapat" någon slags gemenskap till; vi som kommenterar hos varandra och tjoar och hojtar och så vidare. Tack för att ni finns.
Ingen nämnd, ingen glömd.
Ibland upptäcker man nytt. Ballonfighter är en härligt ironisk blogg med underbart träffsäkra teckningar.
Skrattade gott åt det här inlägget, det som handlar om "jobbmappen". Känns träffande.
LÄSA EN MICROBLOGG ELLER ETT SMS?
Känns som att det twittrar..
Har aldrig förstått grejen med att läsa inlägg som de nedanstående:
Nu bränns de snart vid, havreflarnen.
@Gummitarzan: Missade bussen. Fick gå. I regn.
@Kalamazoo: Inte nu men kanske till hösten.
Håller på att baka havreflarn.
@Sk8taren: Du får köpa nytt muggpapper, hörru!
Idag har jag inte käkat nånting. Mår ändå helt okej.
@Finansormen: Nä, det har du rätt i. Han var bättre i de tidiga filmerna.
Sitter på toaletten. Har lite ont i magen.
DATATEKNISK NOLLA
Det var vi som var snäppet över EP i fråga om tekniskt kunnande. Tack o lov fanns det inga träbänkar med lock på gymnasiet, detta hade varit alltför komplicerat för oss halvklassiker (grekiskan sket jag faktiskt i, nån måtta får det lov att vara).
Vi hade fullt sjå med att få upp skåpen och inte slarva bort nycklarna.
Datorn var aldrig - som idag - ett arbetsredskap. Vi hade blyertspennor. Och suddgummin...
Det tidiga 90-talets utbildning inom det som populärt kallas IT var också - av lätt insedda skäl - sorgligt eftersatt.
Vi fick nöja oss med det vi hade fått lära oss på högstadiet, vilket var att skilja mellan CTRL och SHIFT på de landstingsbeiga PC-datorerna från IBM som "datasalen" tillhandahöll. Shift samma, förresten.
CTRL+ALT-DELETE är ändå det kommando jag klarat mig bäst med, när jag nödgats använda PC, detta förljugna dataverktyg. Som humanist tycker jag självklart bättre om MAC, man drar och släpper, drar och släpper.
Självklart har PC-datorerna via diverse obskyra operativsystem eller vad det kallas, efterapat Macen också i detta.
Bill Gates och hans skelögda hejdukar var ju (är ju) duktiga på att sno i princip varenda idé som Apple lanserat sedan 1984.
Med detta sagt vill jag bara göra dig uppmärksam på att jag först idag (vi skriver 2009) lärt mig hur man gör en sk skärmdump, något som är väldigt populärt bland bloggare.
Via Halvars huvudsaker fick jag tipset att man som Mac-användare tar Kringla+shift+4 och vips rasslar det till.
Problemet blir nu bara att få över skiten till bloggen.
Tillsvidare får det bli en vanlig, hederlig bild:
Om jag bekänner mina synder för Elvis kanske jag lyckas bättre med skärmdumparna...
MOMENT 22
Foto: tjuvtittat.se
Detta är ett klassiskt moment 22.
Jag ser då ingen lösning på problemet och det gör inte Joseph Heller.
OMGÅENDE...ELLER GENAST..
skriver nyheter24.se
I en annons på Blocket kan man ta del av Sibels ångestfyllda rop:
Hej!
Jag heter Sibel och är artist/sångerska. Jag är i desperat behov av en lägenhet i Stockholm omgående, eller så fort det går.
Omgående. Eller så fort det går.
Typiskt 80-talister.
ORUP FÖRST OCH HÖÖR SEN
Ifrån Höör till Ljungbyhed, via broarna i Sösdala, har jag irrat förr i tusen mörka dar
Från Tjörnarp till Ludvigsborg, med vemod och med sorg
har jag irrat förr vid min gud...
NONSENSAKUTEN FYLLER 2 ÅR IDAG!
Idag är det exakt två år sedan som jag började blogga.
Jag blev en bloggare. Jag är en bloggare.
Kommer jag att dö som en bloggare?
Den frågan har blivit mer och mer aktuell den senaste tiden.
Ibland känner jag att jag bara borde lägga av.
Det känns inte som att det riktigt är lönt.
Nonsensakuten lyfter aldrig, den står och stampar, ibland rolig och vass, stundtals bara plump och fjantig.
Visserligen är detta en bra spegling av min person.
Jag vill huvudsakligen underhålla. Jag är - i likhet med min snart treårige son - väldigt sällan seriös.
Därför tar jag sällan upp ämnen som kanske borde tas upp. Mycket beroende på namnet. Det blir svårt att skriva om mord, sjukdom och sociala kriser på en blogg med namnet Nonsensakuten.
Inte för att jag känt något behov av att "skriva av mig", som det så piffigt heter.
Det alltför privata utelämnar jag av solidaritetsskäl och "god smak". Har svårt för bloggar som blir som öppna sår.
Man känner sig lite som en "peeping Tom" när man hamnar på sådana.
Bloggar med inlägg som "idag fick jag mens" eller "min lillasyster skar sig i armen förra året".
Om jag skulle få mens eller medvetet skära mig i armen, skulle jag aldrig blogga om det.
Se där - bortviftande, ironi, flykt.
Mina ledord för att slippa prata eller skriva om jobbiga saker (inte nödvändigtvis menstruation men ni fattar vad jag menar).
För vem är det då som jag skriver denna blogg?
Tja. Troligen för det lilla antal dagliga läsare som jag trots allt lyckats skrapa ihop. Minns att detta faktiskt är en av landets minst lästa bloggar.
Ni är inte jättemånga men jag diggar er allihop. Eftersom mycket av inläggen faller under den pretentiösa kategorin "humor" blir det ofta svårt att veta hur saker och ting landar men eftersom denna lilla, uthålliga klunga läsare ändå återvänder, hoppas jag att jag inte tråkar ut er alltför mycket.
Ambitionen har aldrig varit världsherravälde eller att skapa en topp-tio-blogg på bloggtoppen. Jag har hellre detta oansenliga antal läsare som läser och gärna också kommenterar inläggen. Det blir min belöning.
Däremot hade jag önskat mer läsare till Rimbloggen, ett projekt som jag anser i sina bästa stunder har potential till att bli en riktigt stor blogg.
Hur detta skall gå till vet jag inte och jag känner att jag inte har förmåga eller tekniskt kunnande till att reda ut exakt hur. Ville bara ha det sagt; Rimbloggen är unik och uppnår en större verkshöjd än Nonsensakuten.
Det är mödosamt att skriva bägge, ibland vill jag lägga ner någon och satsa enbart på den ena, samtidigt känns bägge stimulerande att skriva.
Vill ändå gratulera mig själv till två år med Nonsensakuten.
Bloggen har utvecklats om nu detta är rätt ord.
Från början en saklig medie- och samhällsblogg, sedan en vardagslivsblogg och just nu någon slags ironisk blandblogg men tramsighet och fjant som främsta kännetecken.
Ungefär som en människas utveckling fast baklänges....är det en Benjamin Button-effekt?
De flesta människor börjar ju med trams, växer upp och skärper till sig för att sedan sluta som väldigt seriösa stofiler.
Nonsensakuten har valt en annan väg.
Fan vet vartåt den leder...
Tack för att du - trots allt - orkar klicka dig in hit.
Skönt med ljuset, förresten.
Nu går solen upp redan innan klockan sju på morgonen.
Det finns hopp. Skål och grattis på 2-årsdagen! 
BLOGGPAUS
Nästa vecka räknar jag dock med att vara tillbaka i någon form (Vadå? Vad menar jag? I dålig form? Brödform?).
Tills dess kan du kika på något av allt det dravel jag tryckt ur mig tidigare i vinter:
Något för kalenderbitaren
En anekdot om givmildhet
Om SJ och F-kassan bytte arbetsuppgifter
Peta ner en pinne på bandet
-Jeg bröer!
Hits för småbarnsfamiljer
Världens bästa lyssnare
Arma kräk!
samt slutligen
Snacka om långfilm
Samtliga dessa kännetecknas av sin längd och sina många tecken.
Som Ledin skulle ha sagt: "inlägg att älska till".
Ha det förbaskat trevligt och tack för att ni tittar ner i denna populärkulturella avgrund.
EN SVENSK KLASSIKER
Som finansministrar i detta land sagt i alla tider; det är vid köksborden som de stora besluten tas.
BIRRO ANDAS IN SIN SON
Har alltid fascinerats av dem, ända sedan jag såg dem läsa sina blödande och brännande dikter i Robert Aschbergs program på TV3 under det tidiga 90-talet.
Länge var Peter den klarast lysande stjärnan, Peter med sina fantastiska manus. TV-serien Hammarkullen (1997) är något av det absolut bästa som visats i svensk tv.
På senare tid har dock Marcus Birro hamnat i rampljuset och blivit en förebild. Dels som utmärkt programledare i Karlavagnen, dels som tongivande och närmast sprakande stilist inom bloggosfären.
Hans språk är vackert, distinkt och träffande. Hans bilder kusligt exakta, när de målar upp och klär av den svenska vanligheten, likgiltigheten eller maktlösheten.
Förra veckan föddes äntligen hans och sambon Jonnas barn, en pojke som heter Milo Santino.
Få har väl missat parets tidigare historia av oönskad barnlöshet.
Nu finns han; Milo Santino, och han är knappt en vecka gammal.
Och den stolte fadern fångar stämningen så här fint i sin blogg:
Sedan låg han på mitt bröst tills våra hjärtan började slå i samma takt.
Han somnade och jag andades in honom som ett löfte.
INLÄGG NUMMER 1000!
Det är ett stadium som alla bloggare redan har eller kommer att passera. Det tusende inlägget.
Beviset på att man oförtrutet och närmast dagligen knappat in petitesser och plattityder till allmänt beskådande på det som Nick Borgen lärt oss kalla World Wide Web. Och detta i en sådan utsträckning att hälften eventuellt vore nog.
Varför? kan man fråga sig.
Vad är det för bakomliggande orsaker som gör att jag bloggar?
Många säger att de behöver skriva av sig, att de bär på instängda känslor av vanmakt, depression eller ångest som lättar något i samma stund ett inlägg skjuts iväg på nätet.
Jag lägger inga värderingar i detta, har väl själv skrivit en och annan rad som också tjänar som någon slags terapi men mitt egentliga syfte är väl samtidssarkasm och ironi.
Jag är nämligen djupt anfrätt av denna förlamande ironi som gör allt som är brännande, svårt att ta till sig och hantera exakt sådär varsamt och fint som exempelvis Björn Ranelid gör i sina böcker.
Jag anser nämligen att man inte bör ta saker på så förbannat stort allvar men känner samtidigt beundran för de som orkar ta tag i känsliga ämnen utan ironi.
Som Marcus Birro. Eller för all del Killinggänget som med sin film Fyra nyanser av brunt lyckades kombinera sin burleska ironi och cynism med ett väldigt svart stänk av allvar och tyngd.
Lite så hoppas jag även att Nonsensakuten skall fungera. Mestadels tramsig, pueril och småaktig men när stunden så kräver, allvarlig nog att fungera hjälpande och läkande, lindrande...
Man kan nämligen skämta om allting. Utom cancer, tsunamin och Astrid Lindgren.
För då tar det hus i helvete.
Detta är inlägg 1000 på denna adress. Det finns flera på min gamla blogg.
Vad känns det mest lämpligt att detta tusende inlägg skall handla om?
Världsfreden? Lösningen på energikrisen? De tamilska tigrarna i Sri Lanka? Valet i Israel?
Per Schlingmann? Stefan Fölster? Svensk eftergiftspolitik under andra världskriget?
Relationen mellan Kina och Taiwan? Den svenska socialliberalismens landvinningar genom 200 år?
Nej. Det blir väl som vanligt.
Ordbajs. Några nyanser av brunt.
ATT GÖRA SIG FIN INFÖR HELGEN
FEM BILDER
Där uppmanas läsarna att ge små tips om olika teman som Nanna sedan förvandlar till egenartade och roliga små serierutor, en nyritad om dagen, måndag till fredag.
Kolla in hennes blogg här.
FJODOR HELT GLÖMD
Som idag.
Hittade en liten slarvig anteckning i min anteckningsbok. "Dostojevskij" hade jag skrivit i uppenbart syfte att blogga något om denne gigant.
Frågan är bara vad? Och hur? Varför?
Vad hade jag tänkt skriva?
Att han var skäggig? Något inte lika uppenbart? Någon ordvits?
Minnet är helt blankt.
Likväl står hans namn där i boken.
KONKRET FAHLSTRÖM
En lite kul grej. Gick in på NE.se och skrev lite halvt på skoj namnet Bengt Fahlström, den gamle programledaren för Malmö-TV:s bidrag till vårt gemensamma patos; Barnjournalen.
Märkligt...jag menar verkligen märkligt nog fanns det inget alls om Bengt Fahlström i Nationalencyklopedin. Däremot stod följande att läsa:
Inga uppslagsord börjar på Bengt Fahlström. Därför har en fritextsökning på de enskilda orden gjorts.
Träfflistan visar de artiklar som nämner orden någonstans i texten.
Din sökning i NE gav 1 träff.
Källa: Nationalencyklopedin.
Tycker att NE borde revidera sin urvalsprocess något. Det är möjligt att någon kulturkofta vid namn Fahlström en gång skrivit om konkretism fast det är ju inte honom den stora massan vill läsa om.
Eller hur?
SAMTIDSANALYSER UTLOVAS
Den verkar lovande.
Troligen kan vi vänta oss en del samtidsanalys, reflektioner om världspolitiken. Blir Jacob Zuma Sydafrikas näste president?
Hur ser framtiden för de tamilska tigrarna i Sri Lanka egentligen ut?
Tankar av den där magnituden...kolla själv i denna angelägna blogg
INES PÅ NÄTET
Kvinnan som gav det svenska slentriansurfandet ett ansikte i samband med en intervju i SvD 1996, då hon sa så här:
"Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. [...] Att sitta och surfa på nätet tar en himla massa tid. Vad är det bra för? [...] Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu. Alla pratar om internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad."
Nu har hon själv bekantat sig med cyberspace genom denna häpnadsväckande uppriktiga blogg.
EN ROS FRÅN HILLTON
Jag tänker nu på en viss Hill, vd för Hills Hillton.
Som en liten julhälsning har han sänt mig följande smakfulla vers:
Det är en ros utsprungen
Den värker och står i
Den strålar upp från pungen
Fy fan å tvi, tvi, tvi
En blomma ej det är
Nej det är mycket värre ställt
Det är en ros av bält
Intellektuell bloggbuskis, det är min likör.
Tack, Hillton och god julpå dig!
