MITT LIV MED QUEENTITLAR
MIn kollega Ola har via Älskade Dumburks blogg snappat upp en utmaning.
Något som jag nu också hakar på.
Man skall besvara frågorna om sitt liv med hjälp av låttitlar från en och samma artist.
Dessutom får man inte använda samma låttitel som svar på flera frågor.
Saom valde Karl-Gerhard, Ola valde Lundell - jag väljer självklart låtar med Queen:
Något som jag nu också hakar på.
Man skall besvara frågorna om sitt liv med hjälp av låttitlar från en och samma artist.
Dessutom får man inte använda samma låttitel som svar på flera frågor.
Saom valde Karl-Gerhard, Ola valde Lundell - jag väljer självklart låtar med Queen:
Är du kvinna eller man?: Death On Two Legs
Beskriv dig själv: Radio GaGa
Vad tycker du om dig själv?: You're My Best Friend
Beskriv var du bor för tillfället: Arboria (Planet Of The Tree Men)
Om du kunde åka någonstans, vart skulle du åka? The Seven Seas Of Rhye
Favoritfärdmedel: Bicycle!
Din bästa vän är: Somebody To Love
Din favoritfärg är: My Melancholy Blues
Hur är vädret?: Rain Must Fall
Favorittid på dagen: The Night Comes Down.
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: We Are The Champions
Vad är livet för dig?: Sleeping On The Sidewalk
Det bästa rådet du kan ge?: The Show Must Go On
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Mustapha
Favoritmat: Chinese Torture
Dagens tanke: Who Wants To Live Forever?
Hur skulle du vilja dö?: Lazing On A Sunday Afternoon
Din själs nuvarande tillstånd: Spread Your Wings
Fel du kan leva med: Fat Bottomed Girls
Ditt motto: If You Can't Beat Them (Join Them)
ÄNTLIGEN SPOTIFY!
Jag och min sambo är som tidigare nämnts grymt analoga.
Vi har inte mp3 eller bluetooth eller FaceBook eller så...vi hänger helt enkelt inte med i teknikutvecklingen.
Bara det att jag har två bloggar är stort, egentligen inte riktigt greppbart.
Normalt sett vet jag nämligen knappt hur man skriver ett snabel-a, för att raljera en aning.
Du kanske läste om mina äventyr med att försöka skärmdumpa, tidigare i veckan.
Tummen mitt i den virtuella handen.
Nu har jag dock (äntligen) fått en inbjudan till Spotify och är förstås helt såld.
Som radiomänniska och fd musikläggare bubblar alla minnen fram.
Undrar om man hittar den? Och den? Och kanske den här gamla dängan....?
Mycket finns men självfallet inte allt.
Det roliga nu - tycker den gamle musikläggaren - att bilda små listor utefter format.
Kanske en lista classic rock (Led Zeppelin mm), en drös countryträsk (Kenny Rogers!), lite "lugna favoriter" och så listor anpassade efter besökande gäster i hemmet. Kalle och Johanna i Kuggeboda skall få en "raggarkitsch möter svennerock"-lista med mycket Eddie Meduza och Svenne Rubins, ety sådant gillar man på landet.
Har nog aldrig blivit så rädd som när jag en mycket tidig lördagsmorgon svarar i telefon och får nån snuskig skit med Meduza på högsta volym rakt in i örat.
Eller om det var Joddla med Siv.
Det kändes - just då - som att det kvittade vilket...
VECKANS QUEEN
1989 kände Freddie Mercury att han ville leka Barry Manilow.
Fram med syntarna och de fejkade oljefaten.
Lyssna till Rain Must Fall.
På egen risk.
Fram med syntarna och de fejkade oljefaten.
Lyssna till Rain Must Fall.
På egen risk.
VECKANS QUEEN
Ingen kitsch är så kitschig som just religionskitschen.
Besök en kyrka i östeuropa så fattar du vad jag menar.
Det storvulna, pretentiösa, färgsprakande och fullständigt övermaga.
Lagom till påsk kommer nu Queen med låten Jesus, plockad från bandets första skiva (1973).
Texten är väl inte så vass men arrangemangen är fina, framförallt det psykedeliska solopartiet i mitten, inte så lite inspirerat av Led Zeppelin (bandet, inte Mrs Li:s vovve)...
Besök en kyrka i östeuropa så fattar du vad jag menar.
Det storvulna, pretentiösa, färgsprakande och fullständigt övermaga.
Lagom till påsk kommer nu Queen med låten Jesus, plockad från bandets första skiva (1973).
Texten är väl inte så vass men arrangemangen är fina, framförallt det psykedeliska solopartiet i mitten, inte så lite inspirerat av Led Zeppelin (bandet, inte Mrs Li:s vovve)...
ÄGGSTRA FIN PÅSKPOP
Fast jag har aldrig fattat texten.
Snälla, säg inte åt mig att jag är en indian
snälla, säg inte åt mig att jag är en indian
och om du säger att jag är en indian....
då är du också en indian...
Som brandchefen Greger säger till Percy Nilhegård:
-Percy! Du får ta ditt ansvar...vi är faktiskt två om det här...
BLOW YOUR BRAIN LIKE KURT COBAIN
FEMTON....säger exakt femton år sedan han sköt sig själv i huvudet med en hagelbrakare.
Tiden går.
Jag nåddes av nyheten en sen och blöt fredag inne på min arbetsplats favoritpub. Alla trodde att det var ett försenat aprilskämt.
Som man lyssnade på Nirvana på den tiden.
Självklart mestadels genom radiojobbet men ändå - deras musik och stil har helt klart präglat mina övre tonår.
På stationen jag sände på, var vi uppenbarligen så inspirerade att vi t.o.m samplade introt till Smells Like Teen Spirit och använde som signatur till ett eftemiddagsprogram jag sände varje dag mellan 15 och 17.
Någonting inom mig såg det också självklart att anamma grungens klädstil.
Anamma och anamma, förresten.
Det var väl bara att vara som vanligt, gå ut genom dörren och möta livet och vips så var man grunge.
Slitna jeans och noppiga t-shirts har liksom alltid varit min grej.
Av bandets låtar gillar jag nog mest Heart Shaped Box, som väl är titelspåret från bandets andra skiva; uppföljaren till Nevermind.
Kurt Cobain 1967-1994
Tiden går.
Jag nåddes av nyheten en sen och blöt fredag inne på min arbetsplats favoritpub. Alla trodde att det var ett försenat aprilskämt.
Som man lyssnade på Nirvana på den tiden.
Självklart mestadels genom radiojobbet men ändå - deras musik och stil har helt klart präglat mina övre tonår.
På stationen jag sände på, var vi uppenbarligen så inspirerade att vi t.o.m samplade introt till Smells Like Teen Spirit och använde som signatur till ett eftemiddagsprogram jag sände varje dag mellan 15 och 17.
Någonting inom mig såg det också självklart att anamma grungens klädstil.
Anamma och anamma, förresten.
Det var väl bara att vara som vanligt, gå ut genom dörren och möta livet och vips så var man grunge.
Slitna jeans och noppiga t-shirts har liksom alltid varit min grej.
Av bandets låtar gillar jag nog mest Heart Shaped Box, som väl är titelspåret från bandets andra skiva; uppföljaren till Nevermind.
Kurt Cobain 1967-1994
VECKANS QUEEN
Jag plockar ännu ett spår från plattan Hot Space (1982).
Skön, avkopplande sak kallad Cool Cat, här med en väldigt vacker, hemmatillverkad video av nån snubbe på YouTube.
Videon passar musiken perfekt.
Belackare kallar för övrigt den här låten för "porrfilmsmusik"...inte helt felaktigt, kan man tycka.
Skön, avkopplande sak kallad Cool Cat, här med en väldigt vacker, hemmatillverkad video av nån snubbe på YouTube.
Videon passar musiken perfekt.
Belackare kallar för övrigt den här låten för "porrfilmsmusik"...inte helt felaktigt, kan man tycka.
KIKKI I ÖRAT (obs! ej "på örat")
Låtar som äter sig in i hjärnbarken är ett känt fenomen.
Som gammal radiomedarbetare är det närmast att betrakta som en kvardröjande yrkesskada, detta att ständigt ha usel musik ringande i öronen.
Självklart kan det drabba vem som helst, men jag misstänker att vi som grupp betraktad, utsätts för mer obskyra låtar.
Steve Winwoods Spy in the house of love, exempelvis. Hur många går omkring och nynnar på den 2009?
Eller Boom! Shake the room! med Jazzy Jeff & The Fresh Prince?
Sämre musik har drabbat mig idag. Eller rättare sagt; en bra och en mindre bra låt, beroende på den vedertagna uppfattningen om vad som är god smak.
Främst har det handlat om Sweet'n'chips låt God morgon, från Melodifestivalen 1981.
Kikki Danielsson har nog sällan gett så mycket på en scen som vid detta tillfälle. Hon rörde sig till, vibrerade av och svettades ut radhusångest. Med förbehållet att det denna gång faktiskt handlar om en solig morgon.
Samtidigt har det rört sig om Delfonics fina soulballad Did'nt I blow your mind this time?
Snacka om musikaliska ytterligheter...
Jaja...man skall väl ändå i sammanhanget vara glad för att det inte var Nanne Grönwall som fastnade...
Hennes Lyckos dig kan du istället läsa om i Rimbloggen just nu.
Välkommen in för ett besök...
Som gammal radiomedarbetare är det närmast att betrakta som en kvardröjande yrkesskada, detta att ständigt ha usel musik ringande i öronen.
Självklart kan det drabba vem som helst, men jag misstänker att vi som grupp betraktad, utsätts för mer obskyra låtar.
Steve Winwoods Spy in the house of love, exempelvis. Hur många går omkring och nynnar på den 2009?
Eller Boom! Shake the room! med Jazzy Jeff & The Fresh Prince?
Sämre musik har drabbat mig idag. Eller rättare sagt; en bra och en mindre bra låt, beroende på den vedertagna uppfattningen om vad som är god smak.
Främst har det handlat om Sweet'n'chips låt God morgon, från Melodifestivalen 1981.
Kikki Danielsson har nog sällan gett så mycket på en scen som vid detta tillfälle. Hon rörde sig till, vibrerade av och svettades ut radhusångest. Med förbehållet att det denna gång faktiskt handlar om en solig morgon.
Samtidigt har det rört sig om Delfonics fina soulballad Did'nt I blow your mind this time?
Snacka om musikaliska ytterligheter...
Jaja...man skall väl ändå i sammanhanget vara glad för att det inte var Nanne Grönwall som fastnade...
Hennes Lyckos dig kan du istället läsa om i Rimbloggen just nu.
Välkommen in för ett besök...
VECKANS QUEEN
Freddie Mercury var verkligen ett exempel på en sångare som är större än sitt band.
Den mannen kunde i princip sjunga vad som helst; namnen i telefonkatalogen eller baksidan på ett vykort, och det skulle ändå låta bra.
I skarven mellan 70- och 80-talet skulle de flesta gamla rockrävar spela in discolåtar. Visst minns du Passion med Rod Stewart från -83 eller Stones Miss You (-78).
1982 släppte Queen sitt nedsablade album Hot Space! som var en stor flört med den s.k svarta musiken.
Nu var det soul, funk och disco som gällde. Hade det inte varit för hitsingeln Under Pressure hade plattan antagligen varit helt bortglömd. Många av låtarna kändes plastiga och inte raktigenom äkta, för att uttrycka det milt.
Gillar dock låten Dancer, och detta främst pga Mercurys primadonneaktiga utspel och inlevelse.
Nu blir det disco
.
Den mannen kunde i princip sjunga vad som helst; namnen i telefonkatalogen eller baksidan på ett vykort, och det skulle ändå låta bra.
I skarven mellan 70- och 80-talet skulle de flesta gamla rockrävar spela in discolåtar. Visst minns du Passion med Rod Stewart från -83 eller Stones Miss You (-78).
1982 släppte Queen sitt nedsablade album Hot Space! som var en stor flört med den s.k svarta musiken.
Nu var det soul, funk och disco som gällde. Hade det inte varit för hitsingeln Under Pressure hade plattan antagligen varit helt bortglömd. Många av låtarna kändes plastiga och inte raktigenom äkta, för att uttrycka det milt.
Gillar dock låten Dancer, och detta främst pga Mercurys primadonneaktiga utspel och inlevelse.
Nu blir det disco
.
SOUL SOM BRYTER SYMMETRIN
Sorgligt att säga men skrivandet av detta inlägg bryter symmetrin.
Hittills har jag nämligen publicerat 1111 inlägg på blogg.se.
Nu kommer ett till.
Det handlar om den låt som låg etta på Billboard dagen då jag föddes.
Sådana inlägg vimlar det av i min blogg-gemenskap just nu, och jag vill inte vara sämre.
Det visar sig vara någon slags souldisco från 1974. Andy Kim, heter sångaren.
Som älskare av 70-talsmusik kan jag inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt.
Jag har hört bättre låtar. Och jag har hört de som är sämre.
Det låter lite som Bay City Rollers eller som en Engelbert Humperdinck iförd glittriga discokängor.
Jag som länge trott att det var Carl Douglas Kung Fu Fighting som var listetta på min födelsedag.
Det var kanske veckan innan, eller var det englandslistan som han toppade.
Hur som helst hade det varit roligare med Carl Douglas. Han är ju inte seriös nånstans.
Och det är ju knappast jag heller.
They were funky chinamen, from funky China Town...
Hittills har jag nämligen publicerat 1111 inlägg på blogg.se.
Nu kommer ett till.
Det handlar om den låt som låg etta på Billboard dagen då jag föddes.
Sådana inlägg vimlar det av i min blogg-gemenskap just nu, och jag vill inte vara sämre.
Det visar sig vara någon slags souldisco från 1974. Andy Kim, heter sångaren.
Som älskare av 70-talsmusik kan jag inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt.
Jag har hört bättre låtar. Och jag har hört de som är sämre.
Det låter lite som Bay City Rollers eller som en Engelbert Humperdinck iförd glittriga discokängor.
Jag som länge trott att det var Carl Douglas Kung Fu Fighting som var listetta på min födelsedag.
Det var kanske veckan innan, eller var det englandslistan som han toppade.
Hur som helst hade det varit roligare med Carl Douglas. Han är ju inte seriös nånstans.
Och det är ju knappast jag heller.
They were funky chinamen, from funky China Town...
VECKANS QUEEN
Det makalösa öppningsspåret på den klassiska skivan A Night At The Opera (1975).
Death On Two Legs.
Här med musiken plockad från skivan, ackompanjerad av ett saligt hopkok av gamla konsertvideoklipp.
Håll till godo!
Death On Two Legs.
Här med musiken plockad från skivan, ackompanjerad av ett saligt hopkok av gamla konsertvideoklipp.
Håll till godo!
SEGERSTEDTS UPPVAKNANDE
Halvvägs in i framförandet av låten Baby, goodbye, tänker plötsligt Erik Segerstedt - en av medlemmarna i Melodifestivalaktuella bandet EMD - "vad fan håller vi på med, grabbar?"
LEDIN PÅ GAMMAL RUTIN
Se där! Tomas Ledin skall ge sig ut på svensk sommarturné 2009.
Det var väl oväntat. En lågoddsare. Har Pinocchio träkuk?
UH UH UH A UH UH UH A UH UH ÅHHH....den flickan hon gör allt för att vara en kyckling!
Håll ut, turnén avslutas i augusti. Dessutom lyckas han undvika Blekinge.
Det verkar finnas en gud.
Det var väl oväntat. En lågoddsare. Har Pinocchio träkuk?
UH UH UH A UH UH UH A UH UH ÅHHH....den flickan hon gör allt för att vara en kyckling!
Håll ut, turnén avslutas i augusti. Dessutom lyckas han undvika Blekinge.
Det verkar finnas en gud.
VECKANS QUEEN
Ännu ett spår från plattan News Of The World (1977).
Det handlar egentligen om något så banalt som ett kattskrälle.
Gitarristen Brian Mays kissekatt hade dött och självklart skrev han en sång om det. All dead, all dead, hette den.
Katter skulle visa sig vara ett återkommande tema, då Mercury på plattan Innuendo (1991) har med en låt kallad Delilah som handlar om hans älsklingskatt.
Men nu alltså mörker och saknad. En vacker ballad, här fint tolkad av en pianosnubbe på YouTube.
Det handlar egentligen om något så banalt som ett kattskrälle.
Gitarristen Brian Mays kissekatt hade dött och självklart skrev han en sång om det. All dead, all dead, hette den.
Katter skulle visa sig vara ett återkommande tema, då Mercury på plattan Innuendo (1991) har med en låt kallad Delilah som handlar om hans älsklingskatt.
Men nu alltså mörker och saknad. En vacker ballad, här fint tolkad av en pianosnubbe på YouTube.
BRYAN, SPYAN
Hela dagen har jag haft Bryan Adams låt Heaven ringande inne i mitt huvud.
Håller på att bli vansinnig.
Antagligen beror denna åkomma på att jag lyssnade lite på Lugna Favoriter när jag var i Kristianstad förra veckan.
Vad skall jag annars skylla på?
Håller på att bli vansinnig.
Antagligen beror denna åkomma på att jag lyssnade lite på Lugna Favoriter när jag var i Kristianstad förra veckan.
Vad skall jag annars skylla på?
DET GÖR ONT
Året är 2004. Lena Philipson vinner den svenska Melodifestivalen med låten Det Gör Ont.
En svensk schlagerklassiker som även Elsa brukar nynna på.
Och fyraåringen har en plausibel förklaring till texten:
"Hon sjunger nog så för att hon är väldigt, väldigt kissig!"
En svensk schlagerklassiker som även Elsa brukar nynna på.
Och fyraåringen har en plausibel förklaring till texten:
"Hon sjunger nog så för att hon är väldigt, väldigt kissig!"
VECKANS QUEEN
Denna gång en Queenlåt tolkad av en annan artist. På YouTube finns denna sångerska, helt okänd för mig och säkerligen för det stora flertalet åhörare. Stevie Ann kallar hon sig och hon gör en väldigt vacker och avskalad version av One Year Of Love som bl.a fanns med i filmen Highlander.
När den släpptes (på plattan I'ts A Kind Of Magic) 1986 var den överproducerad och pyntad med bjäfsigt och svulstigt
80-talssound; något som tog bort delar av känslan. Dessutom lyckades Mercury skrika sönder den en aning.
Men den här versionen är fin. Det tycker även Queengitarristen Brian May, som i sin blogg kommenterat inspelningen i positiva ordalag.
När den släpptes (på plattan I'ts A Kind Of Magic) 1986 var den överproducerad och pyntad med bjäfsigt och svulstigt
80-talssound; något som tog bort delar av känslan. Dessutom lyckades Mercury skrika sönder den en aning.
Men den här versionen är fin. Det tycker även Queengitarristen Brian May, som i sin blogg kommenterat inspelningen i positiva ordalag.
KJELL BREL
EMILE I ÖRAT
Hela denna dag har jag haft den här gamla dängan ringade i öronen. Fattar inte varför...jag är väl för bövelen född på 70-talet?!
Bra text dock..."you're messing with dynamite..."
Shakin Stevens gjorde en cover på 80-talet.
Den är inte lika...cool...?
Bra text dock..."you're messing with dynamite..."
Shakin Stevens gjorde en cover på 80-talet.
Den är inte lika...cool...?
HITS FÖR SMÅBARNSFAMILJER
Lagom till Alla Hjärtans Dag finns den i butik, den nyinspelade CD-skivan HFSSSBF - Hits för sönderstressade småbarnsfamiljer.
Med hjälp av ett underjordiskt nätverk (FaceBook, bloggar, chatforums, busshållplatser) har småbarnsfamiljer över hela riket samlats för att förverkliga detta spännande musikprojekt.
På plattan återfinns några av våra mest folkkära sånger, nyinspelade med helt nya texter.
Bland plattans elva spår kan vi tipsa om Cissi, 34 i Årjäng med barnen Koko, 6 och Hylmer 2,5 år som tolkar Lena Philipssons Dansa i Neon:
Och vi skall köpa Alvedon
se jag går till Apoteket
vi skall plocka ner en laddning
suppositorier
na na na na naaaa
na na na na naaaa
Eller vad sägs om den ensamstående pappan Jonte i Kiruna som tar hand om sin fyraårige son Errol och samtidigt sjunger Waterloo med ABBA:
Magkatarr, du är mitt öde, min magkatarr
Magkatarr, samma som drabbade stålfarfar
Magkatarr, jag kämpar på genom svett och darr
Magkatarr, lämna mig ensam med magkatarr
Wah wah wah wah magkatarr
Du är mitt öde, min magkatarr
Slutligen vill vi tipsa om tonårsmamman Petra, 17 år i Tingsryd som släpar på lille Ragnar, 10 månader.
Hon tolkar gamla hiten ABC med Anna Book.
Timmen är slagen
nu skall jag enligt lagen
gå ut på tur
genom regn och skuuuuuur
BVC - nu väger ni killen
BVC - och kollar på pillen
BVC - ni kollar att hans kulor gått ner
BVC - ni står och förmanar
BVC - som att jag ingenting anar
BVC - ni vill ju mest egentligen väl
BVC - tack men nu vill jag tänka sjääääälv...
Med hjälp av ett underjordiskt nätverk (FaceBook, bloggar, chatforums, busshållplatser) har småbarnsfamiljer över hela riket samlats för att förverkliga detta spännande musikprojekt.
På plattan återfinns några av våra mest folkkära sånger, nyinspelade med helt nya texter.
Bland plattans elva spår kan vi tipsa om Cissi, 34 i Årjäng med barnen Koko, 6 och Hylmer 2,5 år som tolkar Lena Philipssons Dansa i Neon:
Och vi skall köpa Alvedon
se jag går till Apoteket
vi skall plocka ner en laddning
suppositorier
na na na na naaaa
na na na na naaaa
Eller vad sägs om den ensamstående pappan Jonte i Kiruna som tar hand om sin fyraårige son Errol och samtidigt sjunger Waterloo med ABBA:
Magkatarr, du är mitt öde, min magkatarr
Magkatarr, samma som drabbade stålfarfar
Magkatarr, jag kämpar på genom svett och darr
Magkatarr, lämna mig ensam med magkatarr
Wah wah wah wah magkatarr
Du är mitt öde, min magkatarr
Slutligen vill vi tipsa om tonårsmamman Petra, 17 år i Tingsryd som släpar på lille Ragnar, 10 månader.
Hon tolkar gamla hiten ABC med Anna Book.
Timmen är slagen
nu skall jag enligt lagen
gå ut på tur
genom regn och skuuuuuur
BVC - nu väger ni killen
BVC - och kollar på pillen
BVC - ni kollar att hans kulor gått ner
BVC - ni står och förmanar
BVC - som att jag ingenting anar
BVC - ni vill ju mest egentligen väl
BVC - tack men nu vill jag tänka sjääääälv...
