HYLLVÄRMARE
MÄSTARNAS MÄSTARE?
MIXAT NONSENS
Mitt oklippta hår får mig mer och mer att se ut som Dustin Hoffman gjorde 1976. Den stora näsan har jag redan, det enda som saknas nu är väl att jag börja kuta runt i en svettig jumper och manchesterbyxor så är liknelsen fulländad.
Om någon köper en Rolexklocka i någon annans namn riskerar vederbörande åtal för missbruk av ur-kund.
Bloggerskan Kissie och Robinson-Robban är klara för nya tv-showen ÄR DU SMARTARE ÄN EN ICA-KASSE?
Om Sverige av idag skulle fungera på samma sätt som Sovjet gjorde på 30-talet gissar jag att de rödhåriga tanterna i Com Hem-reklamen skulle vara bland de första att få enkelbiljett till Sibirien.
DN hade en mycket bra rubrik häromveckan: Kaffe - kärleken som jämt rostar...
SVT skall sända en ny tv-serie om Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Jag råkade se en trailer. Inte en enda i Nils familj verkar prata skånska. Ungefär lika trovärdigt som en nyinspelning av Söderkåkar på värmländska.
Satt för ett tag sedan gapande framför Wikipedia där en så kallad artikel om Brad Pitt var "utvald" att hamna på förstasidan. Fattade ingenting. Tydligen fyller han 50 nästa år. Vad hände? Var inte han 36 alldeles nyss?
Ibland önskar man att riksdagsdebatterna var lite mer som barnprogrammet Amigo i SVT. Jag tänker framförallt på Discotunnan och tävlingen Vilket ord istället för bajs?
Vad synd att Åsa Romson inte heter Selma. Det hade väl varit festligt. Selma och Lille Fridolin.
Klarar man 30 dagar med enbart VERSALER? Det är exakt vad journalisten Morgan Capslock skall ta reda på i sin nya tv-dokumentär.
Till sist undrar man varför Rix FM inte döper om Titti Schultz Nöjessvep till Nöjesskrik...
Om någon köper en Rolexklocka i någon annans namn riskerar vederbörande åtal för missbruk av ur-kund.
Bloggerskan Kissie och Robinson-Robban är klara för nya tv-showen ÄR DU SMARTARE ÄN EN ICA-KASSE?
Om Sverige av idag skulle fungera på samma sätt som Sovjet gjorde på 30-talet gissar jag att de rödhåriga tanterna i Com Hem-reklamen skulle vara bland de första att få enkelbiljett till Sibirien.
DN hade en mycket bra rubrik häromveckan: Kaffe - kärleken som jämt rostar...
SVT skall sända en ny tv-serie om Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Jag råkade se en trailer. Inte en enda i Nils familj verkar prata skånska. Ungefär lika trovärdigt som en nyinspelning av Söderkåkar på värmländska.
Satt för ett tag sedan gapande framför Wikipedia där en så kallad artikel om Brad Pitt var "utvald" att hamna på förstasidan. Fattade ingenting. Tydligen fyller han 50 nästa år. Vad hände? Var inte han 36 alldeles nyss?
Ibland önskar man att riksdagsdebatterna var lite mer som barnprogrammet Amigo i SVT. Jag tänker framförallt på Discotunnan och tävlingen Vilket ord istället för bajs?
Vad synd att Åsa Romson inte heter Selma. Det hade väl varit festligt. Selma och Lille Fridolin.
Klarar man 30 dagar med enbart VERSALER? Det är exakt vad journalisten Morgan Capslock skall ta reda på i sin nya tv-dokumentär.
Till sist undrar man varför Rix FM inte döper om Titti Schultz Nöjessvep till Nöjesskrik...
EN DAG MED KONSTIG MIN
Det är inte utan att man kan tycka lite synd om Dag Hammarskjöld.
Inte nog med att han valde fel flygplan och nu varit död i snart 51 år...
När det äntligen är dags för hans eftermäle att befästas genom att Riksbanken sätter ansiktet som prydnad på ett svenskt betalningsmedel, väljer de en bild där han har munnen full av grillchips!
MAJBLOMMEÅNGEST
Man vet att det är för en god sak, man vet att det är en fin tradition vars behjärtansvärda resultat hjälper sjuka, gamla, nödställda och det dåliga samvetet till en bättre existens.
Ändå...det vilar en djup ångest över hela idén med majblommeförsäljning.
Det är tragiskt på så många plan.
Man känner djupt medlidande med de stackare som behöver pengarna från försäljningen allra mest.
På samma sätt känner man sympati med de stackars utschasade elvaåringarna som bokstavligt talat säljer sin själ och hela sin värdighet för en snabb fix i form av en skrynklig tjugolapp att peta ner i sin katastrofalt fula, limegröna försäljarväska som på samma gång signalerar ekonomiskt ansvar och rent larv.
De offrar sin stolthet på ett litet altare för möjligheten att överräcka ett kuvert med ett tresiffrigt belopp till arrangörerna när hela projektet är över. Det sägs ju att det här med entreprenörsskap och företagsamhet befästs redan i majblommeåldern. Jag vill inte ens tänka på hur jäkla många majblommor Ingvar Kamprad sålde 1937.
Man kan inte annat än att även känna ångest över de jäktade 40plussare som så gärna vill köpa majblommor eftersom deras barn ofta befinner sig i den kritiska åldern och förstår deras situation men som tvingas tacka nej och avböja eftersom dessa fula plastpartiklar redan införskaffats (oftast av grannens ungar eller barnens klasskamrater).
Den kritiska åldern för majblommeförsäljare är väl nånstans mellan tio och tolv. Det är ju så här års kids i dessa åldrar vaknar till liv och kommer upp ur sina hålor; dessa på samma gång osnutna och naiva som påstridiga och brådmogna majblommeförsäljare.
Det känns som att vi alla har varit där.
Stått där med ett oändligt antal majblommor (på min tid förekom ofta färgkombinationerna brun/orange och gul/grön), en väska som gapar tom av cash och en iskall nästipp; utsatt för alltför mycket aprilspringande mellan sorglustiga hyreshus i villfarelsen att man är delaktig i en samhällsinsats.
I mitt 80-talistiska ghettokvarter mitt i det skånska folkhemmet där hyresbarackerna var positionerade i en strikt kvadratisk formation, gällde det att springa hastigt upp och ner i trapphuset. Jag kan föreställa mig att inte mycket har förändrats på den punkten. En brunröd lägenhetsdörr, ett av köld darrande pekfinger som ringer på och en osäker och lite nervös väntan på vem som eventuellt kommer att öppna dörren.
Oftast ingen alls. Det här med titthål i lägenhetsdörrar fanns redan 1985.
Dock minns jag en gång, när vi (för vi gick alltid i grupp) var extra spända då vi närmade oss en viss dörr, tillhörande en miserabel kvinna som tillbringat sitt liv på livets bakgård.
Det vi visste om henne gick att sammanfatta på baksidan av en avriven biobiljett. Vi visste vad hon hette, att hon var två skitar hög och hade ben som såg ut att vara målgången för springande grisar då hon var extremt hjulbent; dessutom låghalt. Vidare kände vi till att hon i sin ungdom haft en kärlekshistoria med en busschaufför; något som slutade olyckligt och att hon hade en extremt raspig röst orsakad av ett långt niktotinberoende. Hon såg ut lite som trollmamman i Trolltyg i tomteskogen, hade exakt samma, spretiga frisyr och samma gula Blend-färgade tänder. Skrynklig hud. Plirande ögon.
Nu stod vi framför hennes dörr. Möjligen var hon i 60-årsåldern, för oss var hon dock närmare 90.
Hon öppnade efter fyra, oresonliga ringsignaler.
Dörren på glänt, inte mer än fem centimeter på sin höjd. Där inne: mörker och hela den skrynkliga Smoke Rings-kvinnan.
-Hej vill du köpa majblommor? (dessa destruktiva kodord)
-Ja ha edan söpt...(i ett väsande, lågt, knappt hörbart tonfall)
-Va? Vad sa du?
-Ja HA edan SÖÖPT!
Vi fattade verkligen inte vad hon klämde ur sig så vi upprepade med tydlig diktion (hur tydlig den nu kan bli på bonnig göingeskånska):
-Skall det kanske vara några några majblommor?
Varvid kvinnan närmast skrek:
-JA HA EDAN SÖÖÖÖÖÖÖPT!
Sedan stängdes lägenhetsdörren.
Utanför regnade det. Det var eftermiddag. Klockan var närmare tre.
Majblommorna förblev osålda.
SAY CHEESE, MR SMILEY!
Hovet fortsätter att droppa nytagna bilder på lilla Estelle som Jan Guillou droppade information till KGB när det begav sig.
Det här är en av de senaste och här ser vi att Prins Daniel inte bara är lik Boxer-Robert. Från vissa vinklar ter han sig nästan också som spionen George Smiley, gestaltad av Gary Oldman i filmen Tinker, Taylor, Soldier, Spy.
EN AV OSS HAR KOLL
Vid matbordet får sjuåriga Elsa syn på den så omtalade Pimpa-kampanjen på Arlas mjölkpaket.
Först befarar jag att hon vill veta vad ordet pimpa betyder men blir glad då hon inte vill höra hela den etomylogiska bakgrunden till uttrycket utan nöjer sig med att berömma de vackra bilderna i grön relief.
-Det har med Sommar-OS att göra. Det är ju en tävling som hålls vart fjärde år där de bästa i hela världen samlas i en stad för att tävla i olika sporter, säger jag så informativt jag bara kan. Nu i sommar är det dags igen, det är därför de där bilderna finns på mjölkpaketet.
-Vilken stad är det som det skall vara i år, då? frågar Elsa.
-London...där som Aristocats utspelas.
-Ok...
(tystnad)
-Nej..Aristocats är i Paris, säger Elsa.
-Jaha...nej, ok...London, där som Peter Pan bor!
-Jaha...
(tystnad)
-Nej, Peter Pan bor inte i London..det är barnen som bor i London...Peter Pan bara hälsar på. Han kommer ju från Landet Ingenstans...
LÄS DETTA! DET ÄR ETT MÅSTE
En död mås är en bra mås.
Nu dyker de upp! Man hör det på deras patenterade skränanden, som om de vill ropa "jagärvakenjagärvakenjagärvaken" eller "härärjaghärärjaghärärjag" till allt å alla, paralyserade av sin egen (i mitt tycke högst självpåhittade) betydelse för samhället och kretsloppet.
Deras patetiska säsong ser ju ut så här. Först alltså detta pockande på uppmärksamhet, alternativt tillkännagivande av sin egen existens.
För då måsarna gökat (hur nu det går till) återfinns i ett bo ett antal små fula ägg som måsmamman ser som sin viktigaste uppgift att skydda tills dess att skalen kläckts. Detta är inget onaturligt utan tvärtom en instinkt jag unnar dem; det gör dem mer tja, mänskliga är väl fel ord men de får lite av min sympati åtminstone.
Nu är ju det här "för nära" en fråga om definitioner.
För att uppmärksamma oss stackars varelser med två ben, fungerande talorgan och en väldigt stor hjärna på att vi kommer för nära (dvs mindre än femton meter) måsmammans äggschäslong, flyger måspappan fram och skriker som i extas samtidigt som han gör våldsamma utfall mot oss i syfte att klösa ögonen ur oss eller riva oss i håret.
Nej, detta med måsar är ett evigt gissel i de flesta kuststäder (möjligen inte i Skanör-Falsterbo där man väl mer kan prata om ett gässel) och varje år gör turistande inlandstyskar från exempelvis Bonn misstaget att MATA de fruktansvärda asen (måsarna alltså..inte tyskarna) vid uteserveringens bord.
Fjorton år i en kuststad som Karlskrona har lärt mig hata de små gråvita bestarna med sina nerknarkat stirrande, pissgula ögon, fula vingar och fruktansvärt pinnsmala ben.
Dessa ettrigt högljudda fridstörare som gör sig påminda just vid denna tid på året; den tid då man precis hunnit glömma dem.
Nu dyker de upp! Man hör det på deras patenterade skränanden, som om de vill ropa "jagärvakenjagärvakenjagärvaken" eller "härärjaghärärjaghärärjag" till allt å alla, paralyserade av sin egen (i mitt tycke högst självpåhittade) betydelse för samhället och kretsloppet.
Det hela känns ovant till en början, man har ju alldeles nyss råkat glömma bort hur de beter sig, men i samma stund som man hör deras läte och ser dem cirkulera i luften ovanför en, vet man att allting snart är förgäves.
De satans odjuren kommer att vinna även den här gången, även i år blir det de som avgår med segern.
Deras patetiska säsong ser ju ut så här. Först alltså detta pockande på uppmärksamhet, alternativt tillkännagivande av sin egen existens.
Sedan, framåt maj, är ju tanken att de skall hitta en partner.
Och här snackar vi inget berusat kvart i två-ragg; nej...måsen går grundligt till väga. Planen är att så irriterande som möjligt skrika sig till en kärleksrelation. Skulle en människa bete sig på samma sätt och ragga som en mås på krogen genom att skrika det allra högsta och gällaste man kan, skulle framgången utebli helt, så mycket kan jag säga.
När måsen sedan efter detta evinnerliga decibelbrottande lyckas finna en partner, infaller det riktigt roliga.
För då måsarna gökat (hur nu det går till) återfinns i ett bo ett antal små fula ägg som måsmamman ser som sin viktigaste uppgift att skydda tills dess att skalen kläckts. Detta är inget onaturligt utan tvärtom en instinkt jag unnar dem; det gör dem mer tja, mänskliga är väl fel ord men de får lite av min sympati åtminstone.
Något man verkligen inte kan säga om måspappan. Han är bara värd mitt förakt ty hans uppgift blir nu att ständigt kretsa ovanför boet, fixa fram käk åt familjen (alla måsar är förresten kristdemokrater, det kanske du inte kände till men så är det...de har äggstra höga vårdnadsbidrag vilket förklarar varför måsmamman är så passiv under ruvningen) och angripa alla som kommer för nära boet.
Nu är ju det här "för nära" en fråga om definitioner.
Vi människor tycker nog att ett avstånd på femton meter eller mer är ganska rimligt medan Pappa Mås ser allt annat än en kilometers radie kring boet som ett integritetsbrott och ett inklampande på måsarnas (återigen självupplevda) revir.
För att uppmärksamma oss stackars varelser med två ben, fungerande talorgan och en väldigt stor hjärna på att vi kommer för nära (dvs mindre än femton meter) måsmammans äggschäslong, flyger måspappan fram och skriker som i extas samtidigt som han gör våldsamma utfall mot oss i syfte att klösa ögonen ur oss eller riva oss i håret.
Vår integritet ger måspappan blanka fan i, för att uttrycka sig lite grovt.
När väl sedan denna paniska period av fjäderfäskräckvälde är över kan vi se fram emot en lång sommar då hela familjen mås gör sitt bästa för att flyga i cirklar ovanför ont anande människor och sporadiskt bajsa dem i huvudet ackompanjerat av ljudet KRAAA-KRAA-KRAA.
Här har programmet Outsiders i Kanal 5 verkligen missat några karaktärer.
Snacka om perversion.
Nej, detta med måsar är ett evigt gissel i de flesta kuststäder (möjligen inte i Skanör-Falsterbo där man väl mer kan prata om ett gässel) och varje år gör turistande inlandstyskar från exempelvis Bonn misstaget att MATA de fruktansvärda asen (måsarna alltså..inte tyskarna) vid uteserveringens bord.
De gör det i tron att mätta de små, små pippifåglarna som är så söta när de säger pip-pip-pip.
Problemet är bara att det tar 13 sekunder innan en jäkla mås landar på matbordet och den måsen låter som bekant KRA-KRA-KRA!! Och den måsen fräser och stirrrar och bajsar.
Nej, enda lösningen är väl att kraftigt minska beståndet med så kallad avskjutning.
Något som också skulle kunna bli en lokal happening, en veritabel folkfest; en slags blekingsk måsskjutarfestival där den karlskronit som under en hel vecka lyckas ta död på flest måsar, vinner en weekendresa för två.
Varför inte till Mås-kva?
FÖRE OCH EFTER ELDEMAN
Mitt sidoprojekt Rimbloggen, där en ansenlig mängd usla och allt annat än habila låttexter samlats och analyserats sedan 2007, hade ett rejält lyft i besöksstatistiken i lördags.
Plötsligt var det närmare 3000 besökare som surfat in på bloggen, till synes helt utan någon speciell anledning.
Några snabba efterforskningar kunde dock snabbt avslöja ett mönster som pekade mot en och samme gärningsman.
Leif GW hade varit stolt över hur raskt jag kunde identifiera den skyldige utifrån en gärningsmannaprofil bestående av lika delar skånskt dansband som Smokie.
Ytterligare googling i ämnet förklarade sambandet mellan de båda och varför det just denna lördag fullkomligt exploderat i landets alla sunkhörn. Svaret var helt enkelt att Anders Eldeman haft den goda smaken att spela en trudelutt kallad Living Next Door To Alice i Melodikrysset i P4.
Eldeman frågade sedan sina som på små nålar sittande musikquizrussin om den svenska titeln till låten och det var där som allting började.
För inte allt för länge sedan publicerade jag nämligen en analys av skånska Bepers märgfulla tolkning av Smokiehiten. Och det var denna som folk panikgooglade för att vara säkra på att vinna badlakan, kaffemuggar och eventuellt nån handtvål doftande jasmin med en SR-logga i relief eller så.
Att det fanns ett stort sug efter Eldeman bland landets kvinnliga befolkning kunde man ju räkna ut med ryggslutet, men att han skulle vara så in i bomben populär även på internet förvånade mig en aning.
Den höga besöksstatistiken och framgången för Rimbloggen på world wide web skulle dock visa sig vara kortvarig. Bara någon dag efter att Melodikrysset hade sänts, var besöksantalet tillbaka på de sedvanliga nivåerna igen, något som blir smärtsamt uppenbart genom denna skärmdump över antalet klick:
FRÅN PRESSARKIVET
Så här ser det ut om man slår upp söndagens upplaga av Göteborgs-Posten, en av landets fem största morgontidningar:
Vad lär vi oss av detta? Jo, att Silvia är ganska lättroad och att Nonsensakuten fortsätter segertåget och plockar nya marknadsandelar.
STORA MYSTERIER DEL 1
Bra bok.
Just nu läser jag om kebabrullar som take-away. Hur det kommer sig att man alltid skalar av foliet från fel håll så att all vitlökssås faller nedåt, över ens händer...
SURA PENGAR
KNAPPAST TRUMPEN
I eftermiddags plockade Ville fram ett trumset. Det bestod av fyra stolar och två hushållspappersrullar.
Alla eventuella likheter med The Animal är helt oavsiktliga...
FRÅN BOKHYLLAN
Bra bok.
Just nu läser jag om hur Clabbe af Geijerstams huvudhår kan vara gult när hans skägg samtidigt är grått.
BURR
En mor och en dotter. Ingen aning om vilka det är eller vad de heter.
Dock misstänker jag att de bor nånstans vid Hjälmaren....
FRÅN MUGABES FAMILJEALBUM XLIII
Skolorna har kört igång igen efter påsklovet och så även i Robert Mugabes älskade Zimbawe.
I huvudstaden Harare (tillfälligtvis omdöpt till Påskharare under den nyligen passerade helgen) finns över 6000 skolor och bara ett fåtal av dem har luftkonditionering i klassrummen. Ämnet "Indoktrinering och Släkten Mugabe" utgör dock en stor del av den obligatoriska läroplanen i samtliga skolor.
Landets mest populäre pedagog heter Milton Mugabe och är bror till Robert.
76-årige Milton undervisar i fem ämnen (engelska, historia, köksrengöring, motorkunskap och varpa) och är också känd för att vara Zimbawes allra äldsta skolpolis.
MIXAT NONSENS
Jag kan känna det i luften. Nu är det bara en tidsfråga innan de majblommeförsäljande elvaåringarna kommer upp ur sina hålor.
De som säger att allt är grått i den offentliga sektorn har fel. Det kan vara beige eller blekgrönt också!
Vad är det med folk? Vilket program vill du vara med i? frågade bltsydostran.se sina läsare i veckan. Hela 13 procent svarar "Lyxfällan"....vilken tur att "Efterlyst" inte fanns som alternativ.
Väntar med spänning på Thåströms kommande skiva med skogsströvarhits; Beväpna dig med lingon. Släpps i september.
Ewa Björling tolkar Lionel Richie: -Say you, Saudi...say its for always..that's the way it should be..say you, saudi..say it together..naturally
Aha, det var ett fyllnadsval de hade i Burma. Det förklarar varför det var så många tandläkare i vallokalerna.
Twitter blir alltmer populärt. Visste du detta; de anställda på Hemtex twittrar också...men de får nöja sig med 140 täcken.
Jaha...nu har den där mormonen Romney infiltrerat Sveriges Radio också. Idag hörde jag Mitt i musiken på P1...
Personalfest för politiker i Egypten: -Kom igen nu...res dig upp...vi skall hem...upp med dig. Alltså, kan du inte gå får Mohamed El Bäradei
De som säger att allt är grått i den offentliga sektorn har fel. Det kan vara beige eller blekgrönt också!
Vad är det med folk? Vilket program vill du vara med i? frågade bltsydostran.se sina läsare i veckan. Hela 13 procent svarar "Lyxfällan"....vilken tur att "Efterlyst" inte fanns som alternativ.
Väntar med spänning på Thåströms kommande skiva med skogsströvarhits; Beväpna dig med lingon. Släpps i september.
Ewa Björling tolkar Lionel Richie: -Say you, Saudi...say its for always..that's the way it should be..say you, saudi..say it together..naturally
Aha, det var ett fyllnadsval de hade i Burma. Det förklarar varför det var så många tandläkare i vallokalerna.
Twitter blir alltmer populärt. Visste du detta; de anställda på Hemtex twittrar också...men de får nöja sig med 140 täcken.
Dansbandsklassiker för katter: "Vid en liten whiskashamn, fanns en liten restaurang..."
Oklart om Jan Björklund kommer in i riksdagshuset nästa vecka.
Allt är tydligen inte riktigt klart med hans politikerlegitimation.
När Paul Simon blir gammal får han sitta i sin ensamhet på hemmet och tugga i sig Bridge Over Troubled Water-blandning.
Om en amerikan känner sig förolämpad av att bli serverad pannkakor byts lönnsirapen ut mot jordgubbsinsult...
Spionen Bertil Ströberg är död. Var skall man strö hans aska? Vid ett berg, självklart.
Tuffa tider nu för Microsoft. Så hårda att man i fikarummet t.o.m tvingats spara in på megabit-sockret.
Falska talibaner brukar lägga sitt godis i ett så kallat lössk-ägg...
När Mikael Rickfors skrev låten Vingar 1989 tror jag faktiskt att han innerst inne tänkte: "hmmm...lågprisflyg..norwegian..."
Om Lundell skrivit italienska gansterromaner hade vi kunnat se en titel som "Vill du ha din Fiat får du ta den" i bokhyllan.
Jaha...nu har den där mormonen Romney infiltrerat Sveriges Radio också. Idag hörde jag Mitt i musiken på P1...
Personalfest för politiker i Egypten: -Kom igen nu...res dig upp...vi skall hem...upp med dig. Alltså, kan du inte gå får Mohamed El Bäradei
VARFÖR ÄR PÅSKHAREN ORANGE?
Självklart eftersom det är en Hare Krishna!
EN SLAGS FRIHET
Eftersom nästan allt av min sorgligt avsomnade radiokarriär numera får anses vara preskiberat, tänkte jag bjuda på en liten anekdot.
Jag tänker då inte på hur jag både ställt och besvarat lyssnarfrågan: -Vilken känd rollkaraktär brukar Glenn Killing spela? eller den gången jag läst nyhetstelegram med rinnande näsblod eller sänt liveradio från ett skyltfönster endast iförd nätbrynja och långkalsonger; nej, denna berättelse är av det mindre famösa slaget.
Jag kom att tänka på alla de traditionsenliga mejl som brukade dimpa ner i inboxen inför varje storhelg eller klämdag.
Skärtorsdagen är ett utmärkt exempel. Det var ofta då som vår chef, det högsta hönset på stationen och den man som förväntades stå till svars inför ägarstyrelsen varje gång något gick käpprätt åt skogen (ganska ofta), skickade ut ett gruppmejl sådär vid niotiden på morgonen. Tonen i mejlet var uppsluppen, budskapet var medvetet formulerat för att glädja och eventuellt ge ett skimmer av älskvärdhet. Det löd ungefär:
"Hej kära kollegor! Idag är det skärtorsdag och därför får vi alla gå hem klockan 12.00 eller när vi jobbat färdigt. Hoppas att ni får en glad påsk och ta det lugnt med snapsen!" eller något i den stilen.
Lägg särskild vikt vid formuleringen: "får vi alla gå hem klockan 12.00 eller när vi jobbat färdigt".
Detta innebar alltid och helt utan undantag att säljarna på stationen gick hem senast 11.40 och programledarna sidådär 17.30...ibland senare. Det var nämligen då vi hade "jobbat färdigt".
Vår uppgift bestod nämligen i att förinspela allt som sades i radion under långfredagen, påskafton, påskdagen och annandagen. Detta var en förutsättning för att överhuvudtaget kunna vara lediga.
Nu kanske du inte tycker att det sägs så mycket i kommersiell radio. Förvisso är det så men det som sägs skall ändå låta engagerat och "i stunden påkommet". Inte så lätt när man är inne på den femtonde timmen av inspelat material och man tvingas låtsas att det är påskdagen fast det bara är skärtorsdag.
Häri ligger förvisso också själva konsten.
Så tänk på det om du mot all förmodan har kraft och sinnesnärvaro nog att lyssna på nån reklamradiokanal under helgen. Risken är stor att killen eller tjejen som tjoar så frenetiskt på annandagen antagligen spelat in skiten en stressig skärtorsdagseftermiddag och bara längtar hem till en sillbit, några ägg och en nubbe.
HAN GLÖMDE UNIFORMEN
FRÅN SKIVKONVOLUTET
Jag har en fördom som går ut på att nästan alla svenska plattor som släpptes mellan 1988 och 1992 hade ungefär såna här omslag:
Svart och vitt, softade kanter, okammat. Omslagsbilder som skulle signalera: jag är svår, jag är innerstadspoet, en yrvaken existensialist som röker Gauloises och förvandlar A-kassans stämpelkort till origami.
Det var ungefär sådan jag kände mig i eftermiddags. Som en slags övervintrad Toni Holgersson...
DYLANS DECIBEL
Alltså, nog för att Robert Zimmerman (aka Bob Dylan) låter som en svajig och tandlös gammal gubbe på scen men inte brukar han väl skrika så väldigt mycket?
Är det nåt som skär i öronen så är det väl hans munspel.
Förstår inte hur Aftonbladet tänkte här...
LOSERMÅNS
Måns Zelmerlöw skall ut på stor julturné. Affischerna till turnén är redan upptryckta och annonser rullar flitigt i dagspressen.
Allt detta är logiskt.
Samtidigt frågar man sig vad det är som fått Måns att så tvångsmässigt anamma karaktärsskådisen Paul Giamattis utseende och image.
Giamatti har ju byggt stora delar av sin karriär på att spela lite småfeta losers.
Jag låter frågan hänga i luften....
SÄGA VAD MAN VILL...
...om den svenske knarkbaronen men han kan sina tyska genus.
Här är han på väg till filmvisning. Kanske skall han se Der Hunter...eller Die Hard....
