När jag sorterar lite i bokhyllorna ser jag ett roligt fenomen.
Eftersom vi kör med en ganska lös arkivering där begynnelsebokstaven på författaren avgör placering i hyllan oavsett inbördes alfabetisk ordning, kan ganska väsenskilda författare hamna rygg i rygg i hyllan.

Köpte Nick Caves andra roman Bunny Munroes död idag.
Nu har jag klämt in honom på bokstaven C i väntan på läsning (han ligger i pipeline...) och ser till min förnöjelse att Nick Cave hamnar ganska precis bredvid Agatha Christie.

Dame Agatha i en bokhylls-tete a tete med Nick Cave.
Jag finner det ganska underfundigt..

Sara med sitt allra bästa fynd på Bokias bokrea 2010:

Boken med det något otydliga namnet SAFTA, SYLTA OCH LÄGG IN...



"Mmmmm...nyponmarmelad...bara att snoppa och skölja..."

Min snälla sambo klippte håret på mig i veckan som gick. Jag sa åt henne att enbart klippa av de gråa hårstråna. Hon har uppenbarligen misslyckats, ser jag nu.
Annars är klippningen rejäl.
Vet inte riktigt vem det är som jag liknar mest - Julius Caesar eller Marcus Antonius.
Så fort jag kommer in i ett rum ropar Sara:
-Hell, Caesar!
**
Härvan kring den kopplerimisstänkte fd polischefen bara växer och växer.
-Vad vi ser nu är troligen bara toppen på ett Lindberg, säger man från åklagarmyndigheten.
**
Annars är Sara på gott humör nu. Team Anette tog ju OS-guld i curling. Om finalmotståndarnas skipper i det kanadensiska laget uttalade sig Sara: -Den elaka häxan!
Klassisk läktarmentalitet.
**
Det finns de som menar att snöskottning är som livet självt. En väldigt stor ansträngning till nästan ingen nytta.
**
I förmiddags var det vår i luften. Snön droppade från taken och solen sken sitt allra varmaste februarisken.
-Vad härligt. Det känns nästan som höst, säger Elsa. Det vore ju en tanke. Att hamna i november. Nu.
**
Ett kvällstidningslöp för några veckor sedan: TURBOBANTA MED HETA KRYDDOR.
Hmmm...hur funkar den dieten? Att alla toaletter plötsligt blir extremt upptagna alternativt att hon i Fame kommer fram och skriker: and you pay...with sweat!
**
Trodde aldrig att jag skulle ha något som helst gemensamt med Tomas Ledin fast det här Vägra Vintern-konceptet han är inne på...där har han en poäng...
**
Befinner mig nere i soprummet minst en gång om dagen. Ibland blir det två gånger om dagen.
Börjar inse att det här med sopsortering är för sopgubbarna vad självscanning är för ICA-personalen.
**
Var inne en sväng på Åhléns bokrea i eftermiddags. Måste säga att deras bokreautbud troligen påminner starkt om utbudet av Hi-Fi-utrustning i DDR 1984.

Jag tror (blott ett antagande) att de säljer någon slags armatur...

Annars är det ganska likt...

Sara hittar Elsas leksaker i köket.

-Vad menas med detta? En pärla, en plastkniv och en docka med rosa hår fast utan fötter??

-Ingen aning...kan det vara något av Jeff Koons?

Framförallt den femte medlemmen:

Gärna för mig. Glöm inte frimärket.

Ville ligger i sin säng och bläddrar i en PIXI-bok om den teckande hunden Morris.
Han kan inte läsa texten men berättar ändå själva "handlingen" för mig som ligger bredvid honom.

I det läget är det inte alldeles lätt att som vuxen hålla masken då ens knappt fyraårige son hela tiden refererar till Morris som Muffen.  

Vintern har blivit satan så mycket roligare sedan jag hittade den här bloggen:

LOU REED I TWEED

En person vid namn Apbyxa lägger upp fantastiskt roliga bilder på kändisar ur världshistorien i smått absurda situationer.
Ny bild varje dag. Missa inte.

(Tack Mrs Li, det var i din blogg jag hittade Lou Reed i tweed...)

Vad är egentligen ironi?
Hur uppstod den, varifrån fick den sin drivkraft?

Dansbandet Jan Öjlers - ett av tusentals svenska dansband med ironin som främsta kännetecken - gav svaret i låten Lycka till med nästa kille.

Analysen föreligger nu en bredare allmänhet i Rimbloggen - välkommen in...

På 80-talet - innan Jim Carrey blev känd - fanns Max Headroom.
Han gjorde i princip samma sak som Jim Carrey några år senare skulle bli mångmiljonär på att göra.



Max Headroom var en "dataanimerad" karaktär som bl.a medverkade i ett antal reklamfilmer.
Så värst dataanimerad var han nu inte, då 80-talets digitala teknik lämnade en del övrigt att önska.
Istället uppges det vara skådisen Matt Frewer som iklädde sig en mask av latex och en kostym av glasfiber för att sedan anamma Dolph Lundgrens mimik och succén var given.

Headroom fick en egen tv-serie och medverkade som "sångare" på ett antal låtar producerade av The Art Of Noise men det är troligen som Jim Carreys stora förebild han kommer att gå till historien.

Vad han gör idag är okänt. Senaste gången han sågs var det inuti en microvågsugn 1994.

Sara är lite låg just nu. Det beror på Team Anette. De torskade mot Kanada.

Sedan fyra år tillbaka är min sambo nämligen en stor curlingfanatiker. En riktig konnässör inom den spolade isens rensopade schack.
Fast bara vart fjärde år.

Mona Sahlin har en gång sagt att det var inte det socialdemokratiska partiet hon gick med i. Det var Palme.
På samma sätt är det med Sara. Det är inte så mycket sporten curling i sig, utan den kämpaglöd och laganda som präglar de blonda donnorna i Team Anette som skapar samhörighet och engagemang.

Till saken hör även att Sara i vanliga fall är totalt renons på allt vad sport heter. Hennes intresse för idrott är om möjligt ännu mindre än Carl Bildts.
Hon kan se en bild på Peter Foppa Forsberg i tidningen och säga:
-Ja..det är ju han...golfspelaren..
När hon ser mina misstänksamma ögonbryn ändrar hon sig direkt:
-Fotboll!, fotboll!!

Annat är det med Team Anette. Guldmedaljörer i Turin 2006.
Sara har följt dem i både med- och motgång.

Själv bara gäspar jag. Visst kan det finnas strategiskt spännande avsnitt (sju sekunder, ungefär) men på det stora hela finner jag curling vara en töntsport där ett gäng inte alltför vältränade män och kvinnor iförda träningsoveraller hukande glider fram på en isen bakom en stenbumling. Sedan skall det sopas...oj, vad det sopas.

Vid Nagano-OS 1998 beskrev Expressens Mats Olsson curling på ett oerhört träffande sätt.

"Så tråkigt har jag inte haft i vaket tillstånd. Det finns en fantastiskt kul äventyrsfilm med Kathleen Turner och Michael Douglas som heter Den vilda jakten på stenen; låt mig säga som så att den absolut inte handlar om curling."

"Det amerikanska herrlaget har inte spottat i hamburgerpåsarna på McDonalds om man säger så"

"Det svenska damlaget ser ut som datakonsulter, lärare eller banktjänstemän - det är precis vad de är"

"Vem är jag att håna? Den som är utan skuld kastar första stenen"

Och så vidare...

Karlskrona skall tydligen starta upp en slags curlingverksamhet berättar min välunderrättade sambo.
-Om du nu gillar curling så mycket kan du väl anmäla ditt intresse, har jag sagt åt henne.
Helt utan ironi. Jag vill verkligen att hon skall börja spela curling.

Med tanke på antalet aktiva utövare i Sverige borde det inte vara så svårt att nå OS-klass.

Kanske får vi se Sara i Team Anette i ryska Sotji 2014.

Det ryktas att de som äger den här Opeln har en bil till.

Den har registreringsnummer MEX 659.

Vi tjackade en ny bältesstol till Elsa idag varvid Ville fick ta över Elsas gamla och äntligen börja färdas framlänges.
Nu slipper han sitta som en sardin i en burk.

Vårtecken, om något.

En eskimå skulle möjligen inte hålla med mig i detta resonemang men jag finner uttrycket väldigt träffande.



KarlskronaKanalens snögubbe - jag och mina tramsiga idéer...

Varje vecka står det små aforismer eller tänkvärda citat längst ner i min filofax.

Denna vecka återfinner vi ett mexikanskt ordspråk som lyder: Köpare, tänk på den dag du skall sälja

Undrar om det står samma ordspråk i Victor Mullers filofax...

Björn Hellberg hade satt sig framför nattens flimrande OS-utsändning för att följa den rafflande upplösningen av ski-cross men råkat slumra till.
En stund senare vaknade han och såg hur den sorglöse schweizaren äntrade pallen som guldmedaljör.

Hellberg kliade sig i skägget och muttrade för sig själv:

-Ett dåligt träd faller vid första hugget. Den som sover med hundar, stiger upp med loppor. Intet blir gjort som inte blir sport. Allting växer uppåt utom gubbar och korumpor och kramat juver mjölkar bäst.

SVT 2 sänder på söndagen en dokumentär om svenska husockupationer (en folksport på 70-talet).

Programmet bär det lite pretentiösa namnet Drömmarna på taket.

Tycker att man borde hitta på en lite fräschare titel...vad sägs om Fem hyror är fler än fyra ockupanter?

Så kunde hela dokumentären sluta med att en stor rosa elefant blåser iväg upp mot rymden, i likhet med ockupanternas rosa drömmar...

Här hemma är vi fortfarande lite uppskakade efter Elsas häpnadsväckande gosedjursrekord...

Eller gör jag som vanligt; håller andan....i fyra timmar...

Funderar du också på vem det är som stickat de där blåa luvorna som våra olympiska atleter tvingas ha på sig hela tiden?



Mitt tips är att det är Vänsterns fd enfant terrible, Johan Lönnroth som ju på sin tid hade för vana att sitta och virka i riksdagsbänken.

Under dagens dagisvistelse påträffade barnen en död fågel.

Som alla sanna centrallyriker, vill självklart Elsa och hennes kompis använda denna omskakande upplevelse för konstnärliga ändamål, varpå de tillsammans sätter sig ner och skriver en dikt om händelsen.

Så här blev dikten:

Här vilar en sothöna
flög in i en sten
vad bra att den fick vila
ja, men det var ju ändå lite för sent...

-Vi skrev den på ett papper och så ritade vi en liten bild längst ner som visar hur det kommer en pulka och liksom kör över den lilla sothönan, säger Elsa.

Här kommer en sedelärande "Kichisaga" om två snödrivor som utvandrade från Ljuders socken i Småland.

Den ena snödrivan beklagade sig.

-Karl-Oskar! Jag töar inte mer Karl-Oskar!

Det verkar inte finnas några som helst gränser för vilka uttryck den rojalistiska yran kan ta sig.
Den senaste är att Frödinge (gänget bakom ostkakor och frysta dessertpajer) nu tillverkar den officiella bröllopsglasstårtan.

Produkten (som på ytterst få sätt skiljer sig från en helt vanlig glasstårta) finns just nu i din lokala frysdisk.

Det finns dock en markant skillnad. På kartongen ser man nämligen högst upp en bild föreställande det lyckliga brudparet.



Nu väntar vi bara på de officiella Daniel & Victoria-ostronen.

Författaren Jan Myrdal mister sin "konstnärslön" från staten som han haft i hela sitt liv.

Myrdal "rasar" självklart emot detta.

Istället för att hänga läpp kan han väl sälja av lite gammalt bråte, som vanliga dödliga får göra vid dåliga tider.

Börja med dina böcker, Jan. Gå sedan vidare till din Kampuchea-memorabilia.

Kanske kan det dra in några slantar, även om du inte skall hoppas alltför mycket på marknaden.

Det har å andra sidan aldrig varit ditt problem.

Gamle kommunistledaren Lars Werner säger sig redan sakna den s.k Superveckan som ägde rum för några veckor sedan, då huvudalternativen inom svensk politik möttes i ett stort antal debatter.

-På min tid hade vi ofta suparveckor...jag menar superveckor, kommenterar Werner...

Brittiska regeringspartiet Labour med den karismatiske och färgstarke Gordon Brown i spetsen antas i det närmaste presentera datum för nästa parlamentsval, ett val de med stor sannolikhet kommer att förlora så som opinionsläget ser ut just nu.

För att rädda situationen något och sporra partiets gräsrötter har en engelsk PR-firma tagit fram kampanjmaterial som i mångt och mycket gör en rip off på 80-talets uppmärksammade annonser för klädfirman Benetton.

Här är ett av utkasten till annons, under rubriken UNITED COLOURS OF GORDON BROWN:

Klart man skall ägna sig åt lite fitness så här på fettisdagen.

För kvinnan på bilden blir det först spinning och sedan en rejäl semla.

Tidigare var hon helt utbränd, gick in i hetväggen 1998.

 

En klassisk dansbandslåt, förevigad genom filmen Repmånad, sätts just nu i fokus i Rimbloggen.

Rimmen (oftast icke-existerande) gör att den är väldigt svår att sjunga, man får vara snabbfotad i käften.

Eller heta Jörgen Edman.

Läs analysen av Eva - strippan från Trosa, just nu i Rimbloggen.

Ville, snart fyra år, har en plastreplika av den tecknade ekorren Alvin i sin hand.

-Pappa...vad står det i nacken på honom?
-Hmmm...det står Title & Characters copyright 2009 Bagdasarian Products...
-Nej...det står Ville...

...TV4:s politiske stjärnreporter Ulf Kristoffersson gifte sig.



Visst - det kan rent teoretiskt vara en annan snubbe också..men det är vansinnigt likt, eller hur?

De Rödgrönas s.k arbetsgrupper förväntas snart (mycket snart...det handlar kanske bara om timmar) leverera ett antal olika överenskommelser om politikens inrikting inför höstens val.
Man behöver inte direkt vara någon Einstein för att inse problematiken som de stackars tjänstemännen måste ha med att hitta några hållbara, röda trådar i den där soppan.

Man är heller inte direkt avundsjuk på de stackare som fått i uppdrag att presentera något gemensamt från S, V o MP.
För att pigga upp stämningen i de olika rödgröna arbetsgrupperna cirkulerar sedan flera dagar en specialskriven text, att framföras till tonerna av The Jackons gamla discostomper Blame It On The Boogie.

Refrängen går någonting i stil med:

Skyll inte på Peter
skyll inte på Mona,
blamera ej Maria...
skyll det på Lars Ohly...

Zimbawes enda hopp i pågående Vinter-OS står till den här mannen:



Han är - givetvis - släkt med Robert Mugabe (brorson) och heter Al Burruks Mugabe.
37 år, frånskild. Till vardags ägnar han sig åt "förhörsverksamhet" och "utpressning" enligt de senaste uppgifterna från familjen. Al stod på ett par skidor för första gången 1975. Då var han två år. Förebilden för den unge Al var Ingemar Stenmark.

Han tävlar i grenarna störtlopp, super G, slalom och alpin mobbning.
I sistnämnda grenen tog han nästan brons i Turin-OS 2006. Diskades dock då han använde alltför fula knep i backen.

Robert har lovat att överklaga IOK:s beslut.

Riksdagens frågestund ter sig lite förbryllande för kammarens engelsspråkiga gäster.
Åtminstone när justitieministern frågas ut.

Man kan tänka sig översättningen som viskas i deras öra:

-I would like to ask Mrs Ask...osv...

Så här står det om Moses och de tio budorden på Wikipedia:

"När israeliterna kom till Sinai slog de läger i närheten av berget. Mose varnade folket för att gå upp på berget eller komma för nära dess fot. Han gick sedan upp tillsammans med Aron för att möta Israels Gud. Mose mottog de tio budorden oralt (men ännu ej i form av stentavlor) och andra moraliska lagar."

Han mottog dem oralt, ungefär som penicillin.

Tur att budorden inte var i form av stolpiller.

Såg en annons från banken.
Det stod: ÄLSKA DITT ORANGE KUVERT.

Varför det?

Det orange kuveret har då aldrig visat mig någon större kärlek.

Dansbandet Schytts vet hur det känns när kärleken slår till.

Det säger bom.

Läs analysen, just nu i Rimbloggen - välkommen in!

Vi har lyckats köpa en pretentiös handtvål - vad ger ni mig för den?

Palmolive har släppt en handtvål i så kallad "limited edition" (skynda, skynda).

Namnet?

Marrakech sunrise. Den sägs innehålla spår av "ylang-ylang flower extract"...

Marrakech sunrise....?

Vad var det för fel på Soluppgång över Skäggetorp?

Har kollat kalendern. Det visar sig att februari enbart kommer att ha 28 dagar i år.

Mycket märkligt. Jag var helt övertygad om att 2010 var ett skottår.

Missa inte nästa veckas avsnitt:

HALV ÅTTA HEMMA HOS R2D2:

Varje gång jag ser mig i spegeln finner jag mig mer och mer gråhårig.
Om fem år kommer jag nog att se ut som Ernst Kirschsteiger.

Det roliga är att jag inte bryr mig, tycker snarare att det skänker en mer mondän och erfaren känsla; lite av pondus, kan man säga.

Ungefär som med Carl Bildt som lyckats se ut som en vuxen man först de senaste fem-tio åren av sitt liv.

Maud har aldrig varit någon stilikon men det här tar väl ändå priset?



Är det skidlandslagets uppvärmningsjacka hon dragit på sig? Siktar hon på OS och femmilen?



Googleträff på sökordet skisportsjacket....

Sara har köpt böcker från Adlibris och när jag skall kasta kartongen i pappersåtervinningen råkar jag se företagets avsändaradress.

Det visar sig att de återfinns på Adlibrisvägen 1, 744 81 i Morgongåva (Idol-Sebastians gamla hemort)

Adlibrisvägen i Morgongåva, nästan för bra för att vara sant.

Låter lite Ture Sventon...

Det här med Vinter-OS i Vancouver, jag vet inte...

Hur kul är det egentligen att se hukande ryssar med snor i skägget hasa sig fram i skidspåret, smala hoppjerkor som landar som nyanställda kypare på snön efter ett backhopp, rultiga män med kulmagar som föser iväg stenar på curlingisen och svettiga skidskyttar som skjuter lutftgevär i motvind?

OS?
Nä, hellre då en omgång OÄ som på låg- och mellanstadiet...

Ge mig en blindkarta över Västmanland nu!

-Gud är stor. Gud hör allt och ser allt.
Ibland tycker jag lite synd om Honom, när jag tänker på all usel schlagermusik Han har fått lyssna till.
Å då menar jag inte enbart mina låtar...

Totte Wallin vill väldigt gärna hylla en körtel vi människor har inne i huvudet.

1987 skrev han en sång om den där körteln.

Läs analysen och förundras över hur man allra bäst rimmar på ordet "tjej"...just nu i Rimbloggen.

Välkommen in!

Jag älskar film.

Gammal film, helst från 60- eller 70-talen. Filmer om politik, agenter och deckare eller om mänskligt drama och humor.
Det viktigaste är att filmerna är gamla. Ju murrigare färg på huvudpersonens överrock, desto bättre.

Filmer med Donald Sutherland i buskiga polisonger eller Peter Sellers i rökrock...
Bondrullar, katastrofrullar, filmer där Dudley Moore är full.
Tecnicolor, filmer som utspelar sig i New York och där alla samlas till fest i någon paradvåning och någon sitter vid pianot och alla sjunger med i Gershwinlåtar för full hals.

Intellektuella filmer om psykologer eller journalister, såväl som slapstickartade filmer i en nästan barnslig fantasivärld.
Filmer med terapisoffor som en naturlig del av rekvisitan; terapisoffor och barskåp i mahogny...

Nåväl - dit jag vill komma är detta:
Vi är fortfarande så gammalmodiga i vår familj att vi istället för att titta på någon streamad rulle över internet, köper hem små DVD-filmer då och då.

Mest är det jag som handlar dem och tvingas allt som oftast efter köpet smuggla ner filmerna i dvd-förvaringen för att undvika upptäckt.
Häromdagen kom Sara på mig. Jag hade köpt en modern film som handlade om gamla händelser (sådana funkar också till nöds)
-Jaha! Vad är det nu för film du har köpt?
-Ehhh...det är inget...inget särskilt...
-Kom inte hem med dina tråkiga Mattias-filmer...
-Eh...det är..nej...jag menar...
-Vad är det för film?
-Du behöver inte...
-Vad var det jag sa...Frost/Nixon...det var ju krispigt...

Var nere på Bokia idag och plockade upp årets Bokreakatalog. Rean startar den 25 februari.
Man förundras lite över prissättningen.

De flesta inbundna romanerna på rean kostar 69 eller 79 kronor styck.
Det är ungefär vad det vanliga pocketpriset brukar ligga på.

Varför skall jag lägga exakt samma pengar på en inbunden bok på rean som jag lägger på pocketvarianten hos ICA?

Pocketboken kan jag åtminstone ha med mig i rockfickan, en inte försumbar parameter att ta hänsyn till, anser jag.

Kanske minns du SVT 24 - landets första digitala tv-kanal som lanserades under stor pompa och ståt av Christina Jutterström 1999?

Nu skulle Sverige äntligen få ett helt eget CNN med heltäckande nyheter dygnet runt.
Till en början var det nästan så; nyheter varje timme och ett fokus på sport, debatter och aktualiteter skickades ut via digitala signaler till ett oerhört litet antal tittare.
Den lilla tittarskaran gjorde dock inte så mycket, hette det; eftersom SVT 24 var att betrakta som något nytt, omvälvande, experimentellt och revolutionerande.

Med tiden blev det dock svårt att leva upp till målet om en "heltäckande nyhetskanal", framförallt eftersom man under stora delar av dygnet envisades med att visa text-tv-nyheter och temperaturuppgifter från Ghana.
Flera stora nyhetshändelser gick inte att skildra så snabbt och levande som man som tittare kunde förvänta sig av en nyhetskanal och det där talet om "Sveriges CNN" blev bara mer och mer parodiskt.

Efter ett tag försökte man rädda det bespottade projektet genom att nylansera kanalen som 24:an. Nu lade man dessutom (av någon obegriplig anledning) in gamla repriser av SVT-succéer i ett desperat försök att alls få några mätbara tittare på kanalen.
Resultatet blev en konstifik soppa helt utan själ.
En blandad kompott som ingen egentligen visste varför den fanns; efterfrågan på fyra repriser i veckan av dramaserien Andra Avenyn eller matprogrammet Niklas Mat visade sig vara minimal.

Nu - elva år senare - har SVT 24 reducerats till att bli ett litet reprisblock på kvällen och repriser av regionala nyheter på natten, kanalen delar dessutom kanalplats med SVT:s mer populära satsning Barnkanalen (SVT B).

Varför har det blivit så? Hur kan man ha en kanal vid namn SVT 24 som bara sänder ca. 10 timmar om dygnet?
Och varför har man gett Kunskapskanalen (en satsning som har absolut noll tittare och ingen efterfrågan alls) utökade sändningstider på SVT 24:s bekostnad?

Allting verkar helt uppåt väggarna. Så här skulle istället jag göra om jag haft någonting att säga till om på SVT:

*Behåll Barnkanalen på sin kanalplats.
*Efter Barnkanalens sändningar, mellan 20-06, skulle man skapat kanalen SVT Guld med verkligt populära program ur SVT:s rika arkiv. Drama, underhållning, sport, dokumentärer; en dyr men (i mitt tycke) behövlig satsning..
*Lägg över hela Kunskapskanalens utbud i SVT2 och fyll ut 2:an till en dygnet runt-kanal.
*Skapa en ny nyhetskanal på Kunskapskanalens nuvarande kanalplats som gärna skulle kunna vara Play Rapport, dvs en samsändning med den geniala webkanalen playrapport.se som gör det som SVT 24 skulle ha gjort redan 1999, dvs gett oss nyheter dygnet runt...

Detta skulle ge Sverige ett oslagbart public service-utbud med en bred, folkig 24-timmarskanal (SVT 1), en smal och kulturell/vetenskaplig 24-timmarskanal (SVT 2), en kanal med kvalitativ barn-tv och populärt arkivmaterial (SVT B/SVT Guld) och en rapp nyhetskanal (PlayRapport).

Elsa och Ville har besök av sina storkusiner.



Då blir det fart i backen...

Framför mig i ICA-kassan står en man i 60-årsåldern med mörk kappa och mörkt hår.
Håret ligger nästan helt och hållet åt ena sidan, som en slags tunn sidbena och luggen drar åt vänster.

Han påminner om någon....

Mörkt hår ner över pannan åt ena hållet. Mustasch har han också.

Det är när jag ser hur mustaschen är klippt som poletten faller ner.

Om man nu har mörkt hår samlat i sidbena där håret faller ner över pannans ena sida, känns det då verkligen så klockrent att raka sin mustasch till en liten rektangel?

Jag har tidigare avslöjat min sambos sätt att oupphörligt pressa det svenska språket till dess yttersta och frekvent använda sig av ett adekvat ordbruk fritt från slang eller dussinuttryck.

Vi köpte en fruktjuicepress efter jul, varje helg hör det numera till att vi pressar färsk frukt till juice och sörplar i oss till frukosten. Både gott och späckat med c-vitamin.

Enda nackdelen är väl att man varje vecka tvingas släpa hem en stor mängd apelsiner från affären.
Därför anmodades jag i torsdags av Sara att köpa hem inte "ett stort antal" eller "en mängd" eller "jävligt många" apelsiner...utan...just det - en skrälldus apelsiner.

Skrälldus. Sara måste vara den enda i Sverige under 85 år som säger så 2010...

Vi har vansinnigt roligt här hemma åt en film med snart 40 år på nacken...inget ovanligt förvisso...

Det handlar om den klassiska filmen Emil i Lönneberga från tidigt 70-tal där Jan Ohlsson blev Emil med hela svenska folket, Allan Edwall blev Anton och Björn Gustafson blev Alfred.
Filmen sitter som en smäck, eller kanske mysse....

Det roliga (som vi skrattat så åt) är scenen när Emil tröttnar på allt tjat om hans eventuella brister i uppfostran och beslutar sig för att aldrig mer lämna snickarboa.
Förgäves försöker Anton och Alma få ut sin lille gosse ur vedbon, till synes helt utan resultat.

Det är då som drängen Alfred (Emils dokumenterat allra bästa vän) kliver in i bilden och medelst tjat, lock och pock, försöker locka ut lintotten.

-Nä, kom nu Emil så går du och jag och badar...

Skall han säga, enligt manus.

Fast nu är ju Björn Gustafson en erkänt ambitiös karaktärsskådespelare som använder sig av så kallad "method acting"; han uppges exempelvis ha sovit i drängskjorta under inspelningarna, och vet att berättelsen om Emil utspelar sig i Småland, varpå han gärna vill slipa sin småländska för att ge scenen välbehövlig autencitet.

Därför säger Björn Gustafson:

-Nä, kom nu Emil så går du och jag och ba - der.....(med märklig betoning på första stavelsen...)

Ba - der??

Vad är det? Sa man så i Småland förr i tiden?

Hur tänkte Björn Gustafson?

"Hmmm....de var smålänningar...då betyder det nog att de hade någon slags talfel....jag testar ba-der..."

Repliken kommer ca. 2.31 in i klippet.

 

Sara har pratat med Kuggeboda. Även de har snö...

Bondens sambo frågade om han kunde ta hand om barnen.
"Är du galen?" hade bonden sagt. "Jag måste ju för helsike ut och skotta!!"

-Skottar han då åt andra bönder i byn? undrar jag lite halvintresserat...
-Ja, det gör han väl, antar jag...
-Får han pengar för det?
-Det hoppas jag...
-Va bra. Då kan han ju samla dem i en liten glasburk och spara ihop till en resa eller något annat trevligt...han kan sätta en etikett på burken också...där det står "skottpengar"....

Jag ligger intill min son i hans säng och försöker få honom att sova.
Han har ett litet leksakslamm av plast i handen. Jag pussar honom på kinden.

-God natt, Ville...jag älskar dig, säger jag.
-Jag älskar dig också pappa...och det här lammet gillar jag...jag gillar det här lammet, säger Ville.

Har du någonsin tänkt på hur svårt - ja, närmast ogörligt - det måste vara att försöka driva en charkuteriaffär i Göteborg?

En kund kommer in:

-Tjenna po daj! Har du enna såna här tvårisrökt skinka?
-Va? Nej...men jag har enrisrökt...
-Okajj...men du har la en motvurst?
-Motvurst? Menar du kanske medvurst?
-Naj, naj, naj...va har du för körvar då?
-Det finns hur många som helst...här, till exempel...en medister....
-Dö...dä vill ja ente ha...ja vell ha en UTAN ister....

Måns Zelmerlöv - flickidol.

En köksanpassad och välkammad prydnadssak i keramik...

Du kanske minns att jag bloggat om Paul Melén; lokalpolitikern som hoppade av Ensam mamma söker eftersom hans döttrar inte gillade att pappa tramsade runt i kommersiell tv.
Nu till våren var han aktuell för Kanal 5:s dokusåpa Dejting In The Dark.

Enda kruxet var att Mr Melén var alltför kändiskåt och därför tipsade media om sin kandidatur till såpan i förväg.
BLT la ut nyheten på sin webb innan castingen varpå produktionsbolaget - när de gjorde sin sedvanliga scanning av internet för att kontrollera sökande personers allmänna tillstånd - hittat artikeln och därmed kan hävda att Melén brutit mot reglementet.
Deltagarnas identitet måste nämligen förbli topphemlig innan inspelningarna drar igång.

Men Paul hänger inte läpp för detta. Mötte honom i morse på stan. Han sa:
-Jag får väl börja odla lite grödor så att jag kan ta mig vidare till Bonde söker fru....

SR Blekinge har gjort något tämligen unikt för landsbygdens P4-stationer.
De har skalat ner sin programtablå till blott tre långa lokala pass med vardera två programledare och en vild blandning av ämnen; högt och lågt, tung kommunpolitik såväl som lättsamma reportage om plumpa revynummer ute i busken.

Jag har varit en ivrig påhejare till detta koncept, det som inom branschen kallas "flödesradio".
Känslan av närhet och direkthet förstärks med denna typ av tablå och man upplever som lyssnare mera av den nerv som finns i riktigt bra producerad radio; känslan av "här och nu"...
Dessutom blir man som programmakare mer flexibel då man slipper ta hänsyn till programmets "koncept".
Ofta har lokalradion dragits med denna problematik:  "Ett kommunalråd avslöjar hastigt och lustigt sin avgång men vi kan inte ha med politikern i direktsändning just nu för programmet som sänds just nu får bara handla om teater, film och musik..."
Man missar därmed det som är radions styrka; närheten och direktheten.

Dessutom slipper man med denna nya flödesradio de tramsiga programnamnen som ändå inte förklarar vad sändningen handlar om. Namn som Frekvens, Hattfabriken eller Liv & Lust...

Allt detta gör att jag som sagt starkt gillar P4 Blekinges nya giv.

Det finns dock ett starkt aber. I eftermiddags hörde jag något totalt osannolikt och väldigt skrämmande.
De lokala nyheterna skulle enligt programledaren Rebecka Gyllin presenteras "på ett nytt sätt".

Detta visade sig - när klockan slog 15.30 - vara något helt annat än vad man som licensbetalare kan förvänta sig av en seriös nyhetsförmedling från Sveriges Radio.
När det blev dags för nyheter dunkar någon slags discomatta igång och de bägge programledarna börjar läsa innantill från kanalens hemsida.
Att ett bolag med så stora personella resurser överlåter själva kärnan av public service, den obundna nyhetsförmedlingen, till att levereras av programledarna; samma personer som en kvart tidigare sjungit falskt i studion, tyder på mycket dåligt omdöme.

En programledare skall av lätt insedda skäl inte läsa nyheter (framförallt inte med samma kvittrande röst om det så handlar om hockey eller trafikolyckor, allting bara rabblas upp helt tanklöst).
Nyheterna bör helst inte i P4 (kepskanalen) presenteras till en rytmisk matta; tänk på hörbarheten för de stackars äldre människor som förväntar sig radio för oldtimers och istället hamnar i värsta nattklubbsmiljön.

Visst - även jag har (som programledare) läst nyheter till en rytmisk bakgrundsmatta men det finns en stor skillnad här.
Jag hade nämligen inte en redaktion av 25 hungriga medarbetare bakom mig samt en kader av utbildade nyhetsjournalister att använda mig av. Jag hade inget bindande avtal med staten om mångfald och kvalitet.

Det har SR Blekinge men väljer ändå att leka Rix FM.